I en unik uppgörelse mellan IUL och den stora koncernen Danone har bolaget erkänt fackliga fri- och rättigheter på en internationell nivå. Men internationella uppgörelser är inte så enkla att fullfölja.

[Ur nummer: 01/2002] I Frankrike hotas Danone av både facklig blockad och lagstiftning, samtidigt som IUL hävdar att bolaget sköter sig ”kanske bättre än något annat bolag i världen”.
Nationalism och kommunism ingår ibland, allt för ofta, olyckliga föreningar. Striden omkring IULs avtal med Danone är ett exempel på detta. Det är den kommunistiska fackföreningen CGT som i Frankrike rider på nationella känslor och vill slå vakt enbart om franska jobb, medan socialistiska CFDT och allmänt vänsterradikala FO, Force Ouvrière, vill fortsätta förhandla internationellt med Danone.
Orsaken till de kommunistiska rörelsernas nationella agerande är nog väsentligen två; dels är det en argumentation som lätt går hem, dels är kommunismen idag nästan helt isolerad på internationell nivå.
   Men, som bekant, frestelsen att rida på nationella känslor är inte begränsad till den kommunistiska rörelsen. Mer eller mindre tvingas alla fackliga och politiska rörelser ta nationella hänsyn. Det är svårt nog för fackliga organisationer inom ett och samma land att hålla samman framförallt när nedläggningar hotar den egna arbetsplatsen. Ett exempel är konflikten mellan bryggeriarbetarna i Göteborg och Falköping, i samband med att Carlsberg tog över Pripps och beslöt lägga ned i Göteborg. Ännu svårare är det att hålla samman när fabriker i olika länder hotas av nedläggning.

Nedläggningar över hela Europa
I  mars i år offentliggjorde Danone planer på att lägga ned sex av företagets 36 kexfabriker i Europa, med sammanlagt 2 640 anställda; 806 i Frankrike, 274 i Italien, 100  på Irland, 180 i Storbritannien, 211 i Nederländerna, 412 i Belgien och 657 i Ungern.
Orsaken är, enligt bolagets ledning, lågt kapacitetsutnyttjande, i genomsnitt bara 43 procent. Konkurrenten United Biscuit har 15 kexfabriker med ett utnyttjande på 57 procent. Barilla, ägare av bland annat Wasabröd i Filipstad, har 65 procent och ännu högre nyttjandegrad har USA-jätten i samma bransch, Nabisco.
Men Danone ska också byggas ut och 236 ska nyanställas i Frankrike, 93 i Italien, 225 i Belgien och 270 i Ungern. Allt skall ske från början av år 2002 till mitten av 2004. Med den här planen ska bolagets kapacitetsutnyttjande komma upp i 57 procent, samtidigt som kostnaderna minskar med 16 procent.
Därmed testas alltså, för första gången, Danones långtgående avtal med IUL på allvar. Avtalet innebar att de olika nationella fackföreningarna, samordnade via IUL, skulle ha möjlighet att under minst tre månader utarbeta motförslag till Danones strukturplan.
I avtalet förbinder sig Danone-koncernen att försöka hitta nya ägare för de anläggningar som ska läggas ned och att så långt möjligt återanställa berörda arbetstagare.

Garanteras nytt arbete
Om anställda får arbete i andra anläggningar ska regeln vara tillsvidareanställning och de omplacerade garanteras arbete i minst två år. Danone ska också stå som garant för fortsatt yrkesarbete i framtiden för samtliga arbetstagare, antingen internt på andra Danone-anläggningar eller externt genom att hjälpa den som själv vill söka annat arbete.
Om arbetstagare anställs utanför Danone-koncernen har koncernen förbundit sig:
* att ansvara för utbildning och fyra veckors provanställning på det nya jobbet med möjlighet att gå tillbaka till Danone om provanställningen inte utfaller till belåtenhet;
* att garantera likvärdiga övergripande löne- och anställningsvillkor för de omplacerade   arbetstagarna och 
* att kompensera eventuella löneskillnader mellan det nya jobbet och den tidigare anställningen under minst ett års tid.
Tillsammans skall den fackliga organisationen och företaget följa upp utvecklingen individuellt för varje anställd under minst två år efter att de lämnat Danone-koncernen.
För att följa utvecklingen inom koncernens verksamhetsområden, har IUL och Danone också kommit överens om att gemensamt arrangera internationella, sektorsvisa möten för kex, drycker och färska mejeriprodukter, förutom de regelmässiga mötena i Danone-koncernens informations- och konsultationskommitté. Det möjliggör regelbundet informationsutbyte och en detaljerad analys av varje verksamhetsområde vart tredje år.
Men de franska fackföreningarna är skeptiska. Den franska arbetsmarknaden är, precis som de flesta andra i Europa, utsatt för mer än ett bolags nedläggningsplaner. Upprepade demonstrationer mot planerade massuppsägningar har arrangerats med 10 000-tals deltagare på Paris gator. De kräver att regeringen skall lagstifta mot nedläggningar och mot utflyttning av produktion från Frankrike. Sådana lagar diskuteras för närvarande inom regeringskoalitionen som består av Socialistpartiet, Kommunistpartiet och De Gröna.
Den franska fackliga rörelsen är splittrad i flera fraktioner. Kommunistiska CGT har dragit sig ur förhandlingarna och föreslagit en bojkott av Danone, medan den allmänt vänsterorienterade FO och socialistiska CFDT försvarar IUL-avtalet och förhandlar med Danone.

