Unga aktivister i diskussion om Livs framtid

Frågan om Livs framtid som en självständig organisation kommer upp även på årets kongress. Mål & Medel samlade några unga aktivister för att diskutera framtidsfrågor.

[Ur nummer: 05/2005] * Det finns dom som säger att Livs som förbund är för litet och för svagt för att klara sig i framtiden. Vad säger ni om det?
– Livs är litet, men inte svagt.
Kajsa-Liza Axdorff, 24, som sitter i klubbstyrelsen Cerealia Unibaker, ”Korvbrödsbagarn”, i Örebro, protesterar mot frågan direkt. Hon fortsätter:
– Det är självklart att ju mindre man är, desto dyrare blir fackföreningsavgiften. Så fungerar det ju och det är ju inget konstigt. Men vi är definitivt inte svaga.

”Man ser ju hur andra gör”
– Det handlar ju inte om vi är Livs eller om vi är ett annat förbund, det handlar ju om att vi ska värna om medlemmarna. Hur man gör det bäst är ju en intressant fråga… Jag kan inte säga att jag har något bra svar på det. Men man ser ju hur dom andra förbunden gör, säger Hans Möller, 27 år, och klubbordförande på Santa Maria i Göteborg
Men exakt vad det skulle betyda i frågan om Livs som eget förbund väljer han diplomatiskt att passa på.
Även Anna Sjögren, 30, som jobbar på Arla i Götene är diplomatisk, men verkar luta åt att hon nog vill ha kvar ett eget förbund:
– Om man tittar på företag som slås ihop så blir dom ju ofta oerhört tungrodda. Vägarna till beslut blir jättelånga. Det är ju himla skönt att vi inte har hamnat i den situationen i alla fall, säger hon.
– Det att vi är ett ganska litet förbund skulle ju göra att vi helt sugs upp vid en sammanslagning. Jag håller med Kajsa, jag tycker inte att vi är svaga på något sätt. Tvärtom tycker jag man får höra när man träffar andra fackliga kamrater att ”Det är kul med Livs, ni är inte så stora men ni hörs överallt.” Det är väl i och för sig inom rörelsen, vi kanske kan uppfattas som svaga utifrån, funderar Petter van der Zwan, 30 och anställd på Atria Lithells i Sköllersta.
– En fördel med att vara liten är ju att medlemmarna inte känner att dom förtroendevalda är pampar som man brukar säga om Metall. Det är ett så jävla stort förbund att man ser ju aldrig folk upp på toppen. Så är det inte hos oss. Åke (Södergren, Livs förbundsordförande) har ju till exempel varit hos oss och man märker att det är en vanlig människa. Jag tror att Metall kan uppfattas mer som en byråkrati, men Livs är mer nära medlemmarna, säger Stefan Nordin, 24, som arbetat fyra och ett halvt år på kyllagret på Milko i Sundsvall, där han sitter med i klubbstyrelsen och är huvudskyddsombud.
Det är Anna Sjögren som till slut kommer med idén som livar upp diskussionen rejält:
– Men det är kanske inte det bästa att slå ihop sig med andra fackförbund inom industrin i Sverige. Det kanske är bättre att slå ihop sig med livsmedelsarbetare i andra länder. Man kan ju bli stor utan att slå sig samman med andra förbund i Sverige, säger hon.
– Tänk om vi är med och bildar en internationell livsmedelsarbetarefackförening! Fan va’ kaxigt! säger Mikael Nilsson, studieombudsman på Livs och den som samlat gruppen för vårt samtal (se faktarutan).
– Men det kan ju bli lite problem med språket! oroar sig Stefan.
En diskussion om olika anslutningsformer, bransch eller företag, olika typer av lagar och avtal med mera bryter ut.
* Det talas ofta om att unga vänder facket ryggen och att LO-förbunden förlorar unga medlemmar. Vad ska Livs göra?
– Vi har inga problem med att få med de unga i facket. De flesta har det väl som tradition hemifrån att får du ett fast jobb ska du gå med i facket, det var så jag kom med också. Hos oss är 90 procent med, säger Emma Pettersson, 23, som jobbar på Esca Food Solotions i Linköping som bland annat gör alla McDonald’s-hamburgare i Sverige.
– Det är ofta när det börjar nya som man inte hinner gå fram och prata med dom. Då går det någon vecka så kommer den personen fram till mig: ”Hej, jag vill gå med i facket!”. Det är självklart, fortsätter Emma.
AnnaKajsa Gullberg, är 24 år och jobbar på Lithells i Sköllersta:
– Hos oss kan det vara problem att få folk som börjar i produktionen direkt när dom inte får någon ordentlig introduktion på företaget. Alla måste visas runt ordentligt och vi bjuder in dom till klubbexpeditionen, det gäller att få med dom i facket direkt. Det kan också vara svårt att få folk som bara jobbar hos oss några månader att byta från sina gamla fackförbund, svarar hon.

Dyrt utan hemförsäkring
– Dom som kommer från till exempel Kommunal och har en hemförsäkring där. Eftersom vi inte har någon hemförsäkring blir det dyrt att byta fack och dom vill hänga kvar i Kommunal, säger Hans.
– Hos oss är det dom äldre som det är problem med. Dom unga går med i facket, men en del äldre går ut och tycker att dom klarar sig själva, säger Stefan.
– Jag tror att en brist är att vi inte är tillräckligt snabba i den första kontakten. Den fackliga introduktionen måste komma direkt för om det går några månader så finns det dom som tänker att ”det har ju gått bra så här långt, varför ska jag gå med i facket nu? Det är bara en kostnad man ska ut med.” säger Petter.
– På ett grannföretag till oss gjorde klubben en undersökning av dom som inte var med i facket för att ta reda på orsakerna till det. Klubben tog in alla som inte var medlemmar och frågade: Varför? Då fanns det folk som jobbat i flera år och sade: ”Jag har aldrig blivit tillfrågad.”
– Då fick ju dom i den klubben en tankeställare. ”Vi har aldrig pratat med dom under alla dessa år…”, berättar Emma.
– Av alla fackförbund i Västsverige är det bara Kommunal som spöar oss när det gäller att skicka i väg ungdomar på facklig utbildning. Och dom är många gånger fler än oss, säger Hans.
– Fast det kan vara lite skrämmande också. Visst, vi kanske är jättebra på att skicka iväg folk på utbildning. Vi är jävligt pigga på att skicka iväg folk på Medlemsutbildning eller Fackets grunder eller vad det nu kan vara. Men sen utnyttjar vi inte det. Det blir ju slöseri med pengar och tid, funderar Emma.
Petter håller inte med:
– Jag tror inte att alla som går en kurs måste utnyttjas direkt. Visst är det bra att vi får en naturlig bank av resurser för framtida förtroendevalda, men en välutbildad medlemskår är den största vinsten. Det blir mycket enklare att jobba fackligt då.
– Utbildade medlemmar förstår hur det fungerar och vilka frågor som vi kan hjälpa till med, konstaterar Anna.
* Har den så kallade lägenhetsaffären påverkat viljan att vara med i facket?
– Det var första veckan som det var mest på tapeten, sen så föll det bort, säger Petter.
– Precis. Det var nån pik, typ: ”Harru’ varit i Stockholm och bott i någon lägenhet?” , berättar Emma.

Dålig start på dagen…
– Just det här med lägenheterna var ju i samma veva som vi var ute och informerade om trygghetspaketet så det var ju lite jobbigt. Jag satt i bilen och var på väg ut till en arbetsplats när jag hörde om lägenheterna. Det var ju inte precis den start man ville ha på den dagen… minns Hans.
* Vad betyder fackets samverkan med socialdemokraterna?
– Det är totalt likgiltigt för dom flesta, säger Stefan.
– Man bryr sig inte om det förrän den dagen man ska gå en medlemsutbildning och då, när man får veta orsakerna till att vi har facklig-politisk samverkan, så uppfattar jag det som om att man har en väldigt positiv bild, tror Petter.
– Det där kan man ju få föra ibland: ”Jag är inte sosse, men jag vill vara med i facket i alla fall”, säger Emma.
– (Skatt) ”Nej, det får du inte.” ska du svara då! föreslår Hans.
– Jag är snäll så jag säger att det är okej!

”Inget att hymla om”
– Nej men allvarligt, jag har absolut upplevt att man har ifrågasatt samarbetet med sossarna. Det är inget att hymla om. På min arbetsplats har man ifrågasatt och sagt att ”jag röstar ju inte på socialdemokraterna, varför ska jag behöva stödja det där”, säger Kajsa-Liza.
– Vi försöker jobba väldigt mycket med att skicka folk på medlemsutbildningar och de flesta som kommer tillbaka från medlemsutbildningarna har ju fått en förståelse för varför det finns en koppling till socialdemokraterna.
– Det är inte säkert att dom blivit sossar men dom har i alla fall fått en bakgrund och förståelse, fyller Petter i.
– Precis så är det. Det handlar inte om att man har bytt parti, men man förstår historien bakom, säger Kajsa-Liza.
– Det är många som frågar innan dom gått medlemsutbildningen. ”Varför samarbetar ni med sossarna?” fortsätter Anna.
– Jag blir rätt hårt ansatt på jobbet av några som inte är höger men spelar det. Jag sågar dom ju varje gång, jag plockar ner dom, sen läser dom något och kommer och hugger mig igen…suckar Hans.