Klassperspektiv som spänner över långa tider
Noveller. Torgny Karnstedt, Karlssons pojke, Karnstedts förlag 2016.
– Här står vi när vi arbetar.
Säger en sittande förman till Torgny Karnstedt, då runt tjugo år och styckarlärling, och sammanfattar så de dubbla måttstockarna för arbetare och ledning. Karnstedt debuterade med Slamfarmen 1977. Novellerna i hans senaste bok, Karlssons pojke, är grupperade efter tema: levnad, barn, arbete och stål. I ”stål” handlar de om nedläggningen av stålverket i Fagersta men skulle kunna handla om någon annan av de många industrier som rönt samma öde.
Karnstedts noveller är ovanliga på två sätt: dels för sitt klara klassperspektiv men också för att de ofta rör sig över ett längre tidsspann. Det är inga korta dramatiska scener, utan många år i samma novell, ibland ett helt arbetsliv. Då lyckas Karnstedt fånga in större förändringar av samhället och arbetet. Han skildrar med sina välskrivna noveller ett Sverige på väg att gå sönder. Mest berörd blir jag av ”I andra månaden” vars första mening sätter tonen för berättelsen: ”Kvinnan som vaknar borde vara lycklig.”
Henrik Johansson