”Man ska inte behöva bli utsliten”

Planerna på att bygga om Skånemejeriers ostlager i Kristianstad har funnits länge, i tio år, men de har inte satts i verket. Under tiden har de som jobbat där fått slita ut sig.

[Ur nummer: 03/2003] De är fem ordinarie och ofta två-tre extraanställda i ostlagret, eftersom det är många som är sjuka.
Osten ska vändas för hand. Vissa dagar blir det 16-17 ton, andra 11-12 ton, beroende på vilka ostar som produceras. Det är ett jobb som egentligen inte borde finnas, eftersom det förstör hälsan.
Johan Svensson, som jobbar i ostlagret och är med i klubbstyrelsen är besviken och förbannad över att det fortfarande finns kvar.
– Ostlagret skulle ha varit ombyggt och automatiserat redan i september i fjol, säger han.
Han undrar om det över huvud taget kommer att byggas om. När kommer automatiseringen? Enligt nuvarande plan ska de vänta två eller tre år.

För lång väntan
– Orkar vi vänta så länge? Troligen inte. Det jag vill säga är att vi som jobbar i utlastningen vill att något skall hända nu. Vi är trötta på att höra att det finns ”en plan”.
Håkan Hellberg har jobbat i ostlagret i snart fyra år och säger att han är rejält trött på alla dröjsmål. Han har varit sjukskriven för värk, ovansidan av ryggen, och han har gått på sjukgymnastik hos företagshälsovården för behandling, och där på Långebrohälsan, säger han, skakar de på huvudet åt jobbet i ostlagret. De har varit på företaget och sagt att det måste ändras.
– Jag böt jobb i tre månader och då blev jag bättre, säger han. Jag kom tillbaka i januari och jag börjar redan känna av det, jag känner mig sliten. Jag är 24 år och känner mig sliten, så ska det inte vara.
Han säger att det är stressigt. Det är en del av problemet. De kan inte planera jobbet själva, utan det kommer hela tiden mer och mer ost  och de är tvungna att köra hårt hela dagen utan att ändå bli klara.
Och ibland måste de dubbelvända ostarna när de stått för länge i lagret.

Konstig snålhet
Han menar att det är en konstig snålhet att inte bygga om. Kostnaderna för alla som går och har gått sjukskrivna måste överstiga kostnaden för att automatisera.
Bo Nilsson, 55 år, har jobbat i ostlagret, men slutat, han orkade inte jobba kvar, eftersom jobbet slet för hårt på axlar och rygg. Företagshälsovården sa att han var tvungen att sluta. Nu kör han truck och skrapar ost.
– De får inga fast anställda som orkar vara kvar på lagret, säger han.
Att bygga om och automatisera är inget jätteprojekt. Och pengar har funnits, men de har gått till andra investeringar.
– Jobb som inte är bra för hälsan borde man göra något åt direkt, säger han. Det ska inte dröja på det här sättet, man ska inte behöva bli utsliten.