[Ur nummer: 10/2010] Den borgerliga regeringen har sänkt skatterna med 100 miljarder, med lånade pengar och försämrat villkoren i bland annat i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. En sådan politik leder obönhörligen till ett mer ojämlikt samhälle. Pengarna måste ju tas någonstans ifrån.
Samtidigt som detta sker finns det paradoxalt nog stora grupper som inte drabbats särskilt hårt, varken av försämringar i välfärdssystemen eller av finanskriser. Det är de som har arbete, är friska och de som fått skattesänkningar.
Men även den som känner sig stark är sårbar. Alla kan vi drabbas av olyckor, arbetslöshet eller sjukdom och blir då i behov av samhällets skydd och stöd.
Fyra år av borgerligt styre visar vart vi är på väg. Över 400000 människor är arbetslösa, utanförskapet har ökat, ungdomsarbetslösheten är stor och långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Det är obegripligt att detta förhållande inte fått större utrymme i valdebatten. Alliansregeringens omskrutna ”Jobbpolitik” har skäligen misslyckats.
Samhällssektorn som i huvudsak svarar för välfärdstjänsterna är – enligt de borgerliga allianspartierna – alldeles för stor. Den kostar för mycket och måste minskas för att ge utrymme för lägre skatter.
Skillnaden mellan blocken är tydliga. Socialdemokraterna, tillsammans med de två samarbetspartierna, har gjort ett bra jobb och på område efter område redovisat hållbara och genomtänkta förslag som skulle bli regeringspolitik efter valet i höst. Så blir det inte!
Det blir nu en viktig uppgift för arbetarrörelsen i facklig-politisk samverkan att samla sig och utforma en vision om framtidens samhälle och klargöra för svenska folket att det samhälle vi vill ha, är en samhällsmodell mer solidariskt än dagens, ett samhälle som ger trygghet och rättvisa så den enskilde individen kan stå friare.