Boken ska vara öppen för alla
”Kultur ska vara tillgängligt som gympapass”
– Det är ju en sån fin stund att sitta ner med ett barn och läsa en bok. Det märkte jag med mina egna och nu gör jag samma sak med min systers, säger Solweig Larsson, Livs studieombudsman. För henne började engagemanget i facklig kultur med projektet ”Läs för mig pappa” som är ett samarbete mellan LO-förbunden och ABF.
[Ur nummer: 07/2010] – Vi i projektgruppen tycker att det är viktigt att många börjar läsa mer, inte bara med barnen, utan över huvud taget. Undersökningar visar att männen inom LO-förbunden utmärker sig genom att läsa väldigt lite, och det är inte bra i ett samhälle. En demokrati bygger på deltagande och läsande.
Hon har själv gått från mejeriarbete på Kvibille i Halland, där hon började under gymnasiet. Hennes pappa jobbade där, och vidare till ombudsmannajobb på lokalavdelningen i Skara och förbundskontoret i Stockholm. För tre år sedan fick hon ta hand om kulturen.
Vi befinner oss på huvudbiblioteket i Stockholm, på barn- och ungdomsavdelningen. Det finns mycket böcker att välja mellan och ett vackert sagorum med målningar av Nils von Dardel.
Att satsa på bibliotek och fria boklån tycker hon är viktigt. På biblioteken finns kunnig personal som kan ge tips om nya böcker och författarskap. Hon gillar att de är öppna och tillgängliga för alla. Det är samma med museerna. Förra socialdemokratiska regeringen införde fria besök på de statliga. Det var en av de första sakerna som den borgerliga regeringen tog bort.
– Kultur ska inte vara något högtravande, det behöver inte vara något fint som opera. Det ska finnas i vardagen tillgängligt för alla, som ett gympapass på Friskis & Svettis.
Facklig kultursatsning
Solweig sätter sig med en bok i en stol och konstaterar att akustiken i sagorummet är fantastisk.
För Livs del har bokprojektet ”Läs för mig pappa” och ”Boken på arbetsplatsen” utvecklats starkt under senare år, trots att den borgerliga regeringen skurit ner på pengar till denna form av kulturverksamhet.
Neddragningen har väckt ilska och lett till att LO-förbunden samlat sig för att gemensamt hävda värdet av att läsa och betydelsen av att starta och bygga upp arbetsplatsbibliotek.
– Det här är en facklig kultursatsning som slagit mycket väl ut. Det blir allt fler bokombud och allt fler arbetsplatsbibliotek. Och förmodligen allt fler läsande pappor.
Den listiga tanken bakom ”Läs för mig pappa”, är nämligen att få LO-männen att börja läsa bakvägen, via sina barn. Alla som har barn omkring sig ska bli inspirerade att sätta sig ner en stund med en bok; det gäller pappor, morbröder, farbröder, kusiner och vänner. Det gäller alla.
Varje år ordnar ABF och LO-förbunden ett seminarium på Runö folkhögskola om Boken på arbetsplatsen. I år heter den Kulturen som vapen och ska hållas i slutet av oktober. Under tre dagar möts författare, bokombud, bildkonstnärer, film- och teaterarbetare och fackliga medlemmar med boken som passion.
– Jag var med förra året, säger Solweig. Vi var sex stycken från Livs och det var många fler som sökte, men vi var tvungna av ekonomiska skäl att begränsa antalet som fick gå. För mig var det ett uppvaknande. Det var här jag för första gången fick upp ögonen för att det finns en modern arbetarlitteratur.
Moderna arbetarförfattare
Som många andra förknippade Solweig arbetarlitteratur med klassiker som Ivar Lo-Johansson och Moa Martinsson. Och det är ju helt riktigt, det var så det började. Författare som själva hade vuxit upp som statare och jobbat som industriarbetare började skriva och använda det skrivna för att hitta nya sätt att se sig själva och samhället. Hon har själv inte läst dem, klassikerna, men intresset har väckts och hon har blivit fascinerad av moderna arbetarförfattare.
– Jag var inte medveten om att det fortfarande finns en litteratur som utgår från vår gemensamma erfarenhet av att ha jobbat på fabrik, sjukhus och andra LO-jobb.
Som exempel på en bra arbetarförfattare nämner hon Kjell Eriksson som själv varit lantarbetare och låter sina deckare utspela sig i den miljön.
– Han är bra, säger hon. En annan författare som jag gillar är Linda Olsson som har flyttat till Nya Zeeland och debuterat med en bok som heter Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Den handlar om en tjej som köper ett hus och inleder en vänskap med en vresig gammal dam som bor i närheten. När de börjar umgås öppnas nya världar för båda. Den har på något sätt satt spår.
* Den låter inte som en deckare?
– Nej, det är den definitivt inte.
* Har den verklighetsbakgrund?
– Det vet jag inte.
* Spelar det någon roll om en bok har det?
– Det blir extra varmt om hjärtat om den har det, men för känslorna och upplevelserna i boken gör det ingen skillnad om det är påhittat.
Tips på böcker
Linda Olssons bok var ett tips som hon tog med till ett av seminarierna på Runö. Det är ju så med böcker, kunskapen om dem sprids från mun till mun. Det finns kändisförfattare som Henning Mankell och Steig Larsson, men också andra som är egna fynd, ett slags tvillingsjälar till oss som läser. Det är kanske så arbetsplatsbiblioteken uppstår.
Arbetskamrater tar med sig böcker hemifrån. Och så fylls hyllorna med böcker som har den gemensamma nämnaren att den som lämnat och lånat jobbar på samma arbetsplats. Det är mycket pocketböcker som fyller bokhyllorna, men inte bara, eftersom det finns bokbidrag att söka.
Något som blir allt vanligare är ljudböcker. Många tycker att de är jättebra.
– Om man har ett enformigt jobb går tiden mycket snabbare om man kan lyssna på en bok, säger Solweig.
Det finns till och med ekonomiska motiv för att tillåta ljudböcker i hörselkåpor på jobben. Företag har märkt att produktiviteten ökar och sjukfrånvaron minskar.
– Jag tror inte att det är så konstigt. Har du roligt när du jobbar får du en annan kroppshållning. Det sliter inte på samma sätt.
Det finns en hake med ljudböckerna på jobbet och det är att säkerheten kan bli lidande. Det påpekar också Solweig. Med hörselkåpa hör man inte om någon kamrat tjoar. När och hur hörselkåporna får användas avgörs från fall till fall.
– Jag tycker om att lyssna på ljudböcker, säger hon. Jag gör det när jag åker bil. När jag var lokalombudsman och pendlade till jobbet hände det att jag parkerade utanför kontoret och satt kvar och lyssnade för att få höra lite till. Jag lyssnar aldrig på ljudböcker hemma. Det gör jag när jag kör bil och när jag är ute och går.