”Förnedrande att jobba kvar när tio av våra kamrater blivit uppsagda”

– Dagarna går. Man står där och skär sina bogar. Man blir upprörd när man tänker på det som har hänt. Att tio av våra kamrater har blivit uppsagda och att vi inte kan göra så mycket åt det. Det är förnedrande, säger Henry Larsson.

[Ur nummer: 04/2006] Han är inte en man som strör känslouttryck omkring sig, snarare tvärtom. I 30 år har han jobbat som styckare på Swedish Meats i Kristianstad. Jag träffar honom i Stockholm på Livs förbundskontor som han besöker i egenskap av förbundets revisor.
– Livs har gjort det man kunnat, säger han.
– Det är fredsplikt, men det känns som att vi har förlorat på det. Och så har företaget använt inhyrd arbetskraft mot oss. Det har spelat en stor roll.
– Utan tillgången till de inhyrda hade inte företaget kunna genomföra denna maktdemonstration.
Företaget lämnade i början på hösten ett bud till styckarna och sa att det här är det pris som ska gälla. Styckarna upptäckte att det innebar en lönesänkning. Det blev diskussioner. För styckarna var det otänkbart att ta budet, eftersom det innebar en lönesänkning på 5-6 kronor per timme jämfört med innan. Man skar då det antal som motsvarade tarifflönen. Detta menade företaget var maskning.

Varsel verkställdes aldrig
I oktober blev de allihop, alla 26 styckarna varslade om avsked, men det verkställdes aldrig. Företaget backade. Förmodligen var man rädd för att störa julproduktionen. En temporär överenskommelse träffades under två månader. Under tiden skulle kontakter tas mellan företag och fackklubb för att hitta en lösning, men det fanns ingen som helst vilja från företaget.
– Efter jul skulle de inhyrda tyska styckarna skickas hem, men de kom tillbaka, tio tyskar kom tillbaka. Det kom en lista där det sades att alla 26 skulle omplaceras att packa Bullens pilsnerkorv eller skära grishuvuden. Vi såg det som ren bestraffning. Det skulle innebära att vi skulle behöva jobba kväll, jobba på garantilön, 90 kronor i timmen.
Henry Larssons intryck vid denna tidpunkt var att det var svårt att tro att det fanns substans i företagets hot. Han uppfattade det som att man mätte muskler. Då kom Ola Kjell, styckarnas talesman i ackordskommittén, ner och sa att nu hade företaget valt ut tio stycken som skulle skära grishuvuden. Livs la ett veto mot det arbetet eftersom det uppfattades som en disciplinär åtgärd. Efter det blev de tio styckarna på listan uppkallade till företagsledningen för att skriva under sina uppsägningar och bli hemskickade. Bo Blomdahl, Livs klubbordförande, ogiltigförklarade uppsägningarna.
– Tio av våra kamrater hade blivit utslängda. Det var ofattbart. Det var då den spontana strejken kom, säger Henry. När vi spontant la ner jobbet i ett par timmar kunde de inhyrda inte ens visa den solidariteten, utan de fortsatte att jobba.
Det var väldigt laddat och märkligt. Hela konflikten var så onödig, tycker han. Bogstyckningen skulle under alla förhållanden byggas om från och med veckan 15. Därefter är det helt andra förutsättningar.
– För mig blev det tydligt att det företaget ville var att visa sin makt. Man ville statuera exempel genom att kasta ut tio stycken. En av dessa tio, Ola Kjell, var dessutom vår talesman, som vi övertalat att ställa upp. Fyra andra var också killar som vågat höja rösten och säga sin mening. De andra fem är svårare att förstå. Vi vet inte. De har inte utmärkt sig. Det verkar bara vara en ren maktdemonstration.
Det är två saker Henry Larsson menar att Livs måste se över i framtiden. Det ena är regelverket för inhyrda, det andra är den överenskomna fredsplikten.
– Vi tycker på golvet att vi som fackförening skulle kunna markera tydligare. Vi tycker att vi hamnat i ett krigstillstånd och att vi saknar vapen att försvara oss med. Jag vet inte vad man ska göra i detta läge. Men det är inte bra att låta det ske som nu skedde. Vi fick bara vänta på arbetsgivarens nästa drag. Vi hade ingen möjlighet att gå på offensiv.

Stark sammanhållning
Det bud som arbetsgivaren lämnade till styckarna var lönedumpning.
– För oss blev det en moralisk fråga. Kunde vi med bibehållen självaktning jobba för det pris som företaget satte, en lönesänkning med 5-6 kronor? Vi hade i det skedet en stark sammanhållning. Denna lyckades företaget slå sönder genom att lyfta ut tio stycken och sparka dem utan lön.
Det som har hänt har gjort många oroliga på slakteriet. Kan det här hända dessa tio kan det också hända mig.
– Företagets maktövertag blev så påtagligt, säger Henry. Tio av våra arbetskamrater blev uppsagda utan lön. Nu står andra inhyrda där och gör deras jobb. Jag är politiskt förtroendevald socialdemokrat och när jag berättar det här för folk jag känner, för kommunpolitiker, tror de inte att det är sant, så kan det inte gå till säger de, så kan de inte göra. Men det är så de har gjort. Vår önskan är att de uppsagda ska komma tillbaka.
Henry Larsson konstaterar att det som hänt på Swedish Meats i Kristianstad inte gör det lättare att få folk att ta på sig uppdrag. Arbetsdomstolen tycker han inte är ett tillräckligt verkningsfullt maktmedel.
– Trots att Livs har stämt företaget är de inhyrda kvar och våra kamrater utsparkade. Visst får de tio förhoppningsvis skadestånd, men det borde inte vara så att vi ska tvingas acceptera sådana här förhållanden. Risken är att det blir mycket känslor av förnedring, kamplusten rinner av. Facket borde kunna göra något mer, när det händer.
* Vad?
– Jag vet inte riktigt, men faran är att det uppstår ett misstroende mot facket. Facket måste agera tydligt. Det finns en risk för att facket framstår som svagt om det bara kan stämma företaget och inte kan agera mer offensivt.