[Ur nummer: 07/2003] Inte för att jag vill påstå att det var bättre förr, men det är nästan så att jag tycker det. För hur står det till egentligen med Livsmedelsarbetareförbundet? Undrar lusen och ser helt uppgiven ut.

– Varför frågar du det? Kontrar vi som i elfte timmen försöker ro tidningen i land innan det är dags för den efterlängtade semestern.

– Var är glöden och engagemanget? Vart tog socialismen vägen? Det är alldeles för tyst i korridorerna. Det är kriiiiis, hör ni det.

– Nu ska du inte klaga lusen. Det är faktiskt inte så lätt att hålla fanan högt.

– Det är det visst om bara viljan finns. Titta bara på den senaste presentationen av förbundet. ”Det är vi som är Livs!” står det på broschyren och vad syns på bild, ja inte är det människor, utan livsmedel. Men hallå!!! Det är väl inte kanelbullar som är medlemmar i ert förbund, eller?

– Ja, men nu överreagerar du. Det var ett nytt grepp och försök till förnyelse. Det är väl bra, eller hur?

– Nej, det tycker jag inte. Vore bättre med kvinnor och invandrare på bild. De utgör stora delar av ert förbund. Det vore bra att tala om det. För de får ju inte komma fram på andra sätt.

– Usch vad politisk korrekt du är, tråkig helt enkelt. Kan du inte komma på något roligare än att bara gnälla. Alla gör så gott de kan. Utgå från det istället.

– Då har ni allvarliga problem. För det senast jag hört ryktas är att ledningen planerar att ge ut en kokbok till nästa kongress. Om det ändå varit en kampbok…

– Kokböcker är inne, det vet ju alla. Dessutom kan säkert det bli tal om lite sponsring. Ett sådant projekt välkomnas av företagen.

– Jag säger bara det laga till en strejk istället. Något med krydda i. Det behövs. För era medlemmar är allt annat än nöjda. Lönerna är urusla. Arbetsmiljön likaså. Säg något som är bra? Nej, vi får se om jag är kvar när ni kommer tillbaka. Jag kanske har flyttat in hos Elektrikerförbundet. Tror ni de gillar löss?