Roman. Fattigfällan, Charlotta von Zweigbergk, Ordfront 2016.
Boken är en chockerande verklighetsbeskrivning av en kvinna som faller handlöst genom de sociala skyddsnäten.
Man ska dock inte låta sig avskräckas av att boken är hafsigt skriven och full av språkliga klichéer. Från att ha varit en ordentlig och fungerande samhällsmedborgare hamnar hon i djupaste armod.
Detta för att hon blev sjuk och då fungerade inte försäkringskassan, inte a-kassan och framförallt inte socialtjänsten. På bara några månader hopar sig de obetalda räkningarna som går till inkasso och vidare till kronofogden och snart, när hon har ätit sig ur skafferiet, hamnar hon i akut svält och har bara råd att äta var tredje dag.
Det går så långt att hon börjar planera för att ta sitt liv, detta trots att hon har fyra barn och många vänner. Hon besinnar sig dock, efter ett samtal med en präst. Det är också här hos kyrkan som hon möter den förståelse och det engagemang som saknas inom Socialtjänsten framställs som dumsnål och allt igenom ondskefull. Men tänk om det inte är illvilja, utan är så att det saknas resurser som istället gått åt till att sänka skatterna?
Hans Falk