Ledningen på Marabou hämnades genom att varsla 100 personer och undanta 28 från turordningen för att arbetarna röstat enhälligt nej till att införa säsongsanpassad arbetstid.

[Ur nummer: 10/2003] – Vår arbetsgivare sade rakt ut till de anställda att om inte tidbanken blir av så kommer man att säga upp 100 personer. Det hotet bet inte, de anställda blev bara irriterade och valde att säga nej ändå, berättar Ingmar Kjaer, Livs klubbordförande.
Besvikelsen över ledningens agerande är stor ute på Marabou. Inte bara det stora varslet som lagts utan även de många undantag som arbetsgivaren vill göra har upprört känslorna. Frågan kommer nu att avgöras i Arbetsdomstolen.
Det hela börjar i november förra året då det förs förutsättningslösa diskussioner mellan ledning och fackklubb om hur man ska lösa införandet av en ny linje, kallad frost-bite. Den innebär att det i framtiden kommer att behövas betydligt färre anställda i pralinproduktionen. Under dessa samtal lanserar ledningen idén att införa en tidbank.
Klubbstyrelsen är mycket kritiskt till detta förslag som man väljer att kalla säsongsanpassad arbetstid.
– Ledningen är irriterad över denna benämning som man anser låter allt för negativ. Men en anpassning av arbetstiderna efter säsongerna är precis vad det handlar om, säger Ingmar Kjaer.
Ledningen vill nämligen att de anställda arbetar in 43 timmar under hösten och sedan tar ut det i ledig tid under januari och februari. För detta skulle de få elva timmar i kompensation, det vill säga rätt till en ledighet på totalt 54 timmar.
– Det här motsvarar inte vad våra medlemmar har rätt till enligt gällande regler för övertidsersättning och ob. Detta är ett upplägg som bara företaget tjänar på och som strider mot innehållet i vårt kollektivavtal, säger Ingmar Kjaer.
Under diskussionerna om införandet av den nya linjen så bestämmer sig plötsligt ledningen för att kalla till förhandling om införandet av tidbank från våren 2003.
Klubbstyrelsen sade då nej till detta förslag. Ledningen svarade då med att omedelbart varsla 20 personer om uppsägning.
Men det stannar inte vid det. I början av mars i år gör ledningen en ny framstöt för att få igenom den säsongsanpassade arbetstiden.
Klubbstyrelsen svarar företaget med att detta nu måste upp på ett klubbmöte för att medlemmarna ska få säga sin mening.
– Första juni har vi klubbmöte där cirka 175 medlemmar deltar vilket får anses som en bra uppslutning. På detta möte röstar medlemmarna enhällig nej till ledningens förslag om förändrade arbetstider, berättar Ingmar Kjaer.
Efter omröstningen dröjer det inte mer än en halv vecka innan företaget kallar till förhandling om konsekvensen av nej:et, arbetsbrist från och med 2004 vilket innebär att 100 personer varslas om uppsägning.
– Det verkar som om ledningen vill skynda på sin egen karriär genom snabbare neddragningar, säger Ingmar Kjaer.

Välkommet andrum
I klubbstyrelsen är man mycket upprörd över företagets agerande. Det har så länge någon kan minnas alltid varit en nedgång i produktionen under de första av årets månader. Det har varit ett mycket välkommet andrum då de anställda har det fruktansvärt hektiskt de sista av årets månader för att få fram choklad till jul- och nyårshelgen.
– Under januari och februari brukar vi varva ner. Vi har dock alltid haft något att göra som storrengöring och förebyggande underhåll. Vi har gjort mycket sådant. Vi har gått igenom allt så det varit tiptop fram i mars. Under den här perioden har det också funnits tid till utbildning, berättar Gunilla Eriksson, vice klubbordförande.
Sedan en tid tillbaka har städningen lagts ut på entreprenad och även viss packning. Detta har dock hämtats hem under lågsäsong. Det här har klubben begärt att företaget ska göra även nu men inte fått gehör för. 
– Vi hamnade i det läget att vi inte var överens med företaget om att det skulle råda arbetsbrist under årets första månader. Och att hänvisa till den nya linjen håller inte. Ett sådant projekt tar tid. Enligt vår beräkning kommer linjen att ersätta cirka 50 anställda vilket vi tror är möjligt att lösa genom naturlig avgång, säger Ingmar Kjaer.
Han är arg över att företagsledningen i media försökt mörka anledningen till de varsel som lagts och skyllt det hela på den nya linjen.
– Det låter bättre. Det är dock inte sant. Varslet var direkt kopplat till vårt nej till säsongsanpassad arbetstid. Och det här är dessutom något som ledningen med mer eller mindre stor framgång försöker få igenom på många av fabrikerna inom koncernen.

Enigheten en styrka
Ingmar Kjaer befarar att arbetsgivarens förslag kan komma upp i kommande avtalsrörelse.
– Det har varit ett krav tidigare. Vi tror att de även denna gång kommer att lägga stor vikt vid detta.
Han säger att det är en styrka att medlemmarna enhälligt sagt nej.
– Och vi har förklarat att vi inte är överens med företaget vare sig om uppsägningarna eller om de 28 undantagen från turordningsregeln. Nu kommer ärendet att gå vidare för avgörande i Arbetsdomstolen, säger han.
Det är en viktig principfråga som man tar strid om. Det är dock många som befarar att företaget köper sig fri genom att betala skadestånd till dem som blivit felaktigt uppsagda. Ett sådant agerande kommer dock att väcka mycket ont blod.
– Våra medlemmar har retat upp sig oerhört på dessa undantag. Det har väckt mycket stor irritation. Sist in först ut är en mycket helig sak, säger Gunilla Eriksson.
Både hon och Ingmar Kjaer uppger att det just nu inte är någon vidare bra stämning på företaget och att ledningen gör allt för att utmåla facket som bovarna.
– Vi känner att medlemmarna förstår att vi inte är skyldiga. Annars skulle vi aldrig orkat fortsätta vårt fackliga arbete, säger Gunilla Eriksson.
Det går inte dåligt för fabriken. Tvärtom. Volymerna har inte gått ner, de har ökat och vinsten likaså, men det räcker inte för Kraft Foods-koncernen som äger Marabou. Här är det en ständig vinstjakt som gäller och det råder stenhård konkurrens mellan koncernens fabriker. Och på senare tid talas det ofta om att flytta produktion till de forna öststatsländerna.
*Hur bemöter ni sådana hot?
– Vi ser inte det som något reellt hot att de skulle flytta produktionen även om de hävdar att de kommer att göra det om vi inte gör som de säger. Det är svårt att i dessa länder få investeringar att löna sig. Om de drar ner på antalet anställda ger det inte så mycket eftersom de har så låga löner i dessa länder. Med andra ord sparar de inget på att göra sig av med folk, säger Ingmar Kjaer.
För snart fem år sedan skrev mål&medel (nr 15/1998) om hur tufft det var för de anställda på Marabou strax före jul. Många vittnade om en ohygglig stress och övertidsarbetet som slog alla rekord. Halk-och klämskadorna var många. Städningen var eftersatt. Reparatörer saknades. Maskiner krånglade.
Då för fem år sedan krävde Livsklubben att 50 personer skulle nyanställas för att komma till rätta med underbemanningen. Ledningen valde dock en motsatt väg och minskade antalet anställda ytterligare. Då var det 653 fast anställda på fabriken. Idag är de 505. Och nu vill man säga upp 100 till! Och i takt med att antalet fast anställda minskar så har antalet visstidsanställda ökat, just nu är de 267, något klubbstyrelsen lagt mycket kraft på att komma till rätta med.
– Det många av våra medlemmar frågat oss är vad företaget kommer med härnäst om de går med på säsongsanpassad arbetstid? Våra medlemmar litar inte på ledningen längre, säger Gunilla Eriksson.