Det brinner på Polarbröd
”Det handlar inte om någon kampanj. Fler går med när fackklubben blir viktig.”
Hur får man med de oorganiserade? Det är en avgörande fråga för facket. På Polarbageriet i Bredbyn är klubben duktig på att organisera. Fler och fler har gått med under det senaste året.
[Ur nummer: 07/2003] sEtt tjugotal personer har anslutit sig. Vad gör de så bra där borta i Bredbyn?
– Vi har inte jobbat på något speciellt sätt, säger Thomas Wahlström, klubbordförande på Polarbageriet. Vi har försökt informera mycket, hålla möten. Styrelsen har också jobbat bra ihop.
Han menar som sagt att klubben inte gör något speciellt, det handlar inte om någon kampanj, utan om vanligt fackligt arbete. När klubben blir viktig på arbetsplatsen då går också folk med.
Men hur går det till? Kanske genom att bygga upp ett lokalt lönesystem. Polarbageriet i Bredbyn hörde tidigare till tunnbrödsavtalet men har gått över till bageriavtalet. Nu finns det möjligheter, men det gäller att klubben möter den osäkerhet och det missnöje som också finns.
– Företaget lovade att ingen skulle få sänkt lön, säger Thomas. Det nya avtalet skulle ge lika mycket i plånboken. Och för de flesta har det stämt, men inte för alla. Nio personer har fått sänkt lön.
Det gamla tunnbrödsavtalet fanns inte längre när klubben gick in i förhandling, så han tycker att de fått ett hyfsat avtal som de har möjlighet att arbeta mer på. De problem som återstår ska de ta upp med arbetsgivaren och försöka rätta till.
Kristina Mohlin har jobbat två och ett halvt år på Polarbageriet. Hon blev nästan omgående styrelseledamot, det var ingen som ville ta på sig det uppdraget. Hon är också skyddsombud. Nu är det lättare att få frivilliga till uppdragen. Klubben är inne i en god spiral, det gäller bara att den håller i sig. Hon tror att det nya avtalet går att använda för att jobba vidare.
– Vi har en chans att påverka det nya lönesystemet, säger Kristina. Nu vill vi att medlemmarna kommer till oss och säger vad de tycker.
Mer inflytande
Bageriavtalet som trädde i kraft den 1 april, innebär att alla ska kunna få fler arbetsuppgifter, fler befattningar, och på så sätt mer i lön. Det ska vara lika lön för lika arbete.
Thomas menar att det nya avtalet ger möjlighet till mer inflytande. Klubben har flyttat fram sin position. Den kommer att vara med i allt som rör avtalet.
– Vi har en bra dialog med arbetsgivaren, säger han. Vi har en produktionschef som inte lever i det förgångna, ”vi och dom”, utan inser att företaget bedrivs effektivast om alla hjälps åt. Det är en stor skillnad mot förr. Då hade klubben en litet kontor till expedition. Nu har vi ett stort, med dator och allt vi behöver. Vi får också den fackliga tid vi behöver. Det ska företagsledningen ha beröm för.
På klubbmötena är det också bra uppslutning.
Vill veta mer
Patrik Sundelin är en som gått med det senaste året. Strax innan jul gick han med; han har jobbat i fem år på bageriet.
– Att jag gick med nu beror på att det börjat hända saker i organisationen. Bageriet har fått nya ägare. För att veta vad som är på gång måste man gå på fackmötena. Där tas grejer av vikt upp. Och är man med har man i varje fall en möjlighet att säga något.
– Avtalet är nytt, det är svårt att säga vad det ger, säger han. Jag tror inte att det slagit rätt i mitt fall, det blir ingen höjning enligt mina beräkningar.
Där vill han se en förändring. Han är trågare, gör degen, och ett annat krav som han tycker att klubben och även Livs skulle kunna driva starkare är rätt till fortbildning i arbetet.
Han har blivit skyddsombud på sin avdelning, men det var mer för att ingen annan ville ta på sig det. Nu ska han i varje fall gå en skyddsombudsutbildning
Det finns fortfarande de som inte är med, noga räknat 15 personer. Några är ungdomar som inte stannar så länge utan ska börja plugga inom kort. Andra har jobbat i många år, men är ändå inte med.
Fortfarande oorganiserad
Inger Nilsson har jobbat i fem år på bageriet och är fortfarande oorganiserad. Hon säger att hon är besviken på facket, men det är inte fackklubben på Polarbageriet, utan den på hennes gamla arbetsplats. Hon var med i Kommunal i 17 år och tycker egentligen att man ska vara med, men facket gjorde inget när hennes gamla arbetsplats blev nedlagd, det här satte sig som en tagg, efter det vill hon inte vara med, och det spelar ingen roll att det nu är inom Livs område hon jobbar.
– Besvikelsen sitter för djupt, säger hon.
De är åtta stycken som delar hennes erfarenhet på Polarbageriet och de står alla utanför.
* Är det inget som kan förändra din uppfattning?
– Jag vet inte vad det skulle kunna vara.
* Tycker du inte att det är osolidariskt?
– Jo, det kan jag göra ibland, men besvikelsen över att de inte gjorde något för oss den gången väger över, så är det.
Ingmari Hellgren jobbar i paketeringen. Hon känner av axlarna, skulle vilja att facket drev på så att företaget jobbade mer med belastningsproblematiken. De får massage i axlarna, det är bra. Det handlar också om att rotera. Det är inte heller bra att packa från sidan.
Hon tycker ändå att Polarbageriet är en bra arbetsplats, jobbar tre-skift, och har vuxna barn. Hon är 56 år och hoppas på att gå i pension, medan hon fortfarande har hälsan i behåll och kan göra något med sin lediga tid.
Mats Winther är i början på sitt arbetsliv, har jobbat i tre år på Polarbageriet, började direkt efter gymnasiet, gick barn- och ungdomslinjen, men började istället på bageriet. Det var ett sommarjobb. Han tycker att det är bra att det blir fler befattningar i det nya avtalet, det ger mer i lön, jobbar nu på lagret, han har fått truckkort, skulle vilja lära sig mer om datorer, de har datorsystem i lagret.
– Det gäller att det blir rättvist vilka som får befattningar, säger han.
Jag försöker vidare pejla varför det är bra stämning, återvänder till klubbexpeditionen och Thomas och Kristina, som båda säger att det är bra laganda, det är en stor grupp som jobbar tillsammans i fackklubben och de känner att de kan påverka, de har en bra dialog med arbetsgivaren.
Problemet minskar
Och det här med gulingar är ett problem som minskar.
– Egentligen, säger Thomas, inser nog de flesta att vi behöver både avdelningen och slipsnissarna i Stockholm för att få kollektivavtal, lagar, försäkringar och rättshjälp. Hur skulle det gå om vi inte hade det?
Kristina säger att att de ska dra igång flera studiecirklar på arbetstid. 26 personer har anmält sitt intresse, förslag på ämnen är försäkringar, hur man kontrollerar sin lönespecifikation samt studera för- och nackdelar med EMU.