Bill Sund i 1990 års maktutredning ser hur kopplingen mellan makt och arbetsmiljö trollats bort

Bakom många arbetsskador finns ett maktproblem. De anställda har inte makten över hur jobben utformas. De är tvungna att utföra sina sysslor även om de är illa organiserade.

[Ur nummer: 03/2005] Det var 1990 som den statliga maktutredningen lyfte fram kampen bakom arbetssjukdomarna. Bill Sund, lektor på Stockholms universitet och lärare på Facklig högskola, skrev kapitlet om belastningsskador.
Han säger att det dröjde länge innan arbetarrörelsen tog strid om makten över arbetsmiljön. Rätten att leda och fördela arbetet – paragraf 23 och senare 32 i Saf:s stadgar – hade man lovat att respektera i utbyte mot att arbetsgivarna erkände förenings- och förhandlingsrätten.
– Det fanns ett dubbelt maktsystem. Arbetsgivaren hade makten över hur arbetet utformades och facket begränsade sin uppgift till att hindra olyckor och att kräva skadestånd för dåligt organiserat arbete med hjälp av en skadeförsäkringsdel.

Modernare och effektivare
Under decennierna efter kriget var det en fungerande kompromiss. Det fanns en samsyn om att arbetet skulle organiseras på ett vetenskapligt riktigt sätt. Industrin blev allt mer modern och effektiv och kunde bära allt högre löner. Problemen i arbetsmiljön var i stort sett begränsade till olyckor.
Det var först mot slutet av 1960-talet som denna bild förändrades. Den industriella utvecklingen hade börjat plana ut och man såg att människor blivit skadade på olika sätt. Facken började vakna till. Skrämmande statistik presenterades om skador och hur människor upplevde arbetslivet.
På 1970-talet kom arbetsskadeförsäkringslagen och arbetsmiljölagen som innebar att förutsättningarna förändrades till arbetstagarnas fördel. Lagen gav löntagarna större möjlighet att utöva makt och skapade betingelser för en fortgående maktkamp.
– Ja, det är det som det handlar om, säger Bill Sund. Hela debatten om arbetsmiljön tassar runt denna fråga. Nästa steg måste vara att man diskuterar hur jobben ska utformas.
Metall gjorde ett försök i sitt stora projekt 1985, Det goda arbetet. Det var en jättegrej, menar Bill Sund. Det var en av de stora ljuspunkterna, framtagningen av det programmet och lanseringen av det.
Bakgrunden till Metalls program var den bomb som exploderade på arbetsmarknaden vid mitten av 1980-talet. Det visade sig att jobben inom industrin hade organiserats på ett sådant sätt att hundratusentals svenskar drabbats av belastningsskador.
Livsmedelsindustrin gav exempel på miljöer av värsta slag. Förutom att arbetet var bundet, ensidigt och upprepat, utfördes det ofta i kyla och under stress.
De arbetsskadade hade med hjälp av facket och den uppmärksamhet frågan fått i media drivit sin sak ända till högsta instans, försäkringsdomstolen, och där fått rätt.
En ny praxis infördes som gjorde att deras värkande ryggar och utslitna leder räknades som arbetsskador.

Lavinartad ökning
Därefter ökade antalet anmälningar av belastningsskador lavinartat. Försäkringskassorna saknade resurser för att utreda alla fallen. Underskottet i arbetsskadefonden uppgick till flera miljarder kronor.
1990 drabbades cirka 200 000 personer av arbetsolycka eller arbetssjukdom och antalet steg trots att mycket hade gjorts för att förbättra arbetsmiljön. Det var då samma panik inför dessa kostnader som det är idag inför det stora antalet sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa, men skillnaden är ändå betydande, eftersom debatten ännu inte hade kantrat över i individualisering av problemet.
Arbetsgivarna och de borgerliga skribenterna kunde inte lika lätt säga att orsakerna bakom sjukskrivningarna var bristande moral och dåliga fritidsvanor.
Det var fortfarande frågan om jobbens utformning som stod på dagordningen. Men förändringarna kom snabbt i början av 1990-talet. Sverige drabbades under ett par år av en global ekonomisk kris och stora underskotten i statsfinanserna uppstod. För att stoppa läckagen sattes bland annat de arbetsskadade åt. Reglerna för att få en belastningsskada godkänd ändrades. Nu skulle andra orsaker än arbetet kunna uteslutas och därmed minskade inte bara antalet godkända skador utan också omvandlingstrycket på arbetsgivarna för att reformera arbetsmiljön. När sannolikheten för att få en skada godkänd blev liten slutade arbetstagarna att anmäla.
Men sjukskrivna för samma besvär var de likafullt.

Industrin minskade i storlek
Luften gick också ur Metalls program Det goda arbetet. Den ökade konkurrensen som kom med globaliseringen gjorde att gamla sätt att organisera arbetet med löpande band återkom och hela industrin minskade i storlek och betydelse.
* Det går ändå att se olika tendenser. De transnationella företagen utformar fabrikerna enligt samma modell runt om i världen. Även i utvecklingsländer med låga lönekostnader används samma maskiner och samma lösningar för att nå effektivitet och livsmedelssäkerhet. Det är samma utnyttjande av arbetskraften. Och det ger samma arbetsskador.
– Visst, det ligger något i det du säger. Omvandlingstrycket här har pressat fram vissa produktionsformer som är väldigt effektiva och dessa införs även i utvecklingsländer.
* Och det ger människor samma skador, men – och det är det cyniska – där finns inte samma dubbla maktsystem. De har inte råd att bygga upp ett balanserande försäkringssystem, med möjlighet till sjukskrivning, och om man fortsätter att jobba med en förslitningsskada förvärras den och blir kronisk.
– Ja, det är klart att belastningsskador drabbar de anställda i de transnationella företagen i tredje världen på samma sätt. Och vi vet så mycket mer nu. Vi vet att ett jobb utan innehåll skapar stress och att det bidrar till arbetsskador.
* Är det klarlagt?
– Ja, visst är det så. Sambanden mellan belastning, tid och stress – av innehållslöst arbete – är belagda. Det är ju det arbetsgivarna nu försöker komma undan i debatten. De säger att det viktiga är vad de anställda gör när de kommer hem. Då är de alldeles för stilla, de motionerar inte, och de äter dålig mat. Det är sådant som industriarbetare får kastat i ansiktet på sig, säger han och fortsätter:
– Så hela den här debatten om friskvård och bantning, den ger skuggor som döljer andra och mer väsentliga problem. Jag tror att många känner sig jävligt taskiga som en följd av detta. De vet att de måste göra en massa saker, äta en annan mat, leva på ett annat sätt och det är klart: ett maratonlopp kräver sin man och kvinna och det fixar du upp i hög ålder om du är rätt förberedd och då menar arbetsgivaren att man kan fixa ett ensidigt och upprepat jobb på samma sätt.

Fotnot: Makt och arbetsskador under 1900-talet av Bill Sund och Klas Åmark, Carlssons Bokförlag, 1990.