[Ur nummer: 01/2002] Efter några veckors fysisk frånvaro från redaktionen återkommer Lusen helt nollställd och konstaterar efter en stunds rotande i pappershögarna och i e-mailen: ”Jag har inte den blekaste aning om någonting just nu”.
Då redaktionsmedlemmarna i övrigt inte betraktar det som någon nyhet utan som ett normaltillstånd i Lusens fall får konstaterandet sväva fritt i luften tills dess att Lusen ånyo greppar tag i det efter ytterligare en stunds rotande.
– Men här hittar jag ett pressmeddelande som upprört gastar om att svenskarna bara arbetar 10 procent av sin livstid. Tydligen menar man att återstoden, de nittio procenten, är dödtid.
– Sedan har jag fått ett mail här från en tidigare Tia-skribent och chokladarbetare, som år 1993 skrev ”Befria oss från ekonomerna”, och nu konstaterar och informerar mig om ”att om mindre än ett år ska jag vara färdigutbildad civilekonom”.

Sedan fick jag mig nyss itutad en pilsnerhistoria om Spendrupsutköraren som satt och drack Pripps på puben då polarn kom in och sa: ”Vafan, sitter du och bälgar i dej konkurrentens bira?” ”Ja, du förstår frugan vill inte att jag ska lukta öl när jag kommer hem!”  
Å´ så ringde precis en annan gammal historieberättande polare och drog den där om a-lagaren i Örebro som lyckats sno åt sig en dövstumsbindel och moltyst stod vilt viftade med armarna utanför Systemet i hopp om att någon skulle skänka ett par spänn, då en gentleman kom fram och sa: ”Ni bluffar, det där är inget riktigt dövstumspråk min herre!” ”Jorå för fan, men det är på dialekt, det är på värmländska!”

Och som om inte det vore nog var det en prydligt mustaschprydd och snacksalig skåning som inte kunde låta bli att berätta om den hundälskande kinesen som på finrestaurangen i New-York ögnade igenom matsedeln och längst ner på sedeln hittade ”Hot-Dogs”. Mums tänkte kinesen och beställde in och in kom kyparen med två varmkorvar på ett silverfat. ”Tack!” sa kinesen och bugade djupt ”men just den delen är jag faktiskt inte så förtjust i!”
Ja, det här är den enda koll jag har på världsläget just nu men förhoppningsvis blir det lite bättre i början på nästa år” säger Lusen och utbringar ”Ett Gott Nytt År!” innan den totalt utschasad somnar in över en ännu oläst pappershög.