Verksamheten med inhoppare organiseras i huvudsak genom tre olika metoder:

[Ur nummer: 03/2005] * F-SKATTARNA:
Det är enskilda personer som skaffar f-skattsedel och själva skaffar sig längre eller kortare arbetsuppdrag.
– Det här fenomenet har länge funnits inom byggbranschen, men att det nu dyker upp också inom vanlig produktion är helt vansinnigt. Inom vanlig produktion kan man enligt vårt synsätt överhuvudtaget inte prata om f-skattare, säger Mikael Löthén, förhandlingsombudsman på Livs.

* BEMANNINGSFÖRETAG:
Det är bemanningsföretag med egen anställd arbetskraft som hyrs ut för längre eller kortare perioder.
– Riktiga anställningar är alltid det bästa, men av dåliga alternativ så kan det här vara det minst dåliga eftersom det trots allt finns ett bemanningsavtal som gör att vi kan gå in och kontrollera att löner, försäkringar och annat sköts riktigt, säger Mikael Löthén.

* FÖRMEDLING:
Det är så kallade förmedlingsföretag som inte själva har några anställda, eller bara ett fåtal, men som anlitar arbetskraft (metoderna för detta varierar) och sedan hyr vidare till livsmedelsföretagen.
– Så kallade förmedlingsföretag sysslar ofta med ren social dumping. De importerar utländsk arbetskraft som inte får avtalsenliga löner, säger Mikael Löthén.

Många företag blandar friskt när det gäller metoden att skaffa sig inhoppare. Det förekommer också andra metoder och ibland glider varianterna ihop så att mönstret kan vara svårare att se och det blir mer komplicerat att kontrollera att allt går rätt till.
Fackets strategi mot denna röra av bemanningsvarianter är tudelad.
Å ena sidan slåss Livs för det så kallade arbetstagarbegreppet, det vill säga att alla på ett och samma företag, även f-skattare, som utför samma jobb som de övriga rent arbetsrättsligt är att betrakta som arbetstagare.
Å andra sidan hävdar facket också avtalsrätten som innebär att alla inhopp måste MBL-förhandlas och att kollektivavtal ska tecknas med varje enskild entreprenör, svensk eller utländsk.
När det gäller enskilda f-skattare har Livs dock sagt att man inte kommer att teckna några kollektivavtal utan att de ska betraktas som vanliga arbetstagare. n