Det är ju fantastiskt, jag kan inte bärga mig. Äntligen kan även jag få lite utdelning efter år av slit. Jag som trodde att det var helt kört, säger Lusen och ler så att de små öronen sitter som rosetter i mungiporna.

[Ur nummer: 11/2005] -Vad har hänt Lusen? Sluta att se så där fånigt glad ut. Berätta istället vad det är som har hänt.
– Jo, äntligen har fackföreningsrörelsen samlat tillräckligt med mod för att förespråka pigavdrag. Jag kunde inte få en bättre julklapp.
– Hur menar du? Själva blev vi nog mer deprimerade, utspelet du syftar på kändes unket.
– Ni är verkligen ena dysterfinkar. Ni journalister är verkligen ett speciellt fegt släkte. Själv gläds jag åt att aldrig behöva ta en skurborste i klorna. Jag ska aldrig mer vrida ur en illaluktande trasa. Nej, hädanefter ska jag låta andra göra rent efter mig.
– Du kan väl inte mena allvar. Inte har väl en pank lus som du råd att anlita städhjälp. Snarare är det väl tänkt att det blir du som får städa hemma hos andra.
– ????
– Hallå, lusen, hörde du vad vi sa?
– Ni är bara taskiga. Nu när det hela blir skattesubventionerat behöver man ju inte hosta upp några jättestora summor.
– Lägg av nu Lusen.
– Varför då? Varför skulle inte jag få njuta lite av ett livets lyx? Dessutom får jag ju möjlighet att göra en god gärning. Det finns tusentals människor som är arbetslösa och längtar efter att få städa hemma hos mig.
– Vem har sagt det?
– Tunga fackliga företrädare.
– Tunga?
– Ja… Det var målarnas, elektrikerna, fastighets och byggnads ordförande.
– Ja, det var en intressant att borgerliga Dagens Nyheter numera räknar de minsta fackliga förbunden som tunga.
– Det var väl inte så konstigt. Har man samma åsikt som de borgerliga skribenterna tilldelas man några extra kilon i debatten. Det är kanske något Livs bör tänka på i framtiden? Eller?