– Har man bara ett väl fungerande lönesystem är det inte något problem att lägga ut avtalade löneökningar som lokala potter, säger Gerald Lindberg, Livs andre ordförande.
Men han betonar att det ska finnas statuter om hur det ska gå till. Det ska vara objektiva och klara kriterier för vad som ger mer. Det ska finnas vissa avstånd mellan arbetsuppgifter och angivet hur mycket det ger att ta på sig en ny.

Gerald Lindberg leder den lönegrupp som till januari 2015 ska ta fram de verktyg som behövs för att börja bygga väl fungerande lokala lönesystem på arbetsplatserna.
– Vi ska börja med att göra en inventering. Vad finns det för lönesystem och hur fungerar de? För oss är det viktigt att det också involverar arbetsorganisation, säger han.
• Hur går det med de centralt avtalade garantierna om minsta påslag till individen?
– Det vi har haft problem med vid lönerevisioner är att det kommit in subjektiva komponenter. Man har suttit och diskuterat personer. Denna person är värd mer och denna mindre. Så ska det inte gå till. Det leder till låsningar och onödigt tjafs. Kriterierna ska vara objektiva och klara.
• Arbetsgivarföreningen har länge haft som slogan att ”Chefen sätter lönen”. Hur undviker ni att fastna i den maktkampen?
– Självklart har arbetsgivarna en viss strategi, men vi har vår egen och jag tror att det går att komma överens om man prioriterar produktivitetsutvecklingen. Samförstånd stärker kreativiteten. Våra medlemmar vill ha betalt för sitt ökade kunnande.
• Det innebär en större lönespridning?
– Det har vi aldrig varit emot, men det ska göras på objektiva grunder som alla är överens om. Man måste ha ett välbyggt lönesystem där det ska framgå hur man kan öka sin lön genom att ta på sig nya arbetsuppgifter.
•Vad har ni lärt er av 90-talets arbete med lönesystem?
– För att det inte ska köra fast måste systemet vara lättanvänt och lättförståeligt. Dessutom måste de hela tiden underhållas. Produktionen förändras. Man kan bara räkna med att det håller i max 10 år.