Kommunerna
får ställa krav
som gynnar
miljön och jobben

Upphandlare inom offentliga sektorn i Sverige får inte alls kräva närproducerade och därmed svenska livsmedel. De får inte heller ställa krav på att varorna ska vara miljömärkta.
Nu ska de däremot kunna få miljövägledning via Miljöstyrningsrådets kriterier. Med lite snitsighet ska det kunna främja svensk livsmedelsproduktion.

[Ur nummer: 07/2005] Utsläpp, foder, slam, gödsel, bekämpningsmedel, tillsatser, gmo (genmodifierade mekanismer), drivmedel, djuhållning – det är åtskilligt som finns med i de första miljökriterierna för upphandling inom offentlig sektor. En del så kallade skall-krav och en del sånt som upphandlarna själva kan välja att lägga till.
Men nej, hur välformulerade än miljökriterierna för livsmedel blir ser de i alla fall inte vid första anblicken ut att kunna främja svensk livsmedelsindustri! Miljön i viss utsträckning, men inte livsmedelsproduktionen. Svensk upphandling ska främja den fria konkurrensen och det fria flödet av varor och tjänster i det gränslösa EU. Dessutom ska den inte spärra upp några globala handelshinder.
Den offentliga upphandlingen får visserligen ställa miljökrav, det är fastställt av EG-domstolen. Men man får enligt EU:s regelverk inte kräva att livsmedlen och andra varor som handlas in till svenska kommuner, landsting och statliga inrättningar ska vara närproducerade – även om korta transportsträckor är bättre för miljön. Inköparna till skolbespisningen får inte kräva att till exempel kålhuvudena eller pannkakorna ska vara svenska. Inte heller begära att varorna ska vara miljömärkta eftersom märkena anses hämma konkurrensen. Inte ens med EU-blomman (om den funnits på livsmedel). Inte ens med Krav-märket trots att märkningen följer en EU-förordning.

Marknadskrafterna gäller
Så därmed borde alltså grundfrågan för den här artikeln vara besvarad. Inga nya svenska jobb. Det är de fria globala marknadskrafterna som gäller.
Eller?
Charlotta Frenander, handläggare på Miljöstyrningsrådet och ansvarig för utvecklingen av de första livsmedelskriterierna, drar lite på svaret. Säger att det ju inte är uppdraget, att främja svensk livsmedelsproduktion, men att, jo, på sätt och vis kanske högt ställda miljökrav ändå kan bidra.
– Konkurrensläget är tufft, och som sagt man får inte ställa krav som direkt gynnar svenska produkter. Men inom en hel del områden har vi faktiskt hunnit längre i Sverige än i EU när det gäller djurhållning och vissa miljöfrågor. Det finns direktiv som är på gång inom EU men som vi redan har infört i Sverige och då kan vi stimulera övriga producenter till att följa de svenska kravnivåerna.

Snitsiga krav fullt möjligt
Det gäller också att vara snitsig som upphandlare. Inte kräva miljömärkt men däremot ställa precis de krav som omfattas av kriterierna för Kravmärket. Mer komplicerat, men fullt möjligt.
Tillgången på varor som stämmer överens med miljökraven kan förstås gynna svenska produkter. Svensk (nordisk) miljömärkning är en av de mest framgångsrika i världen. Det torde vara lättare att finna miljöriktiga produkter inom Sveriges gränser helt enkelt därför att efterfrågan är större här. Det gäller även färdigprodukter som pannkakor och pyttipanna.
Snitsigheten gäller också transporterna.
– Många kommuner kräver redan idag att livsmedel så långt det är möjligt ska vara närproducerade. De har lärt sig att transporterna är en viktig miljöfråga, säger Thomas Chicote på Naturvårdsverket som leder en utredning om hur offentliga upphandlare kan bli bättre på miljö.
– Därför blir de både förvånade och upprörda när de får höra att de faktiskt inte får göra just det för EU.
Men det går att slingra sig. En kommun har viss rätt att begära att livsmedlen som köps in av en måltidsentreprenör ska vara säsongsbetonade. Det blir svårt med pannkakorna och pytten, men lättare med blomkålen och andra närodlade grönsaker och frukter.

Transport betyder mindre
Transporterna är en stor miljöbelastning, inte minst vad gäller klimatpåverkan. Även om transporten i en del fall faktiskt är av mindre betydelse jämfört med belastningen från jordbruket. ”Enkla” livsmedel som mjölk transporteras i så stora kvantiteter och så välpackat att det blir miljöeffektivt även om transporten sker långt och med bil, säger Anita Lundström på Naturvårdsverket. Sammansatta produkter är betydligt värre för att det är många olika ingredienser som fraktas omkring.
Närproducerade livsmedel kan belasta miljön onödigt mycket under transporten för att de inte fraktas effektivt. Och onödigt mycket vatten körs omkring på vägarna. Därför säger de föreslagna kriterierna för till exempel kycklingkött att bara 13 procent av varan får vara vatten. I frysdiskarna finns importerad kyckling med upp till 30 procent vatten.
Det går också att ställa krav på hur distributionen av livsmedel från grossist till kund utförs, säger Charlotta Frenander, Miljöstyrningsrådet. Vid återkommande transporter så kan det också vara vettigt att göra en särskild upphandling av själva transporten. Då går det att ställa mer specifika krav på fordon, bränsle med mer.
Fast det där får ju inte gå för långt, påpekar Jan Johansson från Livsmedelindustrierna, Li. Det blir ju väldigt konstigt om man skulle få till miljökriterier så att riktigt långväga transporter plötsligt kan anses mer miljövänliga än transporter inom landet och på så vis gynna importerade livsmedel. Li är för övrigt försiktigt avvaktande till upphandlingskriterierna. ”Vi måste se vad det blir av det hela först” säger Jan Johansson.
LRF har en mer tydligt positiv hållning. Bra ställda miljökrav bör absolut främja svensk livsmedelsproduktion menar Jan Ekswärd. Förutsatt att de följs. Idag följs ju inte alltid ens den svenska lagstiftningen vid inköpen. Men han säger också att man får ha en något ”ödmjuk” hållning till närproducerat. Nej till brasiliansk soja men ja till nordtysk majs, ungefär.
Både produktionen och handeln av livsmedel är global, och så även miljöproblemen. Myndigheter, partier och organisationer har framfört kritik mot att det svenska miljömålsarbetet inte riktigt beaktar svensk konsumtions miljöbelastning i andra länder. Till exempel ligger 15 procent av markanvändningen för att producera en liter svensk mjölk utomlands. Ändrade upphandlingsvanor torde komma åt en del av den problematiken.

Minskad sojaanvändning
En mycket stor del av det svenska nötfodret är just importerad soja, en produktion som ofta orsakar stora miljöbelastningar där den sker. Om flera kommuner och landsting väljer att öka mängden ekologiska livsmedel eller kräva gmo-fritt från det konventionella jordbruket minskar, sojaanvändningen och mängden grovfoder ökar, säger Charlotta Frenander. Kriterierna förordar inte gmo-fritt men ger utrymme för upphandlarna att ställa kravet.
Livsmedelskriterierna för offentlig upphandling är ännu i tillväxtstadiet. De första omfattar framförallt råvaror, måltidstjänster, transporter från grossist till köpare och förpackningar. Branschorganisationer, myndigheter, märkningsorgan och myndigheter (men inte fackliga organisationer) har varit delaktiga. En synpunkt under den första remissrundan var att ekologiska livsmedel möjligtvis inte gynnas tillräckligt. Charlotta Frenander menar att synpunkten beaktas men att det samtidigt är inom den konventionella produktionen som det går att göra stora miljövinster. Alltså: det är viktigt att öka andelen ekologiska produkter men därmed inte lämna resten därhän. ”Resten” är faktiskt 90 procent av det som idag upphandlas. Även om målen på 25 procent ekologiskt, som Stefan Edman anger i sin handlingsplan för hållbar konsumtion, uppnås blir det en hel del kvar.
Önskemålen om att offentlig upphandling ska bli mer miljöinriktad ställs av många. Naturskyddsföreningen vill till exempel att miljökrav alltid ska ställas vid offentlig upphandling. Men när man kommer till frågan vad det egentligen är upphandlarna gör för miljömissar och var de kan bli bättre på, är det svårare att få konkreta svar.
– Jag tror största missen är att upphandlarna ställt krav på miljöledningssystem hos företaget i stället för att ställa krav på själva produkten, säger Charlotta Frenander.

Pannkakor som pannkakor
Miljöledningssystemet redovisar hur företaget organiserar sitt miljöarbete och vilka mål man har med det arbetet. Men det som kommer ut ur produktionen behöver inte alls vara bättre ur miljösynpunkt än något annat. Pannkakor som pannkakor alltså.
Både Jan Johansson, Li, och Thomas Chicote, Naturvårdsverket, menar att efterfrågan på miljöledningssystem visar att upphandlarna vill ha enkelhet. Ett enkelt system med enkla frågor som kan ge raka svar.
Att det är svårt att veta vad offentliga sektorn köper fel annat än i enstaka uppmärksammade fall menar Thomas Chicote beror på att återrapporteringen är dålig. Ingen har någon riktig totalbild över vad som köps in. Även i kommuner som har ramavtal med väldefinierade miljökrav för upphandling så är det inte säkert de följs av alla enheter. Men det finns verksamheter som sköter sig bra, säger han, och nämner särskilt försvaret. Ett område där faktiskt Livs kan ha varit påskyndare genom en intensiv debatt på 80-talet!
Caroline Hopkins på Naturskyddsföreningen menar att det är fel att peka ut något speciellt miljöområde som är ”värst”. Sätter man fokus på en miljöfråga är det risk att någon annan uppfattas som mindre viktig. Generellt så har miljömärkningsorganen, Svanen, Bra Miljöval och Krav valt ut områden där det finns stora påverkansmöjligheter. Reglerna för upphandling borde inte försvåra för dem som vill handla miljöriktigt. Kort sagt, upphandlarna borde få kunna göra det enkelt för sig och fråga efter miljömärkt där det finns. Men om det har alltså EU en helt annan uppfattning.