I Sydafrika beräknas antalet anställda inom vinindustrin uppgå till 275 000. Vin är idag den största exportvaran inom hela jordbrukssektorn.
Apartheidpolitiken under perioden 1948-1994 ledde till att en rik minoritet av befolkningen ägde majoriteten av all odlingsbar mark som brukades av uteslutande svarta lantarbetare.
1994 fick svarta sydafrikaner för första gången lagliga rättigheter att äga mark och anställa andra. Fortfarande är svarta lantarbetare en utsatt grupp som utsätts för omfattande kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

Den sydafrikanska vinindustrin är beroende av billig arbetskraft och en process mot ökad mekanisering har inletts. Den innebär att en stor del av arbetskraften riskerar att bli arbetslös. Det används också som argument för att inte höja arbetarnas löner.
De mest utsatta grupperna är de säsongsanställda och ”farm dwellers” som till skillnad från ”farm workers” inte är anställda av gårdsägaren men bosatta på gårdsägarens mark. ”Farm dwellers” består framförallt av familjemedlemmar till anställda lantarbetare.

Dåligt byggda bostäder som saknar toalett och andra sanitära anläggningar är vardag för många sydafrikanska lantarbetare.
Under hösten 2012 gick de sydafrikanska lantarbetarna ut i strejk för högre löner. Flera fackföreningar anslöt sig. Däribland nationella federationen COSATU och lantarbetarfacken FAWU, BAWUSA och CSAAWU. Tre strejkande blev skjutna till döds. Strejken blåstes av den 22 januari 2013. Lantarbetarnas krav på högre lön hade då till viss del mötts av staten som beslutade att höja minimilönen till 105 rand (cirka 65 kronor) per dag.
Källa: Swedwatch rapport ”Vinets väg från druva till glas”