Julen har passerat och lusen har festat till det, han har satt sig att gnaga på en storpepparkaka som blivit över från julbaket. Han tittar ilsket på oss med sina små svarta ögon.

[Ur nummer: 01/2006] – Vårt nyårslöfte var att hänga vackra tavlor på väggarna, säger vi i ett tröstlöst försök att lätta upp stämningen.

– Mitt nyårslöfte var att inte ge avkall på gamla principer, fräser lusen.

Vi märker att lusen tänker på något speciellt för han har återgått till ätandet, argt gnager han det lilla pepparkakshjärtat sönder och samman.
– Fram med det, säger vi, kvävda av stämningen som bildats i rummet.
Lusen kravlar sig upp på bakbenen, verkar förbereda sig för ett tal, pepparkakssmulorna flyger ur hans lilla mun när han fräser.

– Det går rykten om att tidningen ska ta steget in i kommersens rike, att bilar och bh:n ska trängas bland arbetsplatsreportage och fackliga nyheter från Sydostasiens frizoner. Finns det inget heligt kvar i denna värld.

– Tar du inte i nu lite Lusen, så våldsamt mycket annonser blir det nog inte och alla måste dra sitt strå till stacken nu när det är knapert om pengar i förbundets kassakista. Det är fastetider på förbundet! Det är dags att släppa till!
Då tar han en bit pepparkaka till och säger med ett belåtet leende:

– Annas är dom bästa!