Ekologiskt tema lockar nya besökare till
musteriet – men förändrar inte arbetet i fabriken

En solig höstdag på Kiviks Musteri gör alla glada, ja visst. Musteriet är mer än en fabrik, det är en turistattraktion, med Äpplets Hus, sortimentodlingen och visningsträdgården som har ekologiskt tema. Men fabriken där bakom ser ut som fabriker brukar.

[Ur nummer: 11/2010] I odlingen utanför Äpplets hus ryms 70 olika äppelsorter. Gamla folkkära blandas med moderna. Här finns en utställning med över 300 olika sorter upplagda i bokstavsordning på en bänk som löper genom grönskan. Aroma är en populär sort som kommer som nummer tio i ordningen. Tänk vilken rikedom! Nio äppelsorter innan dess bara på bokstaven ”A”.
Det var för två veckor sedan som frukterna placerades på bänken och nu har några börjat ruttna. Det blir sport att skilja den ena sorten från den andra. Under äppelmarknaden som ägde rum sista helgen i september erbjöd växtförädlingsexperter sina tjänster. Då kunde en besökare ta med sina egna äpplen från trädgården och få dem bestämda.

Allt kretsar kring äpplen
Det är klart att man blir både glad och imponerad av sådan här kreativitet. Äpplena är en lokal resurs som förädlas, och det är fabriken som puttrar, pyser, skramlar och larmar som ger Kiviks musteri dess speciella karaktär. Allt kretsar kring äpplena och kunskapen om dem, trädgårdsarkitekturen, byggnaderna, caféet, restaurangen och musteributiken.
En fråga man kan ställa sig är vad Livs fackklubb har för roll i detta äppeleldorado. I restaurangen försöker Jonas Lundberg och Lars Löfgren, klubbordförande respektive huvudskyddsombud, att bena ut saken. Klubben startades på nytt för två år sedan efter att ha legat nere under något år. Det har aldrig varit lätt att få några att ta på sig uppdrag på familjeföretaget. Jonas och Lars har gjort det motvilligt, det är egentligen inte deras grej, men produktionschefen behöver en motpart att förhandla med. Att vända sig till Livs lokalombudsman i Malmö skulle vara för tungrott.
Jonas har jobbat 26 år på musteriet. Han är också arbetstagarrepresentant i bolagsstyrelsen. Han har sett företaget byggas ut och är djupt imponerad av ägarfamiljen.
– Det som är roligt är att det finns en så stor investeringsvilja från deras sida. Det händer nya saker hela tiden. Man ligger hela tiden på topp, säger han.
Omsättningen har dubblats och ligger nu på 332 miljoner per år och det har skapats nya arbeten. Organisationsgraden i klubben är däremot ganska låg, 25-26 personer är med i facket. I produktionen på musteriet jobbar ett 40-tal personer.
– Vi har fortfarande inte fått till någon riktigt fungerande klubb, säger han. Vi håller årsmöte en gång per år, mycket mer än så är det inte. Vi måste få fler aktiva. Vi har en kille som varit tillfälligt anställd och som vi hoppas ska engagera sig efter att han fått fast jobb, han är med i Metall och kan fackligt arbete.

Glasbur vid grinden
Jonas själv jobbar från september till februari i mottagningsexpeditionen dit odlarna kommer för att lämna sina äpplen. Han har sin fackliga expedition i en glasbur vid grinden.
För honom är det skönt att komma ut i det fria efter att ha jobbat i fabriken i många år. Nu tar han emot äpplen, kör truck och tycker att det är kul. Han snackar med odlarna när de kommer. Det är synd att det är brist på nya odlare, säger han. Det är ingen som vågar satsa. 70 procent av odlarna är över 60 år. Det finns ett stort behov av ett generationsskifte. För att klara råvarubehovet måste musteriet importera.
1500 till 2000 ton äpplen används till märket Årets skörd som är färskpressad juice. Annat blir äppelmos. En hel del råvara fryses in. I lådorna som Jonas jobbar med finns Gravenstein som man gör juice av. De är fina och klarar minus 6 grader. Det är Jonas som bestämmer vilka äpplen som ska användas till vad.

”Bra smak med fin sötma”
Han biter i ett äpple och säger, det här har bra smak, fin sötma. Köttet ska vara gult eller grönt.
– Till den färskpressade juicen, Årets skörd, ska det inte vara för mycket röda äpplen som ger färg, det ska vara gröna, till exempel Gravenstein, Aroma och Signe Tillisch. Odlarna får olika betalt beroende på färg, röda äpplen ger mindre.
Årets tema på Kiviks musteri har varit ekologisk odling. För de kollektivanställda är det inte något som påverkar deras jobb. Det är andra förändringar som de måste tampas med, nämligen det som på engelska kallas ”lean-produktion”, och på svenska slimmad produktion. Att minska ledtider och lager, köra korta serier, för att producera exakt det som kunden efterfrågar vid en bestämd tidpunkt.
Det kan bli 7-8 produktbyten på ett skift. Mycket tid går åt till att byta produkter, ställa om.
Kunden vill att varan ska komma vid en uppgjord tidpunkt. Ingen vill hålla varor i lager. Att kunna rotera mellan olika arbetsuppgifter i fabriken blir nödvändigt.
Företaget använder sig av inhyrda från Lernia. Det är cirka tio stycken och det är ofta samma personer som kommer tillbaka. Jonas tycker att det fungerar bra. De flesta av de inhyrda är med i Metall, men några som jobbat mycket på musteriet har gått med i Livs.
Lars Löfgren är huvudskyddsombud och sitter i skyddskommittén. Han jobbar i verkstan sedan sju och ett halvt år.
Han håller koll på vatten och värme. Företaget strävar efter att minska utsläppen, det är en del av profilen. Det ska vara så lite påverkan på naturen som möjligt, och det ska vara mycket dokumentation. Så är det numera. Kunderna kräver en massa certifieringar, ISO, BRC och allt vad de heter.
Det som gör starkast intryck på Kiviks musteri är doften av äpple. Allt utanför fabriken är genomtänkt och vackert. Det märks att trädgårdsarkitekter har anlitats, men inne i fabriken syns inte denna strävan. Där är det fortfarande alltför trångt och ganska rörigt, en hel del gamla maskiner och arbetsplatser som skulle behöva förbättras. Det är också på gång. Investeringar ska göras.

Planer på utbyggnad
Både Jonas och Lars säger att fabriken måste byggas ut. Denna dag kärvar glastapplinjen. Det är flera reparatörer som skruvar på maskinen, de ska köra cider.
Lastbilar rullar. Det finns inget lager. Det som tillverkas ska antingen gå direkt till kund eller köras till Äppelrikets lager en bit bort. Det håller på att byggas ut. Det är odlarna som sköter lagerhanteringen och expediering av musteriets produkter.
Det finns framtidstro och det behövs, för det krävs nytänkande kring lokal produktion. Musteriet har lyckats skapa en upplevelse av modern teknik och hantverk.