”Svenska företag kan bli spjutspetsen”
Livs ska teckna globala avtal om fackliga rättigheter
– Svenska företag kan bli spjutspetsar för förändring, sa Thomas Hammarberg som ledde samtalet om Global respekt på Livs kongress.
[Ur nummer: 07/2005] Thomas Hammarberg kommer från Olof Palmes internationella centrum och lyfte upp kampen för de fackliga rättigheterna. Det är rättigheter som varit självklara i generationer i Sverige, men som nu åter behöver försvaras i takt med att företagen blir allt mer internationella.
Rättigheterna är bara tomma ord om det inte finns engagerade människor som ger sig sjutton på att hävda dem och genomdriva dem och det räcker inte att göra det i ett land, eftersom företagen finns i många och flyttar produktionen till den plats där rättigheterna är som svagast och arbetskraften som billigast.
Idag är det Kina som är den svagaste länken. Kina har blivit medlem i världshandelsorganisationen, WTO, vilket innebär att varor kan flöda fritt ut och in, trots att landet fortfarande är en kommunistisk diktatur. Facken tillhör partiet. Arbetarna i fabrikerna har inte någon oberoende part att tala med. Om de organiserar sig blir ledarna anhållna och satta i fängelse.
– När fackliga ledare grips är det viktigt att det blir starka protester över hela världen, sa Thomas Hammarberg. Det är en gräns som dras där. Det är ett test som görs. Vi ska ändå inte bojkotta Kina utan vi ska utveckla positiva relationer med de krafter som kan förändra samhället.
En sådan positiv kraft är Elisabeth Tang från Hong Kong Confederation of Trade Unions. Med stöd från Livs och Palmecentret startar hennes förbund arbetarcentra på transnationella företag i landet.
Användbar öppning
Hon berättade att det i Kina är lagligt att bedriva undervisning om arbetsrätt, arbetsmiljö och uppförandekoder. Det här är en öppning som går att använda sig av. De kinesiska arbetarna är oftast helt okunniga om sina rättigheter.
Hon vill att facken i de svenska företag som bedriver produktion i södra Kina kräver att de kinesiska arbetarna får rätt till utbildning i arbetsmiljö och arbetsrätt.
Det är genom att organisera sig och sluta avtal med de gemensamma arbetsgivarna som arbetarna runt om i världen kan bli starkare. Det finns upparbetade verktyg. De nationella fackförbunden kan tillsammans med de globala yrkesfacken träffa internationella ramavtal med storföretagen. Dessa avtal garanterar fackliga rättigheter där företaget är verksamt inklusive hos underleverantörerna.
– Vår uppgift är att skriva internationella ramavtal med de svenska företagen, sa Pauli Kristiansson, ansvarig för internationella frågor på Livs.
Än har inte Livs kommit så långt på den vägen. Andra svenska fackförbund har tagit på sig ledartröjan. Skogs- och träarbetarförbundet har tillsammans med sitt globala yrkesfack till exempel tecknat ett avtal med Ikea som är verksamt i många länder, bland annat Kina och Polen.
Tillät inte fackklubbar
Andrzej Matla från polska Solidaritet konstaterade att det globala avtalet med Ikea bara skulle vara ett intetsägande stycke papper om inte det svenska fackförbundet och de båda polska, Solidaritet och OPZZ, började använda sig av det. Ikeas underleverantör i Polen, Swedwood, tillät inte att fackklubbar bildades på de polska fabrikerna. Hos svenska Ikea fanns en dubbel agenda.
– Då gick det svenska facket till Ikeas ledning och sa att samma villkor måste gälla i Polen som i Sverige. Det ledde till att fackklubbar kunde bildas vid 11 av 13 fabriker i Polen. Vd:n för den polska underleverantören kunde inte säga nej när det svenska facket pressade på.
Det var ett positivt exempel. Andrzej Matla tog också upp ett negativt. När det svensk-finska chokladföretaget Cloetta-Fazer stängde sin fabrik i Polen fick inte de polska representanterna i det europeiska företagsrådet, EWC, den information de behövde av sina svenska kollegor.
– Det är jag kritisk mot, sa Andrzej Matla. De svenska fackliga kamraterna i företagsrådet fyllde inte sin roll gentemot oss. De kom inte med goda råd eller stöttade oss.
De europeiska företagsråden är liksom de internationella ramavtalen viktiga verktyg.
Göran Johnsson, Metalls ordförande, som deltog i seminariet, poängterade företagsrådens betydelse.
– Det är inte så mycket frågan om att vi ska få det bättre genom det internationella fackliga samarbetet utan det är frågan om att höja golvet i de globaliserade företagen. Vi måste höja golvet mest där det behövs bäst.
Barbro Budin från det globala yrkesfacket, IUL, berättade om en utvärdering av de europeiska företagsråden som gjorts i Barcelona för ett år sedan. Den visade att många var tandlösa.
– Många företagsråd följer bolagets agenda. De inleder aldrig förhandlingar, utan nöjer sig med information.
– Det finns exempel på delegater som identifierar sig med företaget och inte med facket och det finns exempel på delegater som utsetts av företagsledningen.
Björn Larsson, koncernfacklig ordförande för Campbell Soup, menade att de svenska fackliga organisationerna inte utnyttjar företagsråden fullt ut.
– Vi måste börja med att lära oss det fackliga arbetet i Europa och sedan gå ut i världen. Förbundet måste börja se företagsråden som något man vill använda sig av.
Pauli Kristianson gav honom rätt i den kritiken.
– Jag kan hålla med om att vi inte stöttat företagsråden så mycket som vi borde.
Kjell Nilsson i Carlsbergs företagsråd och Ingmar Kjaer i Kraft Foods kom med några konkreta tips om hur informationsarbetet i råden kan förbättras.
50-tal företag styr världens mat
– Vi har börjat ge ut ett nyhetsblad som vi översätter till danska och engelska, sa Kjell Nilsson.
– För att få den information vi behöver har vi infört egna uppförandekoder. Vi har skyldighet att informera varandra och berörda fabriker och klubbar, sa Ingmar Kjaer.
Barbro Budin lyfte perspektivet och talade om makten över maten.
– Det är ett 50-tal företag som styr världens livsmedelsproduktion. De här företagen har inte människors bästa för ögonen. De låter inte människor själva styra sin utveckling för att trygga sin livsmedelsförsörjning.
Som exempel på missförhållanden gav hon Arla Foods export av EU-subventionerat mjölkpulver till Dominikanska republiken som hämmat utvecklingen av den inhemska mejeriindustrin och lett till stora förluster av jobb.
Livs har tillsammans med IUL ett projekt där man stöder det dominikanska facket, Fentihabetas, kamp för livsmedelstrygghet.