Blågult med svärta

[Ur nummer: 04/2005] Författare: Karl-Olov Arnstberg.
Carlssons förlag 2005
l Alla vet att vi svenskar är välorganiserade, konflikträdda och lagom tråkiga. Eller?
Nötta klichébilder av vår nationalkaraktär är inte vad etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg levererar när han dissekerar samtiden i essäboken Typiskt svenskt. Han pejlar bredare och lodar djupare i dagens samhälle och det han finner är i många fall mycket oroande.
Arnstberg skildrar ett land där empati är obligatorisk men solidaritet har blivit omodernt. Där den upplysta medelklassen hyllar mångkultur men praktiserar segregation. Där nöje blivit viktigare än arbete och där accelererande omvälvningar slår ut allt fler som inte hänger med. Individualismen firar triumfer på bekostnad av sammanhållning i nation och familj. Ska rentav nationalstaten tvingas ge vika för ett postmodernt stamsamhälle?
Arnstberg är både skarpögd och svartsynt då han analyserar ungdomsvåld och hedersmord, nationalism och främlingsrädsla.
Den egensinnige professorn är ofta provokativ och flera av hans teser är svårsmälta. Ändå är hans häcklande uppgörelse med det politiskt korrekta Sverige ganska uppfriskande. Han trotsar tabun och söker öppen debatt bortom diskussionsdödande tillmälen.
Fast ibland missar han uppenbara aspekter av det typiskt svenska. Hur kan man exempelvis skriva ett långt kapitel om hur det är att arbeta på försäkringskassan utan att med ett ord beröra
tidens galopperande sjukskrivningar?