Noggrann analys av Sveriges främste berättare
Biografi. Jens Liljestrand, Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg, Albert Bonniers förlag 2018.
Det finns många goda svenska författare, det finns några betydande. Dessutom finns det fyra författare som närmast är att betraktas som nationalmonument genom att de både åtnjuter högsta möjliga litterära status och som inga andra vunnit folkets kärlek.
Jag syftar då på August Strindberg, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg.
Att ta sig an någon av ovanstående innebär naturligtvis en stor risk, dels att man hamnar i högaktningsfull beundran eller drabbas av en klåfingrig lust att ”ompröva”.
Jens Liljestrand löser dock uppgiften på ett beundransvärt sätt. Sakligt redogör han för Vilhelm Mobergs krokiga väg från lokalreporter och skrivare av kluriga små bygdeberättelser på 1920-talet till världsförfattare på 1950- och 1960-talen.
Noggrant analyserar Liljestrand Mobergs väldiga produktion från genombrottet med Raskens från 1927 till hans sista större verk Min svenska historia berättad för folket från 1970-1971. Och trots Mobergs omvittnade storhet behåller Liljestrand fattningen och har tillräcklig distans för att kunna både hylla och berömma och kritisera.
Mobergs storverk, hans invandrarepos i fyra delar om Karl-Oskar och Kristina tar naturligtvis en stor plats i denna biografi, vilket är helt i sin ordning. Det var ju här som Vilhelm skrev in sig i världslitteraturen och blev den främste svenske berättaren av alla.
Dessa böcker är ju förutom att de är djupt gripande också föredömligt lättlästa, men Liljestrand visar att de tolv år det tog att färdigställa kostade författaren stor möda. Inte bara för att de föregicks av en omfattande forskning, utan även av stor självövervinnelse.
Vi får också ett porträtt av människan Vilhelm Moberg och det är sannerligen ingen smickrande bild vi får.
Han skapade sig en image som okomplicerad och osårbar kraftkarl med uppkavlade skjortärmar, men i verket framstår han som vek, sjuklig och gnällig. Dessutom kunde han uttala sig slappt antisemitiskt och hans kvinnosyn var förlegad. Det tar dock inte bort hans litterära storhet.
Läs Mobergs böcker! Läs Jens Liljestrands bok!
Hans Falk