ANTOLOGI. Red: Ingrid Sjökvist, När ni andra sover. Liv i Sverige. Migra förlag 2016.

”Kanske är nattarbetare inte människor.”
Så skriver Birk Andersson i nyutgivna När ni andra sover.
Jag känner igen känslan från när jag själv jobbade natt. Folk tog för givet att tidningen skulle ligga på hallmattan på morgon, att brödet skulle finnas i butiks-hyllorna, men vi som utförde arbetet verkade vara osynliga, vi verkade inte finnas.
När ni andra sover är en samling texter av natt- och kvällsarbetare som är utgiven av Liv i Sverige.
Det är en välkommen antologi, med röster som oftast inte kommer fram i dagsljuset trots att 20 procent av den arbetande befolkningen tidvis jobbar natt.
De 25 bidragen kommer från många olika yrken. Det är vårdpersonal, polis och väktare, tidningsbud och naturligtvis flera livsmedelsarbetare som till exempel Marijna Hommel och Sarah Larsson.
Skribenterna har olika mycket skrivvana och det märks.
En del texter liknar rapporter och saknar riktig nerv, medan andra är riktiga pärlor som lovar mer. Towe Falk, som är anställd på ett livsmedelslager, skriver om den märkliga form av gemenskap som uppstår i natten:
”De som cyklar, cyklar i samlad tropp genom staden för att hålla kvar vid den nyvunna, flyktiga tryggheten. För nästa gång vi stämplar in är vi återigen anonyma”.
En annan höjdpunkt kan ni läsa i det här numret av Mål & Medel: nämligen Nattvärk av Andreas Svanberg.
Boken avslutas med ett kapitel av docenten Göran Kecklund som heter ”Är det farligt att jobba natt?” och går igenom vad forskningen kring stress har kommit fram till.
Jag gillar speciellt Linnea Garlis texter från tåg och chipsfabrik. Hon vänder på perspektivet och skriver om dagarbetarna:
”De där konstiga människorna som rör sig i leden och inte ens fattar att det är det de gör. Ja, så känns det ibland. Att vi med oregelbundna tider tänker större tankar, därför att vi måste inrätta livet på andra vis. Pussla med förskolor som inte har öppet. Tacka nej till inbjudningar flera gånger i rad därför att helgerna inte är heliga. Vi måste vidga lösningarna och ställa andra frågor.”
Henrik Johansson