Antologi. Efter oss, en antologi av Föreningen Arbetarskrivare, Redaktör Victor Estby.

Som titeln anger handlar flera av de 37 bidragen om framtiden. Crister Enander ger en mörk bild av en havererad och blodig revolution och Anna Jörgensdotter skildrar ett samhälle där kapitalets diktatur har segrat. Kalle Holmqvist däremot bidrar med en idyllisk utopi av en framtid där folket tagit makten.
Annars handlar flertalet bidrag om situationen i Sverige av idag. Vissa är agitatoriskt utpekande som David Ericssons satir ”Den nye vd:n” eller Jenny Wrangborgs ursinniga ”Man ska göra uppror” eller Pia Lindestrands ”Kvällsmat för en papperslös”. Andra väljer ett mera indirekt sätt att skildra klassamhället, ofta utifrån gedigna yrkeskunskaper. Här utmärker sig återigen den skrivande lastbilschauffören David Ericsson med sin poetiska ”Decemberkväll”. En annan är Carola Ankarborg, med erfarenhet från äldrevården, som bidrar med tre gripande dikter. En tredje är författaren och före detta byggnadsarbetaren Micke Evhammars initierade och otäcka skildring av en arbetsplats-olycka.

Även om allvaret är det som dominerar så finns här också plats för humor. Benny Holmberg skildrar med stor trovärdighet den råa och chockerande jargongen hos en gammal sjöman. David Liljemarks ”Snöggobbstävvlinga”, skriven på värmländska är en munter berättelse om övermod. Den kände satirikern Robert Nyberg bidrar med tre tänkvärda teckningar.
Naturligtvis finns också den mest brännande samhällsfrågan med, nämligen den om flyktingarna. Nguse Habte Hadege, själv flykting från Eritrea, beskriver en självupplevd helvetesfärd i ”Väntan på Lampedusas första strålar” i översättning av Eva-Lena Magnusson-Collin. Oscar Garcia skildrar målande en nykommen flyktings vedermödor.
Mycket är bra och läsvärt i denna antologi. Låt mig till sist lyfta fram några av mina personliga favoriter. Torgny Karnstedt visar vilken skicklig berättare han är när han skildrar hur jaget och hans bror plockar bland moderns efterlämnade persedlar – hon ska till ett äldreboende – och de minnen som då kommer upp till ytan. Jenny Wrangborgs dikt ”Mig äger ingen” är både konkret och sammansatt på ett föredömligt sätt. Aino Trosell berättar rakt och enkelt om en mamma som plötsligt rymmer och det kaos som då uppstår.
Hans Falk