Man kan pilla bort femmans knapp på fjärrisen – så har man kommit en bra bit…

En liten notis i Mål och Medel förtäljer att Coca Cola-arbetare ute i världen åter vunnit en lång och seg facklig konflikt. Det värmer ett lätt härjat men ännu upproriskt hjärta.

[Ur nummer: 10/2005] Kamp lönar sig. Det vore fan om det till slut skulle visa sig att kamp inte lönar sig. Rågsvedsborna med en ständigt tynande sosseförening i spetsen har kämpat för en busshållplats i 22 år. Så att folk ska slippa bli rånade och våldtagna eller bära sig fördärvade på väg från tunnelbanan. (Grannen och jag höll på att frysa ihjäl i en snödriva just på den vägen 1984 men det är en annan historia). Tre minuters ändrad färdsträckning som visade sig så ohyggligt svårnavigerad genom vägkrökar och byråkrati.
Men skam den som ger sig, häromveckan gick jungfruturen med pukor, trumpeter och ballonger. Folk kommer att tvingas börja på gym eller ge sig ut i motionsspåren för att kompensera motionen och få tillbaka matchvikten, men det är sånt man får ta i segerruset.

Man behöver såna där uppmuntringar i vardagen. Där kampen inte minst mot fördumningen ofta pågår längst ned i en bakhal uppförsbacke. Det finns dock en del enkel hjälp till självhjälp. Feng shui i TV:n. Rensa bort sånt som stör. Pilla bort femmans knapp på fjärrisen så har man kommit en bra bit. Slipper råflabbande grabbar som av någon anledning ständigt får göra nya program.

I våras låg de dubbla av flabb åt hederliga svenska livsmedelsarbetare. Eller snarare åt global framgångsrik facklig kamp om liv och död. Skrek åt varandra om att ett av de dummaste ögonblicken i världshistorien var när svenskar trodde att någon skulle bry sig om att vi lät bli och dricka Coca Cola ett par dagar. Typiskt exempel på riktigt korkad svenskhet. Som nästan slår när amerikanska presidenter råkar dratta på ändan framför kameror. Eller när ryska dito pissar offentligt.

De är inte så gamla de där grabbarna, Filip och Fredrik. När första Cola-bojkotten genomfördes hade de väl knappt börjat panta sina första burkar, sörplade kanske fortfarande genom napp.
Men någon på den där kanalen borde väl vara lite mer än typ 12? Och ha någon liten klocka som börjat ringa.
Den där som borde finnas även på kommersiella kanaler och signalera att man kanske borde kolla fakta först och flabba sen? Sett att den där ”svenska” bojkotten i själva verket var global. Att fackliga ledare hade mördats, rättigheter kränkts. Och framförallt, att kampen som bojkotten var en del av lönade sig. Jätten fick krypa till korset. Att det var just det kampen handlade om.

Jodå, man kan skoja med allt. Jag tyckte de där grabbarna gjorde ett riktigt roligt program om bögporr. Det var precis lagom nivå för dem. Man kan skoja om fackligt arbete också, då behövs visserligen lite mer raffinemang annars blir det lätt plumpare än till och med just dålig bögporr. Men det går. Och det är förstås viktigt att man gör det. Varhelst fördumningen breder ut sig är humorn ett vapen. Michael Moore har fattat det, genialt. Grabbarna på femman tror de har fattat allt men går bara dumhetens ärende för sina reklampengar.

Men för fan, skam den som ger sig, kan man fixa en buss i Rågsved och fackliga rättigheter i Hong Kong så borde det väl gå att…nä kanske inte. Men som sagt, man kan pilla bort knappen. Det gör det lite lättare att leva och föra kampen vidare.