Filmtitel: Innan frosten

Regi: Kjell Åke Andersson
Biopremiär: 14 januari

[Ur nummer: 02/2005] I den förra året visade ganska sega tv-filmen efter Henning Mankells Danslärarens återkomst gestaltades den unge kommissariens privata konflikter mindre bra. Men mycket. Kriminalgåtan blev lidande. Och Wallander förekom inte alls. Men det gör han i Innan frosten, den första av 13 kommande biograffilmer där Krister Henriksson axlar Rolf Lassgårds mantel. Figurerar gör även Wallanders dotter Linda (Johanna Sällström) som nyutexaminerad polis med första jobbet i just Ystad.
Polisernas personliga förhållanden har relevans för intrigens brutala mord (utförda av kristna fundamentalister) även i Innan frosten.
Problemen är förvisso enklare skissade än i Danslärarens återkomst men känns ändå mer övertygande.
Kanske för att man inte gör så stor sak av dem och därmed undviker kvasipsykologiskt ältande. Klokt. För det är knappast utredarnas relationsproblem som sätter sprätt på publikens adrenalin.
Innan frosten är ofta spännande, i vissa stunder riktigt otäck. Har man svårt att se barn fara illa eller hotas av våld och galenskap, blundar man gärna då och då. Lite förtätning här och var hade dock inte skadat. Och de religiösa psykopaternas grumliga tankegods förblir grumligt.
Men som helhet får Innan frosten ändå godkänt.