Arla Foods storsatsar på mjölkpulver. Företaget uppför en ny torkanläggning i Vimmerby, en i Visby och bygger ut i Danmark. Kapaciteten ökar med 30 000 – 35 000 ton per år. Samtidigt anklagas företaget för att dumpa överskottet i Dominikanska republiken.

[Ur nummer: 05/2003] Dumping är en känslig fråga inte bara för företagsledningen, utan även för de anställda. Det är inte tillfredsställande att jobba i ett företag som sysslar med sådan verksamhet. Om drygt ett år står de nya torkarna klara: Kommer arbetarna i Vimmerby och Visby då att tillverka mjölkpulver som slår undan benen på fattiga bönder i tredje världen?
Det handlar om solidaritet, om internationell handel, om EU:s jordbrukspolitik, stora frågor, som plötsligt blir konkreta, när de avser små burkar med konsumentförpackat mjölkpulver vid namn Milex.
Milex är inget dåligt pulver, tvärtom; det är alldeles utmärkt och det är en del av problemet. Bönderna i Dominikanska republiken klarar inte av att konkurrera med det dansk-svenska mjölkpulvret. Det har tagit en allt större del av marknaden och svarar nu för 50 procent. Många inhemska mjölkbönder har slagits ut. Landet är fattigt och skulle behöva utveckla ett eget näringsliv.

Är det dumping?
Den internationella biståndsorganisationen Oxfam hävdar att det är frågan dumping. Det är inte konkurrens på lika villkor. Arla Foods får exportbidrag av EU för att sälja mjölkpulvret i Dominikanska republiken.
Den anklagelsen värjer sig Hans-Åke Hammarström, vd för Arla Foods Division Sverige, mot.
– Vi försvarar vår verksamheten i Dominikanska republiken, säger han. Vi menar att det finns ett behov av mjölkpulver och att den diskussion som förts varit ensidig. Den har bara sett till mjölkproducenter, att importen har haft en hämmande effekt på den inhemska produktionen. Vi menar att det inte bara är en bondepolitisk fråga, utan också en konsumentpolitisk, och det har inte kommit fram. Landets egna mjölkproduktion täcker inte behovet. För konsumenterna är det bra att få en billig högkvalitetsprodukt.
Han säger att exportbidragen i stort sett motsvarar de införselavgifter som dominikanska staten tar ut, som alltså går in i dominikanska statskassan.
– Våra priser hamnar på den svenska nivån, säger han.

Mer än exportbidrag
* Men den svenska nivån är beroende av många EU-stöd, det är inte bara exportbidrag. Det här är stöd som fattiga länder inte har råd med, alltså blir det inte konkurrens på lika villkor.
– Det beror på det politiska systemet, EU:s jordbrukspolitik uttalar jag mig inte om, säger han.
Han vill istället peka på att Arlas mjölkbönder är mer effektiva än de dominikanska. Och dessutom är produktionskostnaderna höga i Dominikanska republiken, klimatet är ganska varmt och vägnätet dåligt.
Och så fortsätter han och säger att Arla vill medverka till att bygga upp en inhemsk mejerisektor som bygger på lokalt producerad mjölk. Tillsammans med de lokala mejeriföretagen vill man utveckla färska produkter. Det ska vara en satsning på affärsmässiga grunder, där Arla bidrar med kunnande och mejeriteknik.
* Kommer Milex att tillverkas vid de svenska anläggningarna som byggs i Vimmerby och Visby?
– Nej, det är inte meningen, säger han. Det som produceras i Sverige går på bulk-marknaden.
* Kan man utesluta att Milex tillverkas vid de svenska anläggningarna i framtiden?
– Nej, det kan man inte. Det är fullt möjligt, men det är inte den inriktningen de har.
* Hur kommer det sig att ni satsar så mycket på mjölkpulvertillverkning? Vimmerbys kapacitet kommer att motsvarar 20 procent av den svenska mjölkinvägningen.
– Det ger oss ökad flexibilitet, vi kan välja mellan ystning och pulver. Därmed kan vi parera världsmarknadspriserna.
* Hur mycket bidrar EU:s bidragssystem till satsningen?
– Vi spekulerar inte med höjda bidrag, vi räknar med avreglering, lägre stöd, även om vi tror att en viss stödnivå måste finnas kvar.
* Går det att göra något mer lönsamt av mjölkpulvret i Vimmerby och Visby?
– Ja, det är avsikten. Vi har tidigare sett mjölkpulver som något som vi bara skickar iväg. Nu ska vi själva ha kontroll över produkten. Vi ska anpassa den efter kunderna.
* Går det att blanda in något som ger mervärde?
– Ja, det är fullt möjligt. Kan man bara hitta någon speciell bakterie går den att frystorka och blanda in med pulvret. Det är också vår strategi att satsa på livsmedel med mervärde i. Men vi tror att det är nödvändigt med export på 15-20 procent, annars är vi tvungna att minska mjölkproduktionen i Sverige, och det skulle slå mot både bönder och jobb.
Han säger att utvecklingen har gått mot att de andra föreningarna låter Arla ta hand om överskottet, det är Arla som får ta på sig rollen som regulator. Mjölkvolymen i Sverige är densamma, men Arlas andel har ökat med 150 miljoner kilo. Han menar att det inte är ett strukturellt överskott, utan ett naturlig överskott, som behövs för att reglera  produktionen i Sverige. Annars skulle det inte finnas tillräckligt med färskmjölk under höstveckorna.
Arlas kunder är i första hand de stora livsmedelsföretagen, Nestlé och Unilever. För att sälja till dessa stora industriföretag måste man ha tillräckliga volymer och det har Arla.
– Utan samarbetet med danskarna hade vi haft svårt att få dessa stora kunder, säger han. Vi skulle inte ha klarat det på egen hand.

Rättvis handel?
* Kan man tala om rättvis handel när EU har bidragssystem som fattiga länder inte har råd med?
– När det gäller livsmedel är min egen tro  att fokus ska vara på lokal produktion. Men det tas också fram bra produkter, som även andra vill ha, och då måste dessa kunna säljas på export, men för de vanliga livsmedlena tycker jag inte att det är vettigt att  flytta dem tvärs över jorden.
– Men det är min personliga uppfattning, Arla har ingen uppfattning om EU:s jordbrukspolitik. Vi motsätter oss inte en avreglering. Vad det gäller EU:s utvidgning ser vi den inte bara som ett hot, det är en jättemarknad, men på denna marknad finns också mycket mjölk.