Nu pågår samtalen kring regeringsutredaren Jan Rydhs många förslag till hur antalet sjukskrivningar ska kunna minskas.

Det var under åren 1995-1996 som något gick fel. Det visar regeringens utredare, Jan Rydh. Antalet långtids-sjukskrivna ökade lavinartat och det var kvinnorna som sjukskrev sig.

[Ur nummer: 03/2002] Jan Rydh tänder overheaden och kurvan från utredning finns där på den vita duken. Den visar hur antalet sjukskrivna mer än 30 dagar vid årets slut skenat iväg. Tvåtredjedelar av ökningen är kvinnornas sjukfrånvaro. Vid årets slut, 2001, uppgick de sjukskrivna enligt prognos till 280 000 personer.
Samlade på en plats skulle de kunna fylla en stad av Malmös storlek.
– Något har hänt under de senaste 20 åren, konstaterar Rydh.
Vad som har hänt och hur det ska lösas handlar hans utredning om, den heter Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Han berättade om den under en konferens på Viskadalens Folkhögskola, inbjuden av LO-idédebatt och LO-facken i Västsverige.
– Sjukskrivningarna kostar 108 miljarder per år, säger Rydh. Det handlar om tio procent av lönesumman.

Besparingar inom vården
Utredningen har funnit att den stora ökningen av antalet sjukskrivningar går att spåra till den offentliga sektorn, kommuner och landsting. Det är i första hand inom vård, skola och omsorg som personalen klappat ihop och det är, menar han, neddragningar och besparingar som är orsaken.
– De skatteminskningar som vi andra har fått del av har dessa grupper fått betala. Så är det, säger han.
Så en av hans lösningar är följaktligen skattehöjningar. Det pläderar han för. Att se till att vård, skola och omsorg fungerar och att de som jobbar där – och det är mest kvinnor – inte sliter ut sig är ett gemensamt ansvar.
Men utöver skattehöjningar finns det mer att göra.
Rydh har funnit att små arbetsplatser har färre långtidssjukskrivna än stora. Arbetsgruppens storlek är alltså betydelsefull. På små arbetsplatser blir individen synliggjord och känner sig behövd.
Han tror att det är viktigt att arbetsgrupperna åter blir lagom stora.

Varningstext på sjukskrivningar
– All sjukdom gör inte att man behöver vara hemma. På små arbetsplatser går man till jobbet och blir frisk, säger han.
Det har nämligen visat sig att det är väldigt svårt att komma tillbaka till jobbet om man varit sjukskriven en lång tid. Ju längre tid, desto svårare.
– Det borde stå en varningstext på sjukskrivningar, säger han: Långa har biverkningar.
För att bli frisk är det viktigt att komma tillbaka till jobbet, det har hans utredning visat. Inte alla problem kräver sjukskrivning på heltid. Om man har ont i ryggen och väntar på att röntgas kan man vara på jobbet och utföra en del moment, även om man inte kan lyfta.
– Det viktiga är egentligen bara att man är där, säger Rydh. Att man är synliggjord, att man ingår i ett sammanhang, träffar arbetskompisar och dricker en kopp kaffe.
Sådant arbetsklimat där den som är anställd får betalt utan att göra så mycket hör inte till det vanliga. Hur ska man få arbetsgivaren att verka för det?

Längre sjuklöneperiod
Ett sätt vore att förlänga sjuklöneperioden till dag 60, menar Rydh. Arbetsgivaren blir då tvungen att betala lön oavsett om den anställde är på jobbet eller inte. Det kommer att leda till att arbetsgivaren anstränger sig mer för att få den sjuke tillbaka i arbete.
Utöver förlängd arbetsgivareperiod föreslår Rydh att ett nytt rehabiliteringsunderlag införs och att företagshälsovården blir obligatorisk. Han betonar att det inte bara är individen som ska rehabiliteras utan också arbetsplatsen.
Arbetsgivarna måste anpassa arbetsplatserna till de individer de har anställda. Det är en skyldighet enligt lagen om den anställde har ett funktionshinder.
– Rätten till anpassat arbete är mycket viktig, säger han.
Han föreslår att företagshälsovården blir obligatorisk och att den ska fungera som en slags revisor.
Arbetsgivaren ska lämna rehabiliteringsunderlaget till försäkringskassan inom 60 dagar. Det ska bland annat innehålla prognos för återgång till arbetet och vilka åtgärder som vidtagits för att det ska vara möjligt.
Företagshälsovården ska intyga att arbetsgivaren verkligen gjort det han kunnat och därtill lägga ytterligare förslag till åtgärder.
Inom fyra år ska alla arbetsplatser ha tillgång till företagshälsovård.

Hälsobokslut
– Nyckeln till problemet med den höga sjukfrånvaron är arbetsplatsen. Det finns ingen annan arena, säger Rydh. Därför föreslår han också att alla arbetsgivare, inte bara de inom offentlig sektor, ska vara tvungna att göra hälsobokslut, där sjukfrånvarotal och annat relevant redovisas.
Rydhs förslag att förlänga arbetsgivarperioden till dag 60 har mött starkt motstånd från fackföreningsrörelsen och arbetsgivarnas organisationer. Det här är ett kontroversiellt förslag, som LO säger nej till.

”Risk för utslagning”
Ulla Lindqvist, LO:s andra vice ordförande, menar att det finns en uppenbar risk för utslagning och utestängning av individer.
– Vi är rädda för att det leder till ett hårdare tryck på de anställda. Vi är däremot för ett hårdare tryck gentemot arbetsgivarna. Vi vill se sanktioner eller andra styrmedel, man bör titta på ekonomiska styrmedel. Det behövs politiska beslut, eftersom vi vet att arbetsgivarna inte kommer att gå med på det här.
Trepartssamtal mellan fack, arbetsgivare och regering om Rydhs olika förslag pågår.
LO ställer sig positiv till många av förslagen, bland annat den obligatoriska företagshälsovården. Det är viktigt, säger Ulla Lind-qvist, att den blir stärkt och att den blir opartisk.

För mycket att göra, för lite folk
Hon betonar mer än Rydh arbetsgivarnas skuld till de höga sjukfrånvarotalen. Under 1990-talet har arbetsgivarna både inom offentlig sektor och privat varit inriktade på att rationalisera genom att hålla nere bemanningen och anpassa sig efter kunden.
Nästan alla som besvarar enkäter tar upp detta, att det är för mycket att göra och för lite folk, det är därför man mår dåligt.
Även Roland Kadefors, professor på Arbetslivsinstitutet Väst, tar upp arbetsgivarnas strategi som ett problem. Han menar att gamla förlegade idéer från industrin kommit tillbaka och tagits upp av de offentliga arbetsgivarna. Det är till exempel penndragsrationaliseringar av typen: Nu ska vi pressa kostnaderna med sex procent, vi ska skruva upp takten, ta bort all obelagd tid, ta bort alla pauser i arbetscykler.
– Det här vet vi är inte bra, säger Roland Kadefors. Från ergonomisk synpunkt är det farligt att vara belagd med arbete under alla åtta arbetstimmar. Det finns en naturlig rytm i arbetet, denna försvinner. Också all möjlighet till lärande, till reflektion försvinner, när det inte finns tid för pauser.

Företagen lyssnar inte
Han menar att siffrorna som Jan Rydh redovisar, kurvan med kvinnornas sjukfrånvaro, är dramatisk och chockerande. Den är ett underkännande av arbetslivsforskningen.
Kring 1990 pumpade Arbetslivsfonden in oerhört mycket pengar i arbetslivet. Vad som hände med dessa projekt har inte utvärderats. Han konstaterar att forskarna vet vad som borde göras för att minska sjukfrånvaron, men att det inte hjälper, eftersom företagen inte lyssnar.
Internationaliseringen och kostnadsjakten satte stopp för utvecklingen.
– Det finns idag exempel inom industrin på att man återgår till det gamla löpande bandet.