”Ingen vet till vilken kurs kronan kommer att bindas”

– Jag kan personligen inte se några nackdelar med en gemensam valuta, när den väl har genomförts, säger Gerald Lindberg, Livs tredje ordförande och avtalsansvarige.

[Ur nummer: 02/2003] Det är införandet av euron som skapar osäkerhet. Ingen vet till vilken kurs kronan kommer att bindas till euron. Livs avtal löper ut 2004 och värdet av de nya avtalen som förhandlas fram beror på kronkursen.
– Binds kronan vid en låg kurs har det större betydelse för medlemmarnas ekonomi än den nivå vi träffar riksavtalet på.
Förutom detta märkliga förhållande kan han personligen inte se några nackdelar med den gemensamma valutan. Däremot kan den ha många fördelar. Den kan ge skjuts åt ekonomin. Sverige har redan en stor import av livsmedel och om exporten ska öka, vilket är nödvändigt för jobben, är det EU-länderna som är den huvudsakliga marknaden.
Dessutom är många av livsmedelsföretagen i Sverige utlandsägda. De utgör en del av en större koncern som är verksam i många EU-länder. Det gäller inte bara de transnationella företagen utan också de bondekooperativa.
*Innebär ett svenskt EMU-medlemskap att företagsfusionerna kommer att öka?
– Jag tror inte att EMU är drivkraften bakom dessa. Det är andra orsaker som driver på. Valutabarriärerna har brustit för länge sedan.

Gemensamma avtal
*Hur mycket kontakt har Livs med EFFAT i avtalsfrågor?
– Inte så mycket, men vi informerar varandra.
*Kommer vi att få se gemensamma kollektivavtal med andra länders fackförbund, till exempel det danska?
– Vi har samma kultur, men det är en annan lagstiftning vad det gäller inflytande. Jag kan inte se fördelen med ett gemensamt kollektivavtal. Det viktiga är att avtalsinnehållet är lika mycket värt, sedan kan man ta ut det på olika sätt. Jag tror inte på ett nordiskt avtal för livsmedelsindustrin. Det viktiga är att vi har samma villkor. Innehållet ska vara konkurrensneutralt.

Bistå nya EU-länder
Den viktigaste är, menar han, att bistå de nya EU-länderna, så att arbetsvillkoren kan hållas uppe där. De får inte bli låglöneländer som dumpar villkoren.
– Det här är inget lyxarbete, ibland kan det verka så, biståndet ses som ett slags facklig turism. För oss i Sverige är det livsviktigt att den fackliga verksamheten byggs upp i länderna i vår närhet.