Snusjätten vill inte vara med i global kraftsamling mot barnarbete på tobaksodlingar

För att ge barnen en möjlighet att slippa det hårda arbetet på tobaksplantagen har en stiftelse i Genève bildats som ska reglera förhållandena i branschen. I stiftelsen ingår alla stora tobaksbolag – utom två, varav det ena är den svenska snusjätten Swedish Match.

[Ur nummer: 10/2005] – Skandinaviska företag brukar vara socialt ansvarstagande och vi har i flera år försökt förmå Swedish Match att gå med, säger direktören för stiftelsen, Marc Hofstetter, men vi har inte lyckats och vi kan inte förstå varför.
Svenska Livs, det globala yrkesfacket, IUL, och fackliga företrädare i företagets europeiska råd, EWC, har också försökt tala med ledningen utan framgång.
De kan heller inte förstå varför.
Anna-Lena Claesson, klubbordförande på Swedish Match snusfabrik i Göteborg, säger att hon tycker att det är fullkomligt obegripligt.
– De köper tobak över hela världen precis som de andra tobaksbolagen och borde ta sitt ansvar som de andra.

Alla aktörer under samma tak
Varför är det då så viktigt att alla bolag går med i en och samma stiftelse? Det finns väl massor med stiftelser runt om i världen och det finns väl massor med goda initiativ för att stoppa barnarbete.
Ja, så är det. Men bara den här stiftelsen, ECLT Foundation i Genève, har samlat de globala aktörerna inom branschen under samma tak.
ECLT är ett unikt samarbete mellan fackföreningar, tobaksodlare, tobaksinköpare och tobaksbolag.
Gemensamt och i enlighet med ILO:s konventioner har medlemmarna förbundit sig att bekämpa barnarbete. Tobaksbolagen betalar en medlemsavgift och stiftelsen har projekt i plantageländerna.
Initiativet till stiftelsen togs av livsmedelsarbetarnas globala yrkesfack, IUL, och tobaksodlarnas internationella organisation, ITGA. Under de första åren på 2000-talet gick globala bolag och inköpare med.
Men Swedish Match ansåg inte att man behövde göra det.

Egen kontroll
Mål & Medel ställde frågan till Swedish Match ledning i nr 3/2003: Varför går ni inte med? Då fick vi svaret att företaget arbetade med egen kontroll och att deras egna inköpare inte sett barnarbete på de plantager som besökts. Företaget avvaktade. Dörren var öppen för ett medlemskap längre fram.
Två år har gått och Mål & Medel ställer åter frågan.
Ulf Svenssons, informationsdirektör på Swedish Match, svar är detsamma och lika kryptiskt.
– Eftersom vi är en sådan liten aktör tycker vi att det räcker med att våra råtobaksleverantörer är med i stiftelsen. I våra kontrakt med leverantörer ställer vi krav på att det inte ska förekomma barnarbete. Vi har också en policy och en uppförandekod med den innebörden som vi följer.
Frågan om medlemskap i stiftelsen var uppe i Swedish Match bolagsstyrelse 2004 och beslutet blev då ett nej, men Ulf Svensson säger att han ska ta upp frågan igen.
– Vi tycker att arbetet för att motverka barnarbete är viktigt.
Hur viktigt tycker företaget att det är? Den frågan infinner sig oundvikligen. Hur mycket bryr sig Swedish Match om att det förekommer barnarbete?
ECLT-stiftelsen uppskattar att det finns 140 miljoner barn under 14 år som befinner sig i någon form av barnarbete. Den sektor som är mest utsatt är just tobaksodling i utvecklingsländerna i Afrika och Asien.

Egen uppförandekod
Swedish Match upprättade den 17 maj 2004 en egen uppförandekod – Code of Conduct relating to Social and Environmental Issues – där man utlovar att man ska leva upp till ILO:s kärnkonventioner med bland annat kravet på eliminering av barnarbete.
Är Swedish Match berett att teckna ett globalt ramavtal om innehållet i uppförandekoden med sin motpart det globala yrkesfacket, IUL?
Det skulle innebära att företaget ingick en överenskommelse med sina anställda runt om i världen om att de har möjlighet att genom sina fackliga organisationer bli delaktiga i kampen mot barnarbetet. Att företaget i ett avtal – och inte bara i en självpåtagen uppförandekod – förbinder sig att respektera den fria föreningsrätten inom den egna organisationen och hos sina underleverantörer.
Allt fler globala företag ingår sådana här ram-avtal med fackföreningsrörelsen för att de vill ta ett socialt ansvar och vara trovärdiga.
Ett svenskt företag som var tidigt ute och skrev ett globalt ramavtal med sin motpart var möbeljätten Ikea.
Swedish Match bolagsjurist, Bo Aulin, verkar inte tilltalad av möjligheten.
– Om vi ska ingå ett sådant avtal måste det ge mervärde åt bolaget och våra aktieägare. Vi kan inte ägna oss åt att vara politiskt korrekta. Det får andra vara. Vi ägnar oss åt att göra affärer.
Förklaringen till hans negativa attityd är att Swedish Match är engagerat i Kina genom sitt dotterbolag Arenco, som tillverkar maskiner till bland annat fiskindustrin i Shanghai, och det stora landet i Asien, som är världens verkstad, har inte ratificerat ILO:s kärnkonventioner om den fria föreningsrätten och rätten att teckna kollektivavtal.
– Vi kan inte ingå avtal som gör att vi hamnar i strid med ett lands lagar, säger Bo Aulin.
* Men ni har en uppförandekod där ni säger att ni respekterar den fria föreningsrätten?
– Ja.
Problemet med att tillverka och sälja i ett land som är en kommunistisk diktatur delar Swedish Match med många andra transnationella företag.

Ikea försöker påverka
Ikea vill också ha produktion i Kina, eftersom det är billigt, och möbeljätten har ändå ingått ett globalt ramavtal med träarbetarnas internationella yrkesfack, IFBWW.
Ordföranden i Skogs- och Träfacket, Kjell Dahlström, som sitter med i den revisionskommitté som är kopplad till det globala Ikea-avtalet, säger att det är ett stort problem att Kina inte ratificerat ILO:s kärnkonventioner.
Men möbeljätten tacklar inte detta problem genom att blunda eller rycka på axlarna.
– Min uppfattning är att Ikea försöker påverka kineserna så att det ska bli möjligt att fortsätta med produktion i landet, säger Kjell Dahlström.
Det globala ramavtalet innebär att Ikea erkänner ILO:s kärnkonventioner och om det uppstår en fri fackförening har företaget förbundit sig att respektera den.
Problemet är inte enkelt, men för att en lösning ska komma krävs engagemang och vilja från alla parter.

”Ger inget mervärde”
Så hur är det med den globala stiftelsen mot barnarbete och Swedish Match. Varför tar inte företaget sitt ansvar och går med?
– Om vi ska betala pengar till ECLT-stiftelsen måste det gynna våra aktieägare, säger Bo Aulin.
– Det måste ge bolaget ett mervärde och vi ser inte att det gör det, eftersom vi är en sådan liten uppköpare.