Bojkott hotar fler jobb
En bojkottaktion kan bara leda till att ännu fler jobb hotas, kommenterar IUL. Det kommer att begränsa möjligheterna för fackförbund i och utanför Frankrike att försvara medlemmarnas intressen i en svår situation. Retorik kan aldrig ersätta korrekt, militant och praktisk facklig verksamhet som inriktar sig direkt och uteslutande på att försvara våra medlemmars intressen.
I debatten om lagstiftning mot nedläggning och utflyttning av produktion har franska massmedier pekat ut Danone som en stor bov, trots att bolaget hittills placerat de flesta de sagt upp på nya jobb och trots att bolaget sedan tio års tid följer i stort sett de principer som skulle bli lag om det blir den typ av lagstiftning som vissa grupper nu kräver i Frankrike.
Ett bevis på att förhandlingarna med Danone kan ge resultat är att IUL lyckats rädda anläggningen i Györ i Ungern. Mellan 200 och 300 anställda får behålla sina jobb där. I Belgien, Italien och Nederländerna har också en uppgörelse om en social plan tecknats.
IUL lovade alla berörda nationella fackföreningar att Danone skulle ”avkrävas varje upptänkligt slag av omplacering, omskolning, stöd och andra alternativ” för den som hotas av strukturplanen. Bolaget har ”låtit antyda” att de vill leva upp till vad de utlovat i uppgörelsen med IUL.
Danones VD, Frank Riboud, har sagt att han betraktar avtalet med IUL som en ”väsentlig del av Danones företagskultur”. IUL konstaterar att sådana ställningstaganden från ett transnationellt bolag ”i en kapitalistisk marknadsdriven företagsvärld” med all säkerhet kommer att ställa Danones VD inför ”svåra utmaningar och oundvikliga motsägelser” och att det krävdes ”en hel del personligt mod från Ribouds sida” att göra sådana konkreta utfästelser offentligt.
En hel del diplomatiskt finlir, alltså, från båda sidor och en uppmaning till IULs fackliga organisationer i berörda länder om att ha tålamod och is i magen och slå vakt om det internationella avtalet med Danone.
IUL påpekar att Danone i förhandlingar visat att de är villiga att ”investera både tid och pengar” på att leva upp till det ansvarstagande företaget kommit överens med den fackliga rörelsen om.

”Större socialt ansvar än andra”
IUL hävdar att Danone tagit ett större socialt ansvar än något annat jämförbart företag inom livsmedels- och dryckesvarusektorn och ”eventuellt också inom alla andra sektorer”. Om man glömmer det kan man äventyra möjligheten för fackföreningar att gemensamt agera internationellt för att höja det sociala ansvarstagande som ligger bakom företags handlingar i en mer och mer globaliserad värld – ”om man nu inte tror att stora transnationella företag faktiskt kan trollas bort från jordens yta”, tillägger IUL syrligt.
En intelligent facklig syn på Danone bör se företaget för vad det är, menar IUL. Självklart ett företag baserat på kapitalistiska principer, underställt finansmarknadernas lagar och villkoren på de egna produkternas marknadsplats. Men det är dessutom ett företag som strävat och fortsätter sträva efter att utveckla förhållandet med sina arbetstagare och de fackförbund som företräder dem och som objektivt sett bara kan beskrivas som ett föredöme för andra i en ständigt mer globaliserad och öppen ekonomisk verklighet. ”I framtiden måste andra storföretag tvingas mäta sig mot samma grad av ansvarstagande. Vi gör oss inga illusioner om hur svårt det är att nå detta mål”, fortsätter IUL.
Men IUL betonar också att man kan bli nödsakad att ”inleda en konflikt med Danone för att försvara våra medlemmar” samtidigt som man påpekar att man har ”ett väsentligt egenintresse i att ett företag som Danone överlever och blir framgångsrikt”.
Annars kommer de krafter att segra ”som vill se världens arbetare ännu snabbare tvingas in i en oundviklig jakt mot nollpunkten i en global konkurrens mellan företag som hugger in på alla rättigheter, arbetsvillkor och levnadsstandard”.
Avtalet med IUL binder Danone till ett ansvarstagande som få större företag skulle vara beredda att ta, i synnerhet utanför Europa, fortsätter IUL. Avtalet gör det till exempel omöjligt för Danone att bete sig så som Nestlé i Brasilien, där det bolaget lade ner en anläggning och meddelade hundratals arbetare på en fredag att de inte behövde komma till jobbet på måndag.
Eller som Coca-Cola Amatil i Filippinerna, som strax innan jul meddelade arbetarna att de hade två dagar på sig att förbereda sig på arbetslöshet. Där var det inte tal om något samråd och än mindre förhandling.
Den här konflikten mellan nationella intressen och internationella förhandlingar kommer i framtiden att ställas på sin spets, om den fackliga rörelsen blir mer framgångsrik med att fackligt organisera de globala bolagen och driva dem till förhandlingsbordet.