KLASSIKER. John Steinbeck, Det stora kalaset, Lindelöws förlag, 2017, översättning Einar Heckscher, förord Per-Olof Mattsson.
”Cannery Row i Monterey i Kalifornien är en dikt, en stank, ett påträngande oväsen, ett egenartat ljus, en klang, en vana, en nostalgi, en dröm.” Med de orden inleder nobelpristagaren John Steinbeck Det stora kalaset (vars originaltitel är just Cannery Row) som nu har kommit i nyöversättning av Einar Heckscher.
Det är en roman och en klassiker, men ingen klassisk roman med spänning och intrig, snarare en underhållande skröna, en beskrivning av en plats och dess invånare. Det är de vinddrivna: Mack och grabbarna, butiksinnehavaren Lee Chong, marinbiologen Doc med det stora hjärtat. Och det är samhörigheten dem emellan, som är hjärtlig men outtalad, som ibland gnisslar likt ljudet när man öppnar en fiskkonserv.
Platsen är Monterey där konservfabrikerna ligger på rad, i väntan på sardinflottans ankomst. Mack och grabbarna är de sanna filosoferna där de sitter utanför den fiskstinkande lagerlokalen som blivit deras hem och fått namnet Ungkarlshotellet. De gör så lite de kan men klarar sig bättre än andra, mer framgångsrika och karriärshungriga män med dåliga magar. Men trots sina bristande självambitioner vill de göra något för Doc, han som förser dem med arbete (som att samla grodor) när de behöver pengar, som hjälper dem med deras sjuka älsklingshund. De smygplanerar det stora kalaset för Doc. Hemma hos honom. Han är så älskad att många vill vara med. Nästan alla. Själv förstår han att något är i görningen och låser in sina värdesaker innan kalaset börjar.
Steinbeck har skrivit en roande skröna som inte saknar undertoner om vad som är viktigt i livet. Något som blir tydligt när Doc filosoferar: ”alla egenskapar vi sätter värde på hos människor, som mänskovänlighet och generositet, öppenhet, hederlighet, tolerans och känslighet, brukar leda till misslyckanden i det samhällssystem vi lever i. Medan drag som vi avskyr, brutalitet, girighet, habegär, elakhet, egoism och självupptagenhet, dom leder till framgång. Och fast man beundrar dom förstnämnda egenskaperna så är det dom senare man bugar för.”
Mack och grabbarna är inte de klassiska luffarna: hotfulla spillror, snarare frihetsälskande och friska levnadskonstnärer som inte vill fastna i sardinburken. Berättelsen om dem är stor konst och Steinbeck skriver fram dem med värme och humor.
Henrik Johansson