Östen var ombudsman när Scans lastbilar brann: ”Svårt att förstå att någon är så hatisk”

Under 1990-talet växer ungdomskulturen Straight Edge fram i Sverige. Djurens rättigheter, veganism och helnykterhet är vad som gäller. Särskilt starkt genomslag får rörelsen i Umeå, där kända hardcoreband spelar hård rock med radikala texter. På skolbespisningarna i stan ökar antalet veganmåltider stadigt.

Ett av de första attentaten mot köttindustrin kommer 1994, då tre lastbilar utanför Scans slakteri i Umeå eldas upp. Bilderna som sprids i media upprör många, inspirerar andra.

Fler attentat kommer att följa, både i Umeå och på andra platser i landet. Kortfilmen Attentat, som handlar om natten när lastbilarna sattes i brand, kan nu ses på SVT Play.

”Kom rätt oväntat”

Östen Johansson, då ombudsman på Livs avdelning 36 i Umeå, hade en ”tajt relation” till slakteriet när det hände. Tidigare hade han jobbat på Scan i många år och även varit ordförande i lokala fackklubben.

– Man visste ju att det fanns veganer i Umeå, och jag tror att polisen höll koll på dem. Det här med lastbilarna kom ändå rätt oväntat. Fast jag upplever inte att det störde livet särskilt mycket.

Lastbilarna stod parkerade en bit från fabriken. Någon risk att elden skulle sprida sig fanns inte. Varken produktion eller personal berördes i någon högre grad.

Nybyggd fabrik brann

Betydligt värre, menar Östen Johansson, var det när Scans helt nybyggda fabrik på området stacks i brand några år senare. Den händelsen skildras inte i filmen.

– Det kom som en mycket större chock, tror jag. Det var som ett angrepp på hela slakteriet.

En natt hade någon eller några tagit sig in i fabriken. Där startades en brand i en servicetunnel med kablage och ledningar för el, vatten och ånga. Rökutvecklingen blev kraftig. Sotet förstörde mycket av det livsmedel som hunnit föras över till den nya fabriken, som skulle tas i bruk veckan därpå. Saneringsarbetet tog lång tid.

– Personalen hade sett fram emot att få börja jobba i fabriken. Den ansågs väldigt modern och fin. Så det här kom ju som en chock. Det var som om luften gick ur många, säger Östen Johansson.

Ryktades om insiderjobb

Efteråt gick rykten om att det kunde vara ett insiderjobb. Att någon med kunskap om fabriken varit med, eller gett tips till dem som startade branden.

– Det var så märkligt att man lyckades slå till mot själva hjärtat i anläggningen. Hur kunde man veta att man skulle tända på de här kabelstegarna, till exempel, för att få den förödande effekt man fick?

Att det finns människor som vill bränna lastbilar eller charkfabriker … Det är svårt att förstå varför någon är så hatisk mot något som många människor faktiskt vill ha.

Hur påverkade det stämningen bland personalen?

– Ja, om man gör korv, eller vad det nu kan vara, så ser man ju inte det som något hot i sig. Det är bara ett jobb man tycker om. Att det finns människor som vill bränna lastbilar eller charkfabriker … Det är svårt att förstå varför någon är så hatisk mot något som många människor faktiskt vill ha.

Livs höll låg profil

Efter sina många år på slakteriet kände Östen Johansson starkt med personalen. Han umgicks fortfarande med flera. Livs följde också utvecklingen kring veganrörelsen noga, men höll utåt en låg profil. Det tycker Östen Johansson var rätt.

– Vi ville ju inte dra på oss onödig uppmärksamhet.

Med tiden klingade chocken av och den nya fabriken togs i bruk. Mot slutet av 90-talet blev läget också lugnare. Några hot fick varken Östen Johansson eller de anställda på slakteriet ta emot under den militanta vegantiden.

– Nej, inte vad jag känner till.

Ingen blev åtalad

Nu, långt efteråt, kan han fundera över att ingen blev åtalad, varken för lastbilsattentatet eller fabriksbranden.

– Polisen visste kanske vilka det var, men man hade inga bevis. Sånt där brukar ju krypa fram efter ett tag. Jag är faktiskt förvånad över att man inte lyckats lagföra någon.