[Ur nummer: 05/2003] En eftermiddag när lugnet precis lägrat sig på redaktionen hör vi hur lusen håller på att dividera med sig själv om något. Det muttras rejält nere i lusens favorithörn och det är uppenbart något som den hakat upp sig på.
– Vad är det nu som du funderar över? Undrar vi lite irriterat för vi vill egentligen inte alls bli störda.
– Jag vet inte om jag vågar berätta det. Jag måste medge att det inte riktigt tillhör de frågor som ni tar upp i eran blaska.
– Jasså inte.
– Nej, ni ägnar er ju åt de stora frågorna som ska förändra världen. Men det här är i och för sig något som era medlemmar borde vara intresserade av.
– Berätta!
– Nej, det tänker jag inte. För ni kommer bara att göra er lustiga på min bekostnad. Jag vet nog hur ni funkar. Men det ska ni veta det här är något som upptar i stort sett alla, verkar det som. Om man bortser från den delen av världen där folk har motsatta problem och de är i och för sig inte så få.
– Okej, vi lovar att ta det du säger på allvar och inte driva med dig.

Jo, ni förstår, jag har funderat mycket på det här med vikt, förklarar lusen allvarligt.Vad experterna säger att man får och inte får äta. Det är ju ingenting som faller dem på läppen. Utan frukt och grönt, men då riskerar man ju att dö av alla bekämpningsmedel. Därtill ska man räkna kalorier eller sådana där points som de ägnar sig åt på Viktväktarna.
– Snälla lusen, det där med vikt är väl ingenting som du behöver bekymra dig om. Du är ju knappt synlig.
– Det är precis vad jag tänker. Det finns ett talesätt som säger att någon är värd sin vikt i guld. Visst låter det trevligt. Men varför talar alla om det motsatta? Kvällstidningarna slår upplagerekord varje gång de lanserar ett nytt bantningstips. Och häromdagen var det stora rubriker om att övervikt är den nya folksjukdomen.
– Det är det också.

Vad tänker ni göra åt det? undrar lusen uppfordrande. Personligen tycker jag att ni borde gå i bräschen för att folk ska äta mer. Det ger era medlemmar fler jobb, eller hur?
– Så fungerar det inte!
– Det gör det väl visst det. Och när ni ändå är i farten kan ni väl börja fylla tidningen med smaskiga recept. Kanske borde ni döpa om tidningen till något mer matnyttigt? Då kanske ni på allvar kan börja tala om att ni erbjuder era läsare god läsning