Fazers bageri i Umeå sägs vara det modernaste i Europa. Ändå har det varit svårt att få verksamheten att gå runt. Tre gånger har man tvingats att varsla. I mars kommer bara 56 anställda att vara kvar i produktionen. Fackklubben hoppas nu på nya produkter och att satsningen på den lokala marknaden går hem.

[Ur nummer: 01/2010] Det var i januari 2009 som bageriet i Umeå bytte ägare. Det var då Lantmännen sålde bagerierna i Umeå, Eskilstuna och Lund till den finländska bagerikoncernen Fazer. Än en gång ritades kartan över landets stora bagerier om. Idag består branschen av cirka 1500 företag, där cirka tio procent av bagerierna står för cirka 75 procent av omsättningen. Störst är Pågen och näst störst Fazer.
Regnet hänger i luften när jag besöker bageriet i Umeå. Det är grått och halvmörkt ute. Trots att det är december finns inte tillstymmelse till snö. Julprydnaderna i personalmatsalen ger lite julstämning, annars är det inte mycket bevänt med detta.
Men ute i produktion känner de av julen. Det är högsäsong för saffransbröd. Och med tanke på att allt saffransbröd som säljs inom Fazer tillverkas i Umeå så är det ganska hårt tryck på bageriet.
Det bakas också denna dag en hel del matbröd, som vörtlimpor, formbröd och Karlssons fyrkant. Det blir också mycket kaffebröd som går söderut med lastbil.

Kräftgång sedan starten
Men stora förändringar är på gång. Kaffebrödet och det som kallas strängbröd ska flytta från Umeå till koncernens bageri i Eskilstuna som byggts ut med nya linjer. Tanken är att bröd ska bakas där det säljer som bäst. För Umeås del handlar det istället om att satsa på Norrland, sälja mer av kvarvarande produkter, som skorpor, men också att utveckla nya.
Det har varit lite av en kräftgång för Umeåbageriet som stod klart årsskiftet 2003/2004. Det har varit flera varsel de senaste åren. Det i höstas var det tredje och resulterade i att nästan hälften av de kollektivanställda sades upp, i mars slutar 51 av 107 anställda i produktionen.
Dennis Lindmark, klubbordförande, säger att uppsägningarna var väntade men inte att det skulle bli så många som fick gå. Viss irritation har det också väckt att inga tjänstemän sagts upp. När det gäller uppsägningarna av de kollektivanställda har de följt turordningslistan, inga avsteg har gjorts. Det har känts bra och är begripligt för alla inblandade, konstaterar han, men är samtidigt oroad över hur det stora bageriet ska gå runt i vår.
– Det måste till ny produktion. Förutom att vi förlorar produktionen av kaffebröd så har försäljningen av både färskbröd och tunnbrödet som går på export minskat, berättar han och fortsätter:
– Det är viktigt att få hit mer produktion så att vi kan återanställa de som sagts upp.
Han konstaterar också att de jobbar mer och mer dagtid vilket är ett sätt för företaget att få ner kostnaden.
– Vi anställda förlorar en hel del pengar på omläggningen. Samtidigt är det inte något att slåss för att vi ska jobba mer obekväm arbetstid.
Han har följt förberedelserna inför avtalsrörelsen 2010 med stort intresse. Han är påläst, mycket tack vare att han bland annat studerat nationalekonomi på universitetet.
– Jag gillar tanken med den solidariska lönepolitiken, även om den frångåtts mer och mer sedan slutet av 80-talet. Fokus på att höja lägstalönerna är ett viktigt steg i rätt riktning, säger han och tillägger:
– Vi fick bra utdelning förra gången då man satsade på att höja lägstalönerna. Men vi ligger fortfarande lågt, vi tjänar 20034 kronor i månaden om vi inte arbetar obekväm arbetstid. Det innebär att vi tillhör den grupp som LO vill satsa på och kan gynnas igen om kraven går igenom.

Tiotal fick fasta jobb
Han har jobbat på bageriet sedan starten. Han var inhyrd det första halvåret. De var ett 30-tal inhyrda från bemanningsföretaget Personalbolaget och ett tiotal av dem kom att bli tillsvidareanställda på bageriet bland andra Dennis.
– Det var stor skillnad att få fast jobb på bageriet mot att vara inhyrd. Som inhyrd kunde du aldrig planera. Det handlade om att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet, berättar han.
Bageriet fortsatte att hyra in personal, i snitt har det ständigt varit ett 20-tal inhyrda under åren 2005-2008. När det blev aktuellt med uppsägningar så krävde fackklubben att företaget skulle sluta att ta in inhyrda.
– Motståndet hos ledningen var ganska stort mot att sluta hyra in personal men till slut fick vi vår vilja igenom. Man kan säga att det var en facklig strid som vi vann, konstaterar Dennis Lindmark och fortsätter:
– Det går heller aldrig att få en vi-känsla på arbetsplatsen om folk byts ut hela tiden. Dessutom byter uthyrningsföretaget folk också. Så på tio som hyrs in kan det vara ett 40-tal personer som roterar.
Han blev tillsvidareanställd den 13 september 2004. Det innebär att han ligger pyrt till om det blir ytterligare neddragning.
– Vi kan knappast bli färre i produktionen, blir det fler som får gå handlar det snarare om nedläggning än om neddragning.
Det låter som det mesta är rätt dystert men så är inte fallet. Det finns också en del ljusglimtar även om de kanske inte direkt har med jobbet att göra. Till exempel så är klubbstyrelsen nog den enda inom Livs som kan skryta med att ha två svenska mästare i styrelsen.
Den ene är Dennis Lindmark som blev svensk mästare i nätpoker i år. Den andre svenske mästaren är vice klubbordförande Roger Olofsson. Han blev svensk mästare i bowling 1985 och 1987. Idag spelar han mest för skoj skull men deltog i en stor tävling på Malta så sent som i oktober.
Överhuvudtaget verkar pokern och bowlingen ta en hel del av fritiden i anspråk. Det blir en del resor. Säkerligen bidrar sporterna också till att hålla humöret uppe.

En del duster med ledningen
Det kan behövas. Klubben har haft ett antal duster med ledningen. Den fysiska arbetsmiljön har blivit allt bättre, mycket tack vare att klubben legat på och inte gett sig. Mycket lyckad var den gemensamma utbildning som ordnats för både skyddsombud och arbetsledning. Nu gäller det att ta tag i den psykosociala arbetsmiljön och det är en utmaning av många skäl, inte minst de många uppsägningarna har försvårat detta arbete.
Men det är ett erfaret gäng som sitter i klubbstyrelsen. Roger Olofsson har varit med ända sedan bageriet började byggas i november 2002.
– Jag brukar säga att jag varit med sedan här var stampat jordgolv, berättar han.
Det var ett stort bygge med många inblandade.
– Det var riktigt häftigt och också kul att se bageriet ta form. Allt byggdes på plats och det kom maskiner från bagerier som skulle läggas ner. Jag minns att det var 110 jobbare inblandade, brandmyndigheten krävde loggbok för att ha koll på hur många som fanns i byggnaden.

Fel att lägga ner
Han har flera års yrkeserfarenhet från bryggeribranschen. Jobbade på Carlsbergs bryggeri Umeå. Det lades ned för åtta år sedan i samband med att Pripps och Falcon gick ihop och överkapacitet uppstod. Att företaget satsat 160 miljoner i nya lokaler hjälpte inte.
– Det var en byggnad lika stor som denna. Jag har senare hört att de har kommit fram till att det var ett felaktigt beslut, att det var dumt att inte fortsätta att producera i Umeå. Byggnaden som rymde bryggeriet står fortfarande tom. Det såg jag när jag körde förbi häromdagen, säger han och fortsätter:
– Jag hade ett bättre jobb där. Jag gjorde visserligen i stort sett samma sak men där hände mer roliga saker. Det var ett företag som gick med många miljoner i vinst och ledningen höll mindre hårt i plånboken.
När det gäller bageriets framtid så säger Roger Olofsson att det är bara att gilla läget och jobba på.
– Fazer känns som en bättre ägare även om de just nu lagt mer krut på verksamheten i Eskilstuna. Lantmännen kändes väldigt grått och trist med många tjänstemän och en allmänt grötig organisation. Fazer känns starkare och jag tycker att företaget slagit in på rätt väg med säljande chaufförer. Vad jag förstått så kommer man att köpa in fler bilar och byta ut ett antal gamla. Företaget satsar också stenhårt på att bli marknadsledande och det är positivt.
Annars gör han i stort sett samma jobb på bageriet som han gjorde på bryggeriet. Han ansvarar för beställning av emballage till nio linjer men har även andra arbetsuppgifter, bland annat i ett miljöprojekt.

Flyttade från Östersund
Vi har suttit en stund och pratat i matsalen. Det kommer och går folk som äter sin medhavda lunch. En del är mer talföra än andra. Som Leif Bäckvall som är reparatör och jobbar med underhåll. Han har jobbat 19 år inom Skogaholms och kommer från bageriet i Östersund. Han satt i klubbstyrelsen och jobbade även som bagare ett tag.
Han flyttade till Umeå i samband med att bageriet i Östersund lades ned.
– Jag fick erbjudande om jobb i Umeå i samband med nedläggningen. Jag fick ansvar för att starta upp det nya bageriet, bland annat var jag ansvarig för att starta upp tunnbrödslinjen.
Han berättar att han det första året pendlade de 40 milen mellan Östersund och Umeå varje helg tills han tog steget och flyttade.
– Vi var många som flyttade hit, men det är bara fyra av oss kvar.
I matsalen har också Charlotta Wikström, Anna Wegebro och Carina Jonsson som städar bageriet slagit sig ner för att äta lunch. De började klockan sex och ska jobba fram till kvart i tre. De tjänar 113,83 kronor i timmen, inget ob-tillägg eftersom de jobbar dagtid. Det är enligt avtal, inte mer.
Men avtalsrörelsen och kraven på höjda löner är inget som engagerar dem. Det viktiga säger de är att ha ett jobb.
Anna Wegebro och Carina Jonsson har jobbat sedan starten. De får också behålla jobbet. Charlotta Wikström är uppsagd men hoppas på vikariat. De konstaterar att det är en tuff tid att bli arbetslös i. Flera stora arbetsplatser försvinner, bland annat har Ica och Coop lagt ner sina lager i Umeå.
De berättar att de är fyra städerskor som städar fabriken men att de kommer att bli tre framöver på samma yta. I och med att en hel tjänst försvinner så kommer det bli mer att göra, de får större städområden. De vet inte hur det kommer att bli.
Eventuellt kommer de också att hoppa in mer i produktion fram över. De är alla oroliga, både de tre som får behålla jobbet och Charlotta Wikström som tvingas sluta. n

Fotnot: De tre bagerierna i Lund, Eskilstuna och Umeå ingår i Skogaholm bageri AB. Medan bagerierna i Lidköping och Lövånger ingår i Fazer. Samtliga bagerier tillhör Fazerkoncernen.