[Ur nummer: 02/2002] Insnärjd i en snårskog av obefogad optimism känner jag mig som en uttorkad och spröd dysterkvist, säger plötsligt Lusen efter att tålmodigt ha ögnat sig igenom ett stort antal tidningssidor sprängfyllda med EMU-positivt drägel.
– Men i all sörjan finner jag ändå en liten klen tröst när jag minns en annan gammal dysterkvist: Sokrates.
Redan för styvt 2400 år sedan åsåg Sokrates varthän det barkade, hur den styrande samhälls-apparaten i enveten endräkt försökte smeta ett tjockt lager av sötsliskiga lögner över den verklighet som dåtidens breda folklager blev
nedtrampat i.

Så när apparatskötarna bröstade upp sig och kom dragandes med all sin obefogade
optimism, om hur gullegulligt allt skulle bli, om bara Sokrates och hans gelikar höll käft och lät apparatskötarna själva styra och ställa, så svarade Sokrates kort och gott: ”Det är en fröjd för mig att se att det finns så många härliga saker på jorden som jag inte behöver”.
– Som svar på detta lilla oskyldigt ironiska apropå drogs Sokrates inför folkdomstol anklagad för att ha förfört ungdomen, förnekat maktens gudomliga vishet och förordat verbal stenkastning framför knäpptyst underdånighet.

Orakad och envis som en taliban…förlåt, förlåt, för helvete, glöm det.
– Orakad och envis som han var, hävdade Sokrates då att han enbart utförde en samhällsnyttig mission, att han försökte få folk att tänka med egen hjärnsubstans och därför borde lagerkransbelönas istället för att bestraffas.
– Men den munvige Sokrates hade uppenbarligen misslyckats i sitt missionerande, tankeförmågan i folkdomstolen var lika med noll och Sokrates dömdes därför till döden.
– Om det därefter enbart var för att lura de giriga blodsugarna på konfekten, som Sokrates snabbt hävde i sig innehållet i en giftbägare, eller om det var i ren och skär besvikelse över folk-
flertalets oförmåga att tänka självständigt och
inte enbart förlita sig på apparatskötarnas fagra tal, förtäljer tyvärr inte eftermälet.

Dog gjorde han i alla fall, konstaterar
Lusen med en djup suck och bläddrar snabbt vidare i tidningen i förhoppning om att hitta något mediokert innehåll som tilltalar den sinnestämning som den just nu befinner sig i.
–  Jag vill läsa något gråmulet! Så det får väl bli ledarsidan eller veckans väder då!