Olika strategier att möta globalisering diskuteras för ett litet fackförbund

Skral ekonomi och medlemstapp tvingar Livs till att ställa frågor om framtiden. En stor organisationsutredning behövs, menar förbundsstyrelsen, och den bör syfta till ett nybygge utifrån koncernfacken.

[Ur nummer: 05/2005] Under de senaste tio åren har antalet medlemmar minskat med 10 000. Det är inte någon nyhet och orsaken är också välkänd. Det beror i huvudsak på industrins kraftiga strukturomvandling.
”Någonstans går gränsen för vad som är acceptabelt att spara in på för att få pengar till verksamheten” skriver avdelning 1 Bohus-Älvsborg i en motion. ”Hur stora kan våra lokalavdelningar vara geografiskt och hur höga avgifter kan vi ta ut av våra medlemmar?”
Samma oro formuleras i en motion från avd 5 Malmö: ”Utred ett eventuellt samgående innan vi blivit för små”.

”Inled förhandlingar”
Avd 51 Gotland går rakt på sak och vill att förbundsstyrelsen ”med det snaraste upptar förhandlingar med andra förbund om samgående”.
En rad sparförslag föreslås vad det gäller förbundets ledning.
Förbundsstyrelsen har skrivit ett överraskande svar på dessa motioner.
Den låter att-satserna stå obesvarade och föreslår istället att en stor organisationsutredning dras igång med deadline satt
till nästa ordinarie kongress år 2009.
Utredningen ska besvara frågan hur livsmedelsarbetarna på bästa sätt organiserar sig för att möta arbetsgivarna i en globaliserad värld där ägandet inte begränsas av några geografiska och territoriella förhållanden.

Maktfrågan i fokus
Det är maktfrågan som ställs i fokus.
En analys av strukturomvandlingen visar att en allt större del av Livs medlemmar är anställda i stora multinationella företag.
60 procent av de aktiva medlemmarna jobbar i de 16 största företagen, 80 procent i de 30 största företagen.
Det talar för att Livs borde satsa på en organisation som kan bli mer slagkraftig internationellt. Men strukturomvandlingen är mer komplicerad än så.
Statistiken visar också att antalet arbetsställen ökat och inte minskat som man skulle kunna tro. I skuggan av storföretagens uppköp, fusioner, utflyttningar och nedläggningar har det skett en tillväxt av små arbetsställen, som är viktiga för framtiden, eftersom det är där de nya arbetstillfällena kommer till.
Svårigheten för Livs är att få ihop det stora med det lilla.
Organisationen måste både vara stark på den internationella arenan för att kunna tampas med de multinationella arbetsgivarna och vara närvarande på det lokala planet för att klara av att skriva avtal på de små och nära arbetsplatserna.

Strategiskt vägval
Globaliseringen gör att allt fler medlemmar kommer att vara anställda i stora företag och koncerner. Samtidigt behöver medlemmar på de små arbetsplatserna en facklig organisation som kan stötta dem och som kan driva på tillväxten av nya lokalt och nationellt förankrade livsmedelsföretag.

Förskjuten facklig legitimitet
I detta strategiskt viktiga vägval satsar förbundsstyrelsen på koncernfacken, som är jokern i framtidsleken.
Förbundsstyrelsen menar att globaliseringen kommer att förskjuta ytterligare inflytande, förhandlingsmandat och facklig legitimitet från avdelningar till koncernfack och att det är hög tid att sluta se koncernfacken som ett organisatoriskt problem.
Det är dags att göra det motsatta.

Andra livsmedelsarbetarförbund
Vad det gäller samarbete med andra fackförbund behöver Livs nödvändigtvis inte välja någon inom kretsen av andra svenska industriförbund utan kan, sett ur medlemmarnas perspektiv och vardag, närma sig andra livsmedelsarbetarförbund i Norden, Baltikum, Polen och övriga Europa.
”Det är ju livsmedelsarbetarna i dessa länder vi tvingas konkurrera med och som också tvingas konkurrera med oss”, skriver förbundsstyrelsen.
”De närmaste åren är vår främsta uppgift därför att försöka skapa förutsättningar för att vi livsmedelsarbetare i norra Europa gemensamt kan ge varandra löftet att inte sälja vår arbetskraft under det pris och till andra villkor än de vi gemensamt kommit överens om.”
I det politiska programmet pekas på en möjlig färdväg.
Den börjar på den egna arbetsplatsen, där klubben och koncernfacket finns, och går via det nordiska samarbetet mellan fackförbund inom livsmedelsindustrin, Nordiska unionen, och vidare till det europeiska, Effat, och slutar i det globala, IUL. Den sammanhållande faktorn och drivkraften är behovet att hålla ihop gentemot motparten, de stora företagen, som verkar på alla nivåer – lokalt, nationellt, multinationellt och transnationellt.