[Ur nummer: 04/2004] Det hörs ett suckande och ett pustande utan dess like från ett av hörnen på redaktionen. Det visar sig att det är lusen som har storstädning. Den lille sopar och sopar. Dammet det yr.

– Men lusen har du fått fullkomlig fnatt? Vad är det du sysslar med? Är det månne storstädning? Du får nog akta dig så att du inte helt förtar dig!
– Ni är som vanligt dåligt pålästa. Ser ni då inte vad jag håller på med? Det är ju innesporten nummer ett. Det handlar om curling. Det jag gör är att försöker sopa banan ren åt er. Jag försöker kvalificera mig som curlinglus.
– Du är ju helt obetalbar. Vad är det du säger att du gör? Sopar banan ren?
– Ja, jag borstar den fri så att ni ska slippa problem. Är jag inte fantastisk så säg?
– Det har vi svårt att hålla med dig om. Så rent verkar det inte bli i det där hörnet.
– Kom inte och säg att ni inte hört talas om curlingföräldrar! De som gör allt för sina barn. De borstar livets bana ren från ojämnheter och hinder. Passar upp och servar dem oavbrutet. Dessa föräldrar går dock till överdrift i sitt servande vilket verkar bottna i en oförmåga att ställa krav.
– Det låter inte vidare positivt. Är det verkligen något att sträva efter lusen? Borde du inte gå in för något mindre destruktivt?
– Det är lätt för er att säga. Det är väl inget konstigt att man vill vara lite inne. För nu talas det inte bara om curlingföräldrar. Nu har jag läst att det också är vanligt med curlingpartner. Det verkar i och för sig inte heller vara någon hit. Den som gör allt för den andre riskerar tydligen att förlora sin identitet.
– Där ser du lusen. Sluta nu genast upp med de där dumheterna. Vi tycker om dig ändå!
– Vad snälla ni är, men nu var jag inte riktigt klar med min genomgång. Har ni inte upptäckt att ni arbetar på ett curlingförbund?
– Hur kan du påstå det?
– Det är ju helt uppenbart. Är det inte så att det enda krav som ställs på medlemmarna är att de ska betala sin avgift? Gör de det får de full service tillbaka. Men ve de medlemmar som försöker sig på att ta saken egna händer.
– Den där beskrivningen känner vi inte igen.
– Det var som jag befarade. Varken ni eller de andra i det här huset verkar ha sett den nya filmen Fackklubb 459. För hade ni gjort det så hade ni förstått vad jag menade. Kommunal däremot betalar sina medlemmar för att gå och se den. Sånt är livet. Vid närmare eftertanke tror jag att jag ska sluta med curling