Någon jäkla övergripande ordning måste det givetvis vara även i ett ”självstyrande lag”. Därför har man regelbundet produktionsmöten en gång i veckan och därför har man också inom laget utsett sin egen ”samordnare”.

[Ur nummer: 02/2004] Att vara samordnare i arbetsgruppen innebär att man har ett förtroendeuppdrag. Samordnaren är vald av lagmedlemmarna.
Samordnaren fungerar i första hand som informativ förbindelselänk mellan företagsledningen och arbetsgruppen. Samordnaren är också ”motorn” i gruppens veckovisa lagmöten och den som har den övergripande kollen på att allt fungerar som det skall i det dagliga arbete.
Från början var det tänkt att samordnarsysslan skulle rotera, i tremånaders intervall, i stort sett mellan alla medlemmar i laget. Men så har det inte blivit. Vissa har konsekvent vägrat att ta på sig rollen som samordnare. Och idag är det färre än någonsin som frivilligt åtar sig uppdraget som samordnare
Elisabeth Allert har arbetat i 10 år på ASM Foods men nu är hon helt ny, som  en av tre alternerande, samordnare i ”chokladlaget”. I första hand skall hon nu fungera som samordnare i två månader framöver.
– Tidigare har jag sysslat lite med budgetarbete och tidrapporter i vårt lag. Och jag tycker det är kul att få chansen att lära sig lite mer än det vanliga slitet i jobbet. Det handlar om att få växa som människa och uppleva att man klarar av saker och ting.
Det har blivit mycket, mycket bättre på jobbet sen den nya arbetsorganisationen infördes, intygar Elisabeth. Men hon befarar att hela ”bygget” snabbt  raseras om man inte löser det här med betalningen.
– Det blir för jobbigt för oss som vill att det här skall fungera framöver om vi skall sköta våra ordinarie arbetsuppgifter samtidigt som vi tar på oss ett ansvar därutöver utan att få någon ekonomisk kompensation för det.
Janne Jägbro anser detsamma. Han tar gärna på sig administrativa uppgifter i laget. Han tycker det är kul att jobba lite med papper och penna ibland och prata med ”annat folk” och just nu ansvarar han för gruppens personalplanering.

Pengar behövs för framtiden
– Jag tror den här organisationen får svårt att överleva om inte arbetsgivaren pumpar in nya resurser. Det krävs mycket mer utbildning och stimulans, bland annat i form av pengar, för att det skall fungera framöver.
I tolv veckor har Joakim Andersson  varit samordnare i ”syltlaget”. Han tycker, att i det stora hela är det kul, men många gånger är det psykiskt slitsamt också.
– Det är svårt att få alla i laget att dra åt samma håll. Alla utför plikttroget sitt jobb i själva produktionen, det man har betalt för, men ”på sidan om jobbet” vilar tungt på allt för få. Och det skapar ibland en irritation i laget som vi är tvingade att lösa internt inom laget. Och det är jobbigt för många.
Men vi måste också vara medvetna om, menar Joakim, att många har  kanske valt att arbeta på fabriksgolvet av det enkla skälet att de avskyr det där med pappershantering och sifferexercis, det som är en betydande del av ”på sidan om jobbet” i arbetslaget.
– Deras bästa ”arbetsgrenar” är istället de mer produktionsinriktade. Slit och släpet. Och då ska vi kanske inte tvinga dom att utföra samordnings uppgifter inom lagarbetets ram som de enbart känner obehag inför.

Accepterar att folk tycker olika
Vi som vill så mycket  kanske måste skruva ner vår ambitioner, menar Janne Jägbro.
– Det är kanske inte realistiskt att utgå från att alla vill vara med och påverka  sin situation i arbetslivet  bara för att jag själv och några till tycker att det är helt normalt. Vi måste kanske sansa oss lite och acceptera att andra har sina helt berättigade själ för att tycka annorlunda.   
Det tråkiga är att vi får inte till någon riktigt öppen diskussion om det här i våra arbetslag, anser Anders Carlson.
– Därför står vi bara och stampar just nu och vet inte riktigt vart det bär hän. Ska vi arbeta vidare och försöka utvidga lagens befogenheter än mer eller ska vi backa? Det som oroar mig mest är att om inte vi i lagen gemensamt kan bestämma oss för vad vi vill, kommer någon annan snart att bestämma det åt oss.     
–   Och det tror jag ingen utav oss här, vare sig vi är för eller emot den nuvarande arbetsorganisationen, egentligen vill att det ska ske. konstaterar  Lennart Gyllemark till slut.