Fackliga studier ska ge näring
Den nye studiesekreteraren på Livs, Mikael Nilsson, har inspirerats av folkbildningen. Den handlar om möten, samtal och att ge människor möjlighet att växa.
[Ur nummer: 01/2002] Mikael Nilsson ska ha hand om studie- och ungdomsverksamheten inom förbundet. Tidigare har han varit ombudsman på ABF i Stockholm och det har varit en viktig erfarenhet.
ABF-skolan tycker han är ett exempel på en bra utbildning. Man läser på dagtid, en eller två dagar i veckan. Det är basämnena: svenska, engelska, matte, samhällskunskap och data.
– ABF-skolan blir ofta en språngbräda till något annat, ett fackligt uppdrag, vidare studier eller en förändring i livet.
Och det vill han att de fackliga studierna också ska vara. Förutom att ge handfasta kunskaper i lagar och avtal ska de ha ett bildningsinnehåll.
– De fackligt förtroendevalda ska bära våra idéer och förmedla dom, säger han.
Och det kräver en trygg grund att stå på, kunskaper och insikter om sig själv, samhället och omvärlden. Fackliga studier måste ge medlemmarna en känsla av att de har en möjlighet att förändra.
Yngste i Livs
Han är 34 år och den yngste förbundsombudsmannen i Livs. Förutom ABF har han tidigare jobbat på Sveriges Konsumentråd, varit aktivist inom Livs och suttit i klubbstyrelsen på Swedish Meats i Kävlinge, men det var för några år sedan. 1994 blev han uppsagd från slakteriet i samband med att grisslakten flyttades till Kristianstad. Då hade han jobbat tio år i produktionen.
Efter att han blev uppsagd var han arbetslös och gick folkbildning i Brunnsvik.
– Den linjen var fantastisk, säger han.
Den traditionella skolan passade honom inte. Han hade svårt för skolans pedagogik och läxläsning. Han var beroende av samtal, av feedback. Och det
gavs inte möjlighet till.
– Det viktiga är att ha känsla för vad som är rätt och fel.
Han diskuterade inte politik hemma. Han visste vilken klass han tillhörde, och det var viktigt, men det som diskuterades var hur man skulle behandla andra: det var moral.
– Det var det jag fick med mig hemifrån, säger han.
Han menar att det också är vad det fackliga förtroendemannaskapet handlar om; synen på människor, kunskap och förmågan att se hur allt hänger ihop.
– Det var först när jag gick den fackliga utbildningen som jag såg helheten. När jag utgick från min egen arbetsplats fick jag plötsligt ett sammanhang.
Längtar tillbaka ibland
En längtan tillbaka till arbetet på slakteriet har han ibland, då är det det otroliga kamratskapet som fanns på arbetsplatsen och hantverket; han saknar att göra något konkret och praktiskt, men han vill inte romantisera arbetet.
– Jag minns fortfarande allt för tydligt hur det är att gå upp halv fem på morgonen, när det är becksvart ute, sätta sig i bilen och åka till jobbet, byta om, morsa på arbetskompisarna och röka en cigg. När lamporna blinkar är det bara att resa sig upp och börja jobba, det är ett slitjobb, man kör stenhårt en hel dag med några raster. Och när man kommer hem är man trött, man lägger sig och sover på soffan.
– Men det är skönt?
– Ja, det är djävligt skönt.