Hockey-VM väckte fackliga intresset

Förbundsordförande Åke Södergren ställer inte upp för omval. Han har beslutat att avgå vid förbundets kongress i slutet av maj. Nästa uppdrag som väntar honom är ett expertjobb åt regeringen.

[Ur nummer: 05/2005] – Jag tycker att det känns skönt att lämna posten som ordförande efter att ha suttit två kongressperioder. Det har verkligen varit ett kanonjobb. Men risken finns att man den tredje perioden fungerar mest som en förvaltare och det vill jag undvika. Det är bättre att lämna över till någon som är full av ambitioner och vill uträtta något.
Åke Södergren, 57 år, har suttit som förbundsordförande sedan 1996.
Det har gått flera decennier sedan han började sin fackliga bana på NNP:s mejeri i Sundsvall.
– Det var en ganska fånig fråga som var den första jag drev, säger han och skrattar lite besvärat.
Hans huvudsakliga arbetsuppgift på den tiden var att köra mjölktankbil och det fanns ingen radio i mejeriets bilar. För honom blev det ett akut problem när det var dags för hockey-VM.
– Det ville jag inte missa så jag krävde att facket skulle agera för att vi skulle få radio i bilarna.
Det kom de också att få och det gick snabbt.

Pappa var bagare
Hans fackliga engagemang var därmed väckt. Det var inget arv hemifrån. Hans pappa var visserligen bagare och medlem i Livs men hade inte haft några fackliga uppdrag. Det hade inte heller hans mamma, som var butiksbiträde och medlem i Handels.
Att Åke Södergren skulle börja jobba inom livsmedelsindustrin var inte heller någon självklarhet. Pappans arbetstider hade avskräckt honom från att bli bagare. Det han drömde om var att hålla på med hästar och hans första kontakt med arbetslivet var som lärling på ett travstall. Han körde till och med lopp som 18-åring.
Så gjorde han lumpen, träffade sitt livs kärlek och de skaffade barn.
– Det gjorde att jag kände att jag måste skaffa mig en stadig inkomst. Det var så jag kom att börja på mejeriet.

Sprang in 800 000
Hästintresset höll han dock vid liv. Familjen bodde utanför Sundsvall och på 1980-talet hade de flera hästar. Åke och hans fru kom till och med att föda upp en travhäst. Det gjorde de med bravur. Hästen vann totalt 24 lopp och sprang in 800 000 kronor.
– Det är den enda travhäst vi fött upp. Mitt jobb kom dock att kräva mer och mer tid och det fanns inget utrymme för hästuppfödning.
Trav är fortfarande ett stort intresse, men numera följer han loppen på TV. Dessutom tippar han regelbundet på V75. Ett spänningsmoment som han inte kan vara utan.
Men det var inte om hästar utan om hans fackliga bana denna artikel skulle handla.
Åke Södergren kom in i klubbstyrelsen på mejeriet och blev ganska snart studieansvarig i Sundsvallsavdelningen. Betydelsen av fackliga studier kan han uppehålla sig länge vid.
– Livs tillhör de förbund som satsat och fortfarande satsar mycket på att ha en bred medlemsutbildning, konstaterar han stolt.
Hans egna fackliga studier ledde till det ena fackliga uppdraget efter det andra. Innan han 1994 fick jobbet som förhandlingsombudsman på Livs hann han jobba som lokalombudsman först för Handels och sedan för Livs i Sundsvall.
Hans fackliga karriär kröntes av att han på kongressen 1996 valdes till förbundsordförande.
* Vilken har varit den viktigaste frågan under din tid som ordförande?
– Tillkomsten av industriavtalet. Det var jag som nyvald ordförande med och förhandlade fram. Det har nu gällt under tre avtalsrörelser och som jag ser det har det varit mycket lyckosamt och inneburit reallöneförbättringar. Köpkraften har ökat genom att räntan och inflationen hållits nere precis som det var tänkt.

Räddade riksavtal
Han säger att avtalet också var viktigt i en annan bemärkelse, nämligen i att de genom det säkrade rikstäckande kollektivavtal. Innan hade arbetsgivarna inom verkstadsindustrin förklarat sig tveksamma till dessa avtal.
– Kollektivavtal har visat sig oerhört viktiga idag. Som när Danish Crown bussar polacker till fabrikerna i Tyskland för att få så billig arbetskraft som möjligt. Det skulle aldrig vara möjligt i Sverige, Danmark eller Norge tack vare de rikstäckande kollektivavtalen, säger Åke.
En jobbig tid var de interna stridigheterna inom förbundet som kulminerade under år 2000. Han har lagt det bakom sig men nämner det ändå som en nyttig lärdom.
– Det hela redde ut sig vilket visar på förbundets styrka, säger han.

Tror på eget förbund
Han tror också att Livs har en framtid som eget förbund trots motioner till kongressen som vill utreda samgående med andra förbund.
– Jag tror på Livs som ett eget förbund under överskådlig tid. Genom att administrationen blir effektivare så kommer vi att få loss mer pengar till den fackliga kärnverksamheten som studier och förhandling. Det gäller också att ha pengar i kistan så att förbundet klarar en ordentlig konflikt. Vår motpart ska veta att det finns resurser.

EMV största hotet
Det största hotet som han ser det idag är handelns egna märkesvaror, EMV. Dessa får inte fortsätta att vara anonyma. Anläggning och framför allt land måste framgå på dessa varor.
– Det anbudsförfarandet som handeln tillämpar är förödande, menar han. Det är viktigt att Livs får konsumenterna med sig när det gäller kritik mot fusk med märkning och kvalité.

Näringspolitiskt program
Han konstaterar att förbundet i slutet av 1970-talet var tidigt ute med sitt näringspolitiska program. Det gäller fortfarande till stora delar som han ser det.
– Marit Paulsen har drivit det. Hon tog det till sitt hjärta. Förbundet har dock varit dåligt på att förvalta arvet. Vi har fokuserat på löner och arbetsmiljö och det andra har fallit bort. Det finns dock en skillnad mellan då och nu. Förr handlade det om att satsa på lokal produktion. Nu handlar det om att konkurrera på EU-marknaden med svenska mervärden i form av säkerhet och kvalité.
När det gäller de 10 000 arbetstillfällen som gått förlorade under hans tid som ordförande, menar han, att procentuellt sett har lika många jobb gått förlorade inom all industri och att det inte är något unikt för livsmedelsindustrin.
* Vilket är det arv du lämnar efter dig?
– Jag tror att jag skapat en trygg situation för de som jobbar i organisationen. Jag tror ingen varit rädd för att ringa eller snacka med mig om de haft problem. Jag hoppas att det håller i sig. Det gäller också om man gör något fel att man kan komma igen.
* Det finns de som kritiserar dig för att ha varit väl osynlig, vad säger du om det?
– Livs har synts i media minst lika mycket som andra förbund om man bortser från Kommunal och Metall. Men att förbundet syns för lite är tyvärr något som jag tror att vi alltid kommer att få kritik för.
* Vad ska du göra framöver?
– Jag räknar med att jobba. Nu närmast kommer jag som expert att delta i en utredning om medlingsinstitutets roll.
Han berättar att han kommer att ha sin arbetsplats på näringsdepartementet och att hans uppdrag sträcker sig från juni till mars 2006. Det är tre personer inblandade i utredningen, han själv, Gunnar Göthberg, tidigare chef för Laf, Livsmedelsbranschen arbetsgivarförbund, samt Göran Tunhammar, tidigare vd för Svenskt Näringsliv, som är utsedd att leda utredningen.
– Det kändes spännande och kul att bli tillfrågad, både för förbundets skull men även för egen del.