Det är söndag. Det är stilla, varmt och ledigt, men inte för deltagarna i studiecirkeln, som åkt till huvud-staden Santo Domingo, för att lära sig mer om rättigheter och avtal.

[Ur nummer: 04/2004] De gav sig av tidigt på morgonen på den två timmar långa bussresan. Trafiken var inte så farlig, eftersom det är söndag, och läget just nu i Dominikanska republiken är så svårt att allt färre har råd att köpa bränsle till bilarna. Varje fredag höjs priset på diesel och varje dag höjs priset på dagligvarorna.
”Es muy duro”, säger de. Livet är mycket svårt.Luis Mergilado har fru och tre barn att försörja, varav ett har problem med talet och måste gå en specialskola och det är inte lätt att få pengarna att räcka till det.
– Vi försöker göra allt vi kan för pojken, säger han. Det är viktigt att han kan utvecklas så långt som möjligt, trots sitt handikapp, säger Luis. Med Guds hjälp och våra ansträngningar måste det gå. Det är vårt mål att han ska kunna leva utan att vara beroende av oss.
Luis jobbar som mekaniker på den stora Nestlé-fabriken i San Francisco de Macorís, har gjort det i åtta år, och den här söndagen, som är hans lediga dag, vill han förkovra sig. Så är det också för arbetskamraten Elvis Duarte. Ingen av dem har ännu ett fackligt uppdrag.

Tjugotalet män, en kvinna
– Med mer kunskaper kan vi förbättra kollektivavtalen. Vi behöver nya och mer engagerade personer i ledningen, säger Elvis Duarte.De är ett tjugotal unga och entusiastiska män som samlats i Unilever-fackets vackra lokaler, endast en kvinna denna dag, men tre till går kursen. De kommer från de olika fackföreningarna som ingår i livsmedelarbetarnas federation, Fentihabeta. Läraren är argentinare. Han heter Alfredo Horacio Saavedra och kommer från livsmedelsarbetarnas fackliga international i Latinamerika, Rel-Uita. Han talar om problemen med att teckna avtal när det råder så hög inflation – hur gör man? – helst skulle det vara uppdateringar månad för månad, men det går inte arbetsgivarna med på.Efter en lunchpaus får deltagarna pröva på att själva förhandla i ett rollspel. Råd och kommentarer kastas fram under skratt och tillrop. Scenen känns välbekant. Sådan här kurser med detta innehåll hålls på ungefär samma sätt i Sverige och i många andra delar av världen. Denna har finansierats med pengar från Livs och LO-TCO:s biståndsnämnd.

Staten saknar pengar
Men det är klart att med en sådan förödande inflation och sådan fattigdom som i Dominikanska republiken är ändå utblicken annorlunda.
Här betyder ett jobb mer än i Sverige. Fler ska leva på den enda lönen och om jobbet går förlorat faller familjen handlöst, för den dominikanska staten saknar pengar att finansiera social trygghet.
Det är också frågor som diskuteras i studiecirkeln. Hur är det i Sverige? Hur mycket skatt betalar ni? Är ni självförsörjande vad det gäller livsmedel?
När Dominikanska republiken förlorar värdet på sin valuta finns inte längre pengar att importera det nödvändigaste, som bränsle, medicin, mat. Allt detta köps för allt dyrare dollar och därför är frågan om självförsörjning, vad det gäller det mest basala, som livsmedel, så viktig.