Vitkalkiga ostar, askdoftande skinkor, syrliga korvar eller smakstinn sylt – att hitta en trakts finaste delikatesser, det är underbart. Och i mitt jobb som matjournalist har jag turen att få besöka en massa regioner med god mat, framförallt i Sverige.
Jag kan ännu känna doften av granrök när jag tänker på Bönan fiskeläge utanför Gävle, där jag fick smaka riktigt genuin böckling.
Och jag kommer ihåg hur paret Lundgren på Fågelbergets Gårdschark bjöd på saltfläsk och lufttorkad skinka, medan skymningen la sig över det undersköna skogslandskapet mellan sjöarna Fågelvattnet och Fågelsjön, ett par mil utanför Strömsund. Sådana lokala läckerheter glömmer man aldrig.

Trots detta, när folk diskuterar vad som är viktigast, ekologiskt eller närodlat, så svarar jag alltid: ekologiskt.
Visserligen tycker jag att det på sätt och vis är absurt att sätta två bra saker emot varandra. Och istället se dem som förenade.
Låt mig förklara mig. Vi vet att det rådande industrijordbruket inte är hållbart. Oberoende experter brukar vara ense om det. Det orsakar jorderosion, lakar ur näringsämnena ur jorden. Besprutade jordar drabbas av resistenta ogräs. Grönsaker säljs med rester av bekämpningsmedel. Industrikött har onyttig fettbalans och färre näringsämnen.
Och i många länder är själva produktionen fylld med faror och orättvisor för arbetarna.

Ändå har det inte alls fattats tillräckligt långtgående politiska beslut, inte ens här i landet. Visst har många bra saker genomförts: stöd till ekologiska initiativ, till alternativa energikällor, förbud mot olika gifter och så vidare. Och inte minst har vi här i Sverige troligen världens bästa djurhållning.
Men det är inte på långt när tillräckligt!
Takten har varit på tok för långsam och framförallt saknas målet med en fullständig ekologisk omställning. Inte för att det ens skulle vara tillåtet eller möjligt så länge vi är medlemmar av EU. Men ändå.
Detta steg mot helekologiskt måste tas, även om det sker i etapper. Vi måste också se till att livsmedelsindustrin använder sig av ekologiska råvaror fullt ut till slut, och applicerar metoder som är etiska, nyttiga och att produkterna är framställda av människor med en anständig arbetssituation. Det kan verka ouppnåeligt. Men det är så mycket folk har trott var omöjligt: allmän rösträtt, fred i Europa, lediga lördagar, och att åka till månen.

Så, hur mycket jag som matnörd än älskar det lilla, det hantverksmässiga, och det lokala, kommer det aldrig att utgöra den stora mängden livsmedel som konsumeras. Bulken av mat kommer att inhandlas i vanliga matbutiker och den kommer att vara massproducerad. Det är den vi måste ändra genom reglering och höga krav.
Men för att något ska bli av krävs någon slags blandning av vilja, optimism och mod. Tyvärr verkar mycket av detta saknas idag i politiken – inte minst när det gäller jordbruk och matförädling. Där kan det lokala och småskaliga visa vägen. Det kan ses som lullull för de privilegierade matsnobbarna, men istället vill jag se det lokala och högkvalitativa som ledstjärnor för den vanliga maten.