Frågan är vem den andre är. Han som Livs ska samarbeta med. Stanslaw Palka, OPZZ, tar emot på trappan utanför kontoret i Poznan.

[Ur nummer: 07/2004] – Det var inte lätt att hitta hit, klagar vi.
Stanislaw Palka nickar vänligt och leder oss in på sitt arbetsrum, där han och kassören Zofia Koszutska har dukat upp med kaffe, te, juice och kakor. Tolken Milena Hadryan översätter.
– Den internationella avdelningen i Warszawa gav oss fel adress, förklarar vi. Det är därför vi är sena. Vi gick till universitetet först.
Han nickar. Men nu är vi alltså här. Och vi är välkomna. Kontoret ligger på en bakgata i Gamla stan. Det är nybyggt eller i varje fall nyrenoverat och i hörnet står de fackliga flaggorna.
Stanislaw Palka är ordförande för livsmedelsfacken inom OPZZ, som är en fortsättning på det gamla kommunistfacket. Han berättar att hans fackförening vid mitten av 80-talet, då Solidaritet var förbjudet, hade fyra miljoner medlemmar. Idag har man cirka en miljon. Så det är en minskning. OPZZ har förlorat i betydelse.
– Men Solidaritet har förlorat ännu mer, säger han. De hade drygt nio miljoner medlemmar 1981. Nu har de färre än oss. Vi är det större förbundet.
Uppenbarligen finns det en rivalitet mellan de två federationerna och det är en allmänt vedertagen uppfattning att denna rivalitet varit förödande för uppbyggnaden av fackföreningsrörelsen i Polen. De är själva medvetna om problemet och har ett samarbetsavtal som fungerar på arbetsplatserna.
– Det är i de politiska uppfattningarna vi skiljer oss, säger Stanislaw Palka.

Med från starten 1984
Han har varit fackligt aktiv i över tjugo år. Han var med från starten, då OPZZ bildades. Det var 1984 och det var då den enda tillåtna organisationen. Den fria och oberoende fackföreningen, Solidaritet, var som sagt förbjuden.
Han berättar att han började arbeta på soppfabriken i Poznan, den som har Knorrs sortiment. Idag är det Unilever som äger den.
På de transnationella företagen har det gått förhållandevis bra att bedriva facklig verksamhet. I de europeiska företagsråden, EWC, finns representanter från OPZZ och de får hjälp av livsmedelsarbetarnas international, IUL, men OPZZ är ännu inte medlem i yrkesinternationalen på grund av att Solidaritet blockerat inträdet. Frågan är infekterad och ska inte utredas här. OPZZ har kunnat göra gemensam sak med till exempel det franska facket, CGT, vad det gäller omstruktureringen inom Danone-koncernen. Det har handlat mycket om utländska uppköp och nedläggningar.
På de nordiska företagen har det gått trögare. Här finns mycket att göra. Det finns stort behov av samarbete över gränserna så att inte dubbla standarder tillämpas, en för Norden och en annan för Polen vad det gäller arbetsvillkor och arbetsmiljö.
I Polen i dag finns inga juridiska hinder för att bedriva facklig verksamhet. OPZZ har, enligt Stanisalw Palka, en fungerande lokal verksamhet. För att bilda en fackklubb krävs tio medlemmar och registrering i domstol. Sedan har klubben förhandlingsmandat och kan teckna kollektivavtal.
Men det är bara företagsavtal, inga nationella avtal. Inom livsmedelssektorn finns inga branschavtal. OPZZ och Solidaritet har ingen motpart att förhandla med på nationell nivå. Företagen har inte, som i Sverige, organiserat sig i branschvisa arbetsgivarföreningar.
– Det gör det svårt att upprätthålla något annat än företagsavtal. Möjligheten finns, säger Stanislaw Palka, med då skulle vi behöva många representanter från både fackföreningar och företag. Det skulle behövas representanter från alla som omfattas av avtalet. 
Stanislaw Palka undrar hur det ser ut i Sverige? Hur stor andel av arbetarna som är med i det svenska fackförbundet?
– 80 procent svarar jag.
– Men då har ni inget Solidaritet, säger han. Ni har bara ett fackförbund. I Polen har vi så många olika och det gör det svårt för oss att samla oss och teckna ett kollektivavtal på ett företag.

Vill ha samarbete
Han säger OPZZ är öppet för internationellt utbyte. Han vill gärna att ett sådant sätts igång med de nordiska fackförbunden.
– Vi har förstått, fortsätter han med ett leende, att vi har mycket att lära av er.
Och i den kommentaren göms förmodligen en stor portion sårad stolthet. För vad är det som vi ska lära ut som polackerna inte själva kan? Det är svårigheten med internationellt fackligt samarbete. Hur visar man varandra respekt? Vad har man gemensamt?
En gemensam angelägenhet är företagen, den gemensamma marknaden och EU.
Det är två dagar till Europaparlamentsvalet, det som i Sverige ledde till en katastrof för socialdemokraterna och junilistans stora framgång. Inte heller i Polen är det någon entusiasm för det här valet. Och det spelar ingen roll att landet just blivit medlem i EU och att det är första gången polackerna får rösta. Det har blivit för många förlorare, för många som inte ser någon framtid. Dessa akterseglade finns nära livsmedelsdelen av OPZZ. Det är småbönder som inte har någon chans att klara konkurrensen, det är arbetare som inte längre har någon anställning efter att de statliga jordbruken och livsmedelsindustrierna slagits igen eller tagits över av det transnationella kapitalet.
Arbetslösheten i Polen är 20 procent. Den är högst i EU.

Leppers populistparti
Stanislaw Palka vill att jag ska följa med till stora torgen i Gamla stan där Samoobrona-partiet håller valmöte. Det är Andrzej Leppers parti och så mycket förstår jag, utan att vara det minsta insatt i polsk politik, att det är en kontroversiell sak. 
Samoobrona betyder självförsvar och det som ska försvaras är Polens jord. Den ska försvaras mot utländska angripare och sådana har det varit många i historien. Andrzej Lepper är populist. Han är före detta boxare som blivit bondeledare.
Var partiet hör hemma på den politiska kartan är oklart. Det spekuleras i att Samoobrona skulle kunna utgöra en del av den europeiska extremhögerns ambitioner att skapa en egen grupp i Europaparlamentet. Det betyder att partiet skulle samarbeta med det rasistiska Front National, lett av Jean Mari Le Pen, i Frankrike.
På Samoobronas hemsida pläderas för en mer moderat form av nationalism. Danska EU-kritikerna inom junirörelsen nämns som förebild och det sägs att partiet ska ägna sig demokrati, mångfald, miljö och människans ära.
Stanislaw Palka säger att OPZZ inte har något formellt samarbete med Samoobrona, men att det finns en bondeorganisation inom partiet och att han personligen känner ordföranden för denna bondeorganisation. De har varit klasskamrater i skolan, och han kan ordna en kort intervju med Samoobronas ledare åt mig.
– Du har möjlighet att möta Polens nästa statsminister, säger han och skrattar.
Och jag måste konstatera att jag inte riktigt förstår vad Stanislaw Palka vill och var jag har honom, mer än att han uppenbarligen vill visa sina sympatier för Andrzej Lepper och den politiska populismen – och det inte är särskilt upplyftande.