– Jag tror att det är ont om tid i Polen. EU-medlem-skapet kommer att leda till högre priser. Polackerna måste snabbt få upp sina löner, säger Åke Södergren, Livs förbundsordförande.

[Ur nummer: 07/2004] Mellan de nordiska livsmedelsarbetareförbunden och de polska finns ett samarbetsavtal. Nu ska det bli liv i det samarbetet. I höst åker Livs till Polen för att erbjuda den fackliga kunskap man har.  
Åke Södergren är den som samordnar det nordiska samarbetet med polackerna, både med Solidaritet och OPZZ. Det svenska och det norska livsmedelsarbetareförbundet ska var för sig ha aktiviteter i höst.
Efter årskiftet kommer Danmark och Finland att ta över stafetten. Det ska ordnas fyra aktiviteter per år. Varje lands fackförbund ska stå för varsin.

Polska behov avgör
– Vad vi gör beror på dem vi samarbetar med, säger Åke Södergren. Vi har förstått att det finns ett behov att jobba med rekrytering och organisering. Och det finns också ett behov av att se mer av hur man kan förbereda och genomföra förhandlingar för att sluta avtal.
Det finns naturligtvis fler möjligheter. Om polackerna vill samarbete om arbetsmiljöfrågor så tar Livs upp det. Det ligger hos polackerna att säga vad de vill.
– Vi ska lyssna och inte trycka på dem något som vi tycker, säger Åke Södergren.
Samarbetet behöver inte bli dyrt. Det kommer att hållas på plats i Polen och där är kostnaderna låga. Livs ska stå för material och handledare.
En problem i Polen är att kollektivavtal inte sträcker sig längre än till de enskilda företagen.
– Här tror jag att vi skulle kunna göra en insats. På de nordiskt ägda företagen, till exempel Cloetta Fazer, Vin & Sprit och Carlsberg skulle vi kunna använda oss av de kontakter vi har på arbetsgivarsidan. Jag har talat med arbetsgivarföreningen, Li, om möjligheten att de också skulle kunna delta i ett samarbete. Vi vill visa att det finns ett annat sätt att umgås.

* En nordisk modell?
– Ja, det kan man väl säga.
Det har gjorts i Slovakien av norska Livs och den norska arbetsgivarföreningen och resultatet där blev mycket lyckat, berättar Åke Södergren. Möjligheten för parterna att umgås med varandra på ett konstruktivt sätt har stor betydelse för hur man kan genomföra förhandlingar och upprätthålla avtal.
* Hur långt har kontakterna med arbetsgivarna gått?
– Än så länge är det med Li, inte med enskilda företag.
Så länge den fackliga aktiviteten är lokal i Polen är det svårt att skapa en gemensam styrka. Åke Södergren talar om behovet av att bygga upp strejkfonder som i sig kan bli en maktresurs. 
– Även om man inte brukar dem så vet arbetsgivarna att de finns och att det är möjligt att genomdriva strejker. Som det är nu i Polen kan arbetsgivarna svälta ut den enskilda arbetsplats som tar en konflikt.
Det behövs således centralisering. Det behövs fackavgifter som går vidare från det lokala till den centrala, gemensamma nivån. Och det är en förtroendefråga. Det gäller att man har en fungerande demokrati som gör att man kan lita på den centrala ledningen. Det är först då det skapas möjlighet till kollektiv styrka.