Efter 44 år på Triumfglass – nu har Jerry Johansson gjort sitt sista pass

Det finns så många frågor att ställa till någon som precis gått i pension efter att ha jobbat i 44 år på glassfabrik. 

Vilken glass vill du aldrig mer se på menyn? 

Vill du ens äta glass mer? 

Vilket är ditt bästa minne? 

Vad är det konstigaste du varit med om? 

Blev kär på jobbet

Men det är när Jerry Johansson efter ett bra tag ska berätta om hur han tog sig till jobbet under alla dessa år som det står klart att det även uppstått kärlek. 

– Jag har cyklat, tagit buss men när sambon jobbade kväll så tog jag bilen så fick hon ta bilen hem sen. Ja, sambon jobbade också där men slutade året före mig, säger Jerry Johansson till Arbetet.

Hur träffades ni?

– På Triumfglass. Det växte nog fram bara. Inget så där pang.

De träffades 2004. Nu har de bott ihop i 16 år. 

– Vi har försökt vara på olika linjer i produktionen, det är nog rätt bra att jobba på olika.

Blev sjuk av kylan

Men tillbaka till 80-talet när allt började. Jerry Johansson, då i 20-årsåldern, hade gått arbetslös ett tag i hemorten Alingsås. Men så kände han en som arbetade i frysen på Triumglass och fick sommarjobb där. Han plockade och packade glass som skulle vidare ut i landet. 

– Men jag blev sjuk av det. Jag åkte på kylan som kroppen inte klarade av. Jag låg sjuk i ett halvår i reumatisk värk, säger han.

Det svåra med jobbet är att en glass ska smaka på exakt samma sätt hela tiden.

Efter det fick han flytta till produktionen. Som maskinoperatör, i dag heter det bara operatör, har han övervakat och kontrollerat strutlinjen, hållit koll så att inga okända föremål hamnat i glassen, arbetat i ”blandningen och koket” och även provsmakat glass en gång i timmen för att säkerställa att mixen är rätt. 

– Det är konsumentsäkerhet det handlar om. Det svåra med jobbet är att en glass ska smaka på exakt samma sätt hela tiden. 

”Ett gött gäng”

Jerry Johansson har nu stämplat ut, men har lokalpolitiska uppdrag för Socialdemokraterna och även för LO på deltid ett tag till. 

När han ser tillbaka på sitt arbetsliv är det tydligt att jobbet gått mer och mer mot att övervaka det maskinerna redan gjort. 

– Det kan handla om att ha koll på fyllning och sådant, eller att ta bort dåliga pinnar och burkar. Det helautomatiserade funkar oftast, men inte alltid. 

Vad var det bästa med ditt jobb? 

– Det roligaste var att det var ett så gött gäng. Sen började folk sluta och sedan blev det väl inte riktigt detsamma. Men i det gamla gänget hängde de flesta ihop. Mot slutet var man rätt trött på jobbet och lokalerna var gamla, de håller på och rustar upp dem nu.

Företaget bjöd på Paris-weekend

Cheferna på Triumfglass har varit måna om att folk ska trivas, berättar Jerry Johansson. De har bjudit på julfester. När företaget fyllde 70 år 2016 tog de med sig ett hundratal anställda på weekend i Paris. Kanske det bästa minnet från hans 44 år, säger han. 

Men hur känner han inför glass, som nybliven pensionär men med glassfabriken i färskt minne?

– Jag var lite trött på det men ibland äter jag glass, det kan jag göra. Det blir inte lika ofta som när man stod och kontrollerade. Ibland på jobbet kunde man ta en glass på någon rast, på sommartid för att svalka sig. 

Många gör ju sin egen glass på olika glasskaféer och då vill man gärna se hur det smakar.

Men du har tröttnat lite? 

– Ja det gör man. Men kommer det någon ny sort testar man gärna den. Många gör ju sin egen glass på olika glasskaféer och då vill man gärna se hur det smakar.

När Jerry Johansson väl äter glass blir det en kula vanilj. Eventuellt även en kula med Rocky Mountain, en chokladglass med spröda maränger och salt kolasås.

Popcornglassen floppade

Han minns de glassar som aldrig blev någon succé. Saffransglass, ”det var ingen bra eftersmak”, popcornglass ”den gick ju inte bra heller och smakade inte bra, men den hade man i två år.” Men krossade pepparkakor var ”rätt god”.

Sedan han började har branschen utvecklats enormt. Då, på 80-talet, fyllde de anställda på glassburkarna för hand, nu är det en maskin som gör det. 

– Det blir jämnare. Det blir en gemenskap när man gör saker för hand men arbetsmässigt, för axlar och så, är det ju inte bra. 

Tror du att maskiner kommer kunna provsmaka glass längre fram?

– Klurig fråga. Jag hoppas verkligen inte det, men man vet ju aldrig. Med AI och alltihop som kommer nu.

Har du något tips till sommarjobbare inom industrin?

– Var försiktiga, för det är maskiner man jobbar med. Ta reda på alla säkerhetsföreskrifter och säg ifrån om det är något som är otydligt. Och är det något – ta kontakt med ditt skyddsombud. 

Den här artikeln publicerades först i tidningen Arbetet som tillsammans med Mål och Medel och flera andra titlar ingår i LO Mediehus.