Barnbok. Hemma hela sommaren, Elin Johansson (text) & Ellen Ekman (bild), Rabén & Sjögren 2018

”Får jag höra vad ni ska göra för roligt i sommar då, säger fröken och tar en stor tugga av tårtan.”
En fråga som ställts miljontals gånger runt om i landet. En fråga som kan starta en tävling bland både vuxna och barn, och kan leda till såväl stolthet som magknip. Nu ställs den i barnboken Hemma hela sommaren som är skriven av Elin Johansson och illustrerad av Ellen Ekman (som också gör Lilla Berlin). Boken kan ses som en uppföljare av Veckan före barnbidraget som samma duo gav ut 2016.
Någon ska åka till Legoland, någon svarar Thailand, berättelsens unga huvudperson svarar ”Safari!” vilket får mamman att sätta i halsen. De ska nämligen vara hemma hela sommaren. Men är man fattig på pengar och rik på fantasi kanske det går att ordna i alla fall? Med en hemgjord karta, tält, stormkök och cykel istället för jeep bär det snart iväg mot en badplats vid en insjö … eller om det är ett vattenhål i en djungel.
Det blir ett safari med granbarr, nudlar och en bok om Nordens vilda djur.
Mamman tycker att det kanske inte blev så lyckat, det tar emot för den vuxna att hålla leken vid liv, men genom sina loppis-kikare ser berättaren tantflodhästar.
Bilderna är rika, här finns mycket att titta på för den fem-sjuåring som lyssnar på en vuxen röst som läser. Ekman varierar perspektiven och snålar inte på färgen eller detaljerna.
Bilderna sträcker sig ofta en bra bit utanför texten, som i sin tur är en blandning av berättande och dialog.
Efter en första läsning tänker jag mig att berättaren är en flicka, men vid en genomläsning inser jag att den informationen inte finns någonstans i texten. Det är helt enkelt ett barn och jag antar att Johansson och Ekman vill förmedla utan att skriva läsaren på näsan.
Johansson och Ekman tar upp barnfattigdom på ett lättsamt sätt, och även om oron över den dåliga ekonomin hörs genom mammans suckar och syns genom nekad glass så är det uppfinningsrikedomen som ligger i fokus, den och en vänlig gemenskap där mormor kommer ut med kakor och de bjuds på glass när de inte själva har råd att köpa. Det kan kännas väl lätt ibland, här vill alla cykla till sjön och är med på noterna. Men så kanske det kan få vara för en gångs skull. Det kan vara ganska bra, bara man har varandra och en smula fantasi.
Henrik Johansson