Var tog tiden vägen?
[Ur nummer: 10/2009] Nyss var det vår och hela sommaren låg framför oss med semester, varma dagar och bad. Nu är det höst. Det brukar sägas att tiden, med stigande ålder, går fortare och fortare. Det verkar stämma för numera består veckan av måndag och fredag.
För mig som bor vid kusten i norra Västerbotten är det härligt när det börjar bli mörkt på kvällarna, speciellt om det är varmt samtidigt. Nu är det höst och mörkt på kvällarna, och jag tycker om hösten. Vi har ljust, i princip dygnet runt, under flera månader under sommaren. Man säga att vi har tre årstider höst och vinter som inom några veckor förvandlas till sommar. Våren är alltså något snabbt övergående, i den mån vi märker den alls så som ni gör som bor på sydligare breddgrader. Av den anledningen blir vi väldigt fixerade vid vädret, vädret styr oss speciellt på sommaren eftersom sommaren är kort och bra väder är måttet på en bra sommar.
När värmen väl kommer, den riktiga värmen alltså, som kan vara i några dagar eller några veckor så är det inte heller riktigt bra (otacksamt tänker värmen) för då är det varmt både inne och ute, dag som natt. Värmen är skön men den går inte att fly ifrån, kylan däremot kan man lindra med kläder och värme i husen.
Jag tycker om att bada i havet, det klara vattnet och sandstränderna lockar lika mycket varje sommar. Men jag har blivit mer försiktig med åren, speciellt efter att jag för några år sedan drabbades av ryggont på grund av att ha badat i för kallt havsvatten (anser i alla fall experterna, badkrukorna). Så numer ska det vara minst 16 grader innan jag kastar mig i vattnet.
Denna sommar har vi haft varmt i havet från mitten av juli, så jag har hunnit med att bada några gånger med mina underbara barnbarn. Härligt att minnas nu när hösten kommit och man får kura ihop sig i sitt hus. Tända ljus, laga god mat och göra små förändringar inne som förgyller tillvaron. Av någon anledning går tiden inte lika fort när sommaren lämnat oss, kan väl bero på att hösten och vintern är så mycket längre än sommaren.
Nu är vi i vardagen igen och Livs nya organisation ska sjösättas. Det ska bli intressant att se hur vårt förbund utvecklas nu när kongressens beslut ska börja verka. Vi kommer att bli fem regioner i landet, för vår del i Botnia så förändras inte den geografiska indelningen. Men det finns annat som blir annorlunda. Det känns trevligt att få vara med att förändra och förnya förbundet för medlemmarnas bästa. När jag skriver detta så har vi inte haft vår första verksamhetsträff, men jag ser fram emot den.
Avtalsrörelsen drar igång nu i höst, det kommer att bli intressant att följa hur förhandlingarna fortlöper och se hur arbetsgivarna formerar sig. Det kommer inte att bli lätt, det kommer att bli svårt att nå de nivåer vi uppnått under den senaste avtalsrörelsen.
Regeringen har inte underlättat avtalsrörelsen med den politik den fört sedan den tillträdde, ett av avtalsrörelsens mål måste bli att via avtal försöka rätta till åtminstone lite av det regeringen ställ till med. Om ett år är det val igen, låt oss hoppas att det svenska folket insett att ”det nya arbetarpartiet” inte regerat för oss arbetare. Vi har ett stort arbete framför oss att se till att våra arbetskamrater förstår vikten av en ny regering efter valet nästa år.