Vändning för Trensums när man vände ryggen åt EMV

– Det kanske var för många uppsägningsförhandlingar, säger Sonny Olofsson, Livs klubbordförande på Trensums. Vi orkade inte. Det blev så tungt. Nu är det första gången på elva år som företaget går med vinst. Men vi har ingen tradition av att kräva bättre hjälpmedel och arbetsmiljö.

[Ur nummer: 04/2006] Under några år i början av 2000-talet var det fullständigt kaos på Trensums Food i Tingsryd som tillverkar och förpackar drycker och våta livsmedel. Projekt drogs igång och projekt havererade. Företaget pressades till konkursens rand av att försöka överleva som leverantör av handelns egna märkesvaror, EMV.

Strategin lades om
Vändningen kom efter att strategin lades om. Istället för att vara underleverantör åt handeln som bara ställde krav på pressade priser valde den nya ledningen för Trensums att jobba mot industrin. Trensums blev legotillverkare av industrins varumärken. Förutom att fungera som en buffert av kommersiell produktion åt industriföretagen arbetar företaget med produktutveckling och testkörning.
Legotillverkning ger mer rimliga marginaler än EMV och nu vädrar de fackligt aktiva morgonluft.
– Jag får väl se det lite självkritiskt, säger Sonny Olofsson. Under krisåren när konkursen hotade har kunderna prioriterats före arbetsmiljöfrågorna.
Det var svårt att driva frågor när framtiden var så osäker. Det var svårt att få tag på folk som ville ta på sig fackliga uppdrag. Det avspeglade sig också i skyddsarbetet.
– Det är tragiskt, säger Sonny Olofsson. För det är grundläggande och skulle ju kunna fungera som en rekryteringsbas för klubben.
Det finns en kärna på 20 personer som jobbat 15 – 20 år på företaget. Sonny tillhör den. Antalet anställda rör sig kring 100 personer. För tillfället har orderna trillat in och 35 visstidare har tagits in. Eftersom arbetslösheten är stor i Tingsryd finns de kunniga personerna kvar och kan rycka in. Det är inte bra, säger Sonny, men vi rår inte över det här.
Jonas Karlsson flyttar flaskor med en lyft. Det är hans första vecka på Trensums. Han är visstidare och har ännu inte gått med i facket, vet inte om han ska göra det. Jobbet tycker han är helt okej.

”Har alltid varit med i facket”
Dzemal Fajkovic kör truck. Han är också visstidare. Han hoppar in när han får jobb. Det har blivit ungefär fem månader under senaste året. Han jobbar allt från några månader till enstaka dagar.
– Jag gillar bäst att köra truck, säger han. Det är friare än att stå vid någon maskin.
Han säger att han alltid har varit med i facket. Gick med när han började på sitt första jobb som var ett metallföretag. Nu har han gått över till Livs.
Den enda i tapphallen som är fast anställd när Mål & Medel går runt är Marie Forsell, som tappar läsk i en flaska vars märke inte får nämnas. Varumärkesleverantörerna ställer som krav på sin legotillverkare att deras produkter inte ska synas. De vill inte att konsumenterna ska veta att allt inte tillverkas av dem själva.
– Det skulle behövas bättre underhåll av maskinerna, säger Marie Forsell. Det är en arbetsmiljöförbättring jag skulle vilja se.

Mer papper att fylla i
Hon konstaterar att kvalitetscertifieringen, BRC, innebär mer jobb för henne. Det blir tusentals papper som ska fyllas i.
I personalrestaurangen jobbar Gina Frobe. Ena veckan är hon där, den andra jobbar hon med städningen.
Hon och arbetskompisen lägger upp arbetet själva. Det är självständigt och det gillar hon.
Hon har talat direkt med sin närmaste chef och på det sättet utverkat en städmaskin. Så kan det också gå till. Det är den inofficiella vägen. Den kan vara effektiv, men har sina brister.
Först när skyddsronderna och det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar blir skyddet heltäckande.
Lena Adamsson tar en fika i matsalen. Hon bor granne med Sonny och har jobbat på bryggeriet lika länge som han, i 19 år.
Jag undrar vilka förbättringar hon vill se.
– Det är lättare att tala om felen säger hon.
* Vilka är felen?
– Det är samma fel som alltid, säger hon. Det finns inga pengar. Ta hissen. Den är inte åtgärdad ännu.
– Ni borde säga till skyddsombuden, säger Sonny. Problemet är att vi inte har fungerande skyddsronder.

Ledigt skyddsombud
Lena Adamsson jobbar i storköket, där tillverkas fonder, grillolja, tacos. Ett problem är att tjejen som är skyddsombud är ledig, hon har friår.
* Kan inte du ta på dig uppdraget som skyddsombud? undrar jag.
– Nej, jag är inte rätt person. Jag är för velig. Man måste kunna rya.
Frågan är om man verkligen måste vara bra på att rya. Kanske det. Det är i varje fall ingen nackdel, men uppdraget som skyddsombud är egentligen inte beroende av ilska. Det är styrt av arbetsmiljölagen och förordningar, påpekar Sonny. Inom en viss tid ska arbetsgivaren ordna brister som påpekas. Skyddsombudet ska begära en tidsplan och om det inte händer något kallar man på arbetsmiljöinspektionen.
För en tid sedan förlorade en arbetskamrat toppen av ett finger i en maskin. Sådana arbetsolyckor ska inte förekomma. Nu ska arbetsmiljöinspektionen komma för att se över orsaker och rutiner.
Sonny tror att det kan bli den injektion som klubben och skyddsombuden behöver för att komma igång.
Det handlar om kunskaper. Vet man vad man har rätt att kräva och hur man ska uppnå det ger det självkänsla.
En som har det är Per-Olof Johansson. Han sitter i klubbstyrelsen och är studieorganisatör och skyddsombud. Han säger att det är otroligt skönt att företagets ekonomi äntligen har stabiliserats.
– Nu ska vi inte längre behöva ägna oss åt brandkårsutryckningar. Vi kan börja jobba mer förebyggande. Vi kan följa upp bristerna och pressa på så att de blir lösta.