På ett café i Kista galleri talar Ahmet Önal, vd i Laroc och ägare av Wermlands mejeri i Nysäter, om den nya trenden – etnisk mat.

[Ur nummer: 09/2005] Gallerian är full med restauranger med mat från Mellanöstern, Nordafrika, Turkiet, Balkan. Det är både svenskar och invandrare som sitter vid borden.
Han tror att den här etniska maten kommer att bli något mycket stort de närmaste åren. Den turkiska yoghurten är bara början. Men fortfarande finns det en oförståelse bland de etablerade mejeriföretagen. Varken Arla, Milko eller Skånemejerier var beredda att tillverka den.
– Det är framtiden för svensk livsmedelsindustri, menar Ahmet Önal. Det är bara så den kan växa genom att tillverka nya produkter, inte bara upprepa det som redan finns, inte göra ännu en drickyoghurt.

Meze-rätter
– Vi tror att meze-maten har en stor potential. Det är mat som man ska kunna köpa på sin närmsta ICA-butik och enkelt plocka fram hemma. Svenskarna är nyfikna, de har rest och ätit den här maten på semester och nu vill de pröva att laga den i sitt eget kök.
Ahmet Önal är andra generationens invandrare och har en bakgrund som aktieplacerare på SE-banken. Han har stora planer för företaget. Han söker upp butikerna, ICA:s, Coops, Axfoods, Bergendahls och presenterar företagets sortiment.
De har ett hundratal produkter inom kategorin etnisk mat.
– Det gäller att övertyga butikschefer, affärschefer och till slut de centrala inköparna om att de kan tjäna pengar på våra produkter. Det går. Det gäller att visa att nu har så och så många butiker i er kedja tjänat så och så mycket på vårt sortiment.
– Man måste jobba långsiktigt, för det tar tid, först måste konsumenten köpa produkten, sedan komma tillbaka och köpa den igen och börja tala om den. Det tar månader. Priset måste vara rätt, skyltningen måste var rätt.
Företaget Laroc har denna kunskap. Man har sysslat med import av etnisk mat och äger även två Vi-butiker, en i Rinkeby och en i Tensta. De har ett nätverk som växer.

Svensk matkultur
Turkisk yoghurt är på väg att lämna kategorin etnisk mat. Den håller på att ta plats i den breda svenska matkulturen, så som pizzan och pastan tidigare har gjort. Ahmet Önal tror att produktionen skulle kunna trefaldigas. Men det behövs investeras och byggas ut.
Deras samarbetspartner, Yayla i Tyskland, har stort kunnande, både vad det gäller import, tillverkning och försäljning. Mycket av expertkunnandet har hämtats därifrån. Yayla äger också 51 procent av Wermlands Mejeri, och detta öppnar både för möjligheter vad det gäller kunnande och export men också begränsningar. Laroc, som är minoritetsägare, vill investera för att öka volymen och automatisera. Yayla har ännu inte bestämt sig